Häv blockaden!
EN ALLMÄN UTGÅNGSPUNKT för
flyktingpolitiken måste ju vara - som både socialdemokraterna
och andra partier i och för sig ansluter sig till - att undanröja
orsakerna till flykt. Det gäller alltså att göra förhållandena
i de länder varifrån människor flyr sådana, att man
kan bo kvar där. De handlar då både om ekonomisk utveckling,
om demokrati och om mänskliga rättigheter.
Från detta konstaterande över till
ämnet för denna lilla artikel:
KUBA
"Fler kubaner söker asyl",
lyder rubriken på en DN-artikel den 4 april -94. En del av den åter
tilltagande strömmen av asylsökande till Sverige består av
kubaner. Varje vecka kommer nu 20-30 kubaner.
Varför flyr människor från
Kuba?
Anledningen är uppenbar. På Kuba
råder idag både ett politiskt förtryck och en ekonomisk misär.
Och däremellan finns ett samband: i takt med att det ekonomiska läget
förvärras stiger människors missnöje, och repressionen
från staten ökar.
Men varför råder denna situation
på Kuba?
Huvudorsaken står att finna i den ekonomiska
blockad som landet sedan flera år varit utsatt för, från
USA och dess allierade.
Denna blockad har tagit ett strupgrepp på
det kubanska samhället: det finns inte drivmedel till fordon och maskiner,
reservdelar går ej att få fram, man saknar det mest elementära.
Ytterst drabbar detta varje kuban och dennes hälsa, inklusive små
barn.
SVERIGE
Från svensk sida vill vi genom aktiva
insatser i u-länderna bidraga till att åstadkomma en ekonomisk
utveckling, och därigenom minska flyktingströmmar.
Borde vi då inte först och främst
verka för att västvärlden avstår från att genom
aktiva insatser sabotera möjligheterna till ekonomisk utveckling, i ett
u-land som Kuba?!
Sverige bör klargöra för USA
att det är hög tid att häva blockaden mot Kuba.
Vi kan då hänvisa till hur detta
är kopplat till vitala svenska intressen. Det är en fråga
som direkt berör oss. Med hävd blockad kan vi slippa få asylsökande
från Kuba, asylsökande som det svenska samhället inte har
råd med.
Och varför skulle vi inte - med eller
utan medlemskap i EU - kunna få stöd från övriga västeuropeiska
länder i detta vårt krav?
FEM MILJONER
5 miljoner kronor - så mycket kostade
tryckning och distribution av skriften "Om flyktingar" från vårt kulturdepartement, till Sveriges alla hushåll.
Det är kanske inte så mycket pengar
om man jämför. Totalt satsas 32 miljoner detta budgetår på
kamp mot "rasism och främlingsfientlighet" (läs: försvar
av den generösa flyktingpolitiken).
Och hela flyktingpolitiken kostar, enligt
departementets egen uppgift, cirka 12.000 miljoner.
Men när man ändå gör
en sådan skrift kunde man väl passa på att ge en information
som kan sprida klarhet, sätta in flyktingpolitiken i ett perspektiv och
ge svar på frågor som läsaren kan ha.
Vad departementet åstadkommit är
istället en propagandaprodukt, i ordets sämsta bemärkelse.
Ett belysande exempel är hur man med
ett diagram försöker ge intrycket av att flyktingpolitiken utgör
en försumbar kostnad. Den blir bara en liten, smal, "tårtbit"
av hela den stora kaka som statsbudgeten utgör.
FÖR DET FÖRSTA kan man med samma
teknik visa att vilkensomhelst enskild utgift är försumbar.
FÖR DET ANDRA stannar inte den totala
kostnaden för flyktingpolitiken vid 12 miljarder. Den rymmer mycket mer
än SIV:s utgifter.
FÖR DET TREDJE utgörs 198 av de
555 miljarderna i statsbudgeten av ett underskott....
TV-ETIK
Det är svårt att få komma
till tals i massmedia, om man har kritiska synpunkter på svensk flyktingpolitik.
Det har många svenskar hunnit konstatera.
En som lyckats är dock John Ausonius,
psykopaten som sköt vilt mot oskyldiga människor. I TV2:s Rapport
den 11 april 1994 fick han på bästa sändningstid lägga
fram sin kritik mot flyktingpolitiken.
Existerar det någon yrkesetik bland
TV-journalister?
