"Jag tror på det mångkulturella samhället... Jag tycker det 'främmande' är spännande..."

Så skriver Christer Hallerby, statssekreterare (fp) på kulturdepartementet i SvD den 3/6 -94.

Och han har väl på sitt sätt rätt. Visst är det mångkulturella samhället "spännande" - ingen vet ju hur det kommer att sluta.

Det är som att köra bil i 200 km/tim på en smal och kurvig väg. Spännande. Och med ganska dåliga odds.

Finns det något annat land, där ett mångkulturellt samhälle har lyckats? Varför skulle just vi svenskar lyckas?

Min reflexion är denna: Det är ju en sak om man redan har denna situation av olika etniska grupper. Då måste man naturligtvis försöka göra bästa möjliga att situationen.

Men varför medvetet försätta sig i en sådan situation? Varför skaffa sig problem, när man inte behöver?

Hallerby finner dock att det är "omoraliskt" med "etniskt rena samhällen". Vi svenskar kan nämligen "knappast...hävda en exklusiv rätt till ett av Europas mest glesbefolkade områden".

Jämför detta med ett uttalande från Adolf Hitler:

"RÄTTEN TILL NYTT LAND, ny jord, ny mark, har - enligt en evig naturlag - den som erövrat det, och det egna landets gränser inte räcker till för att föda det växande befolkningsöverskottet. Och det att vi har barn, som vill leva, rättfärdigar våra anspråk på de nya rikena..."

Innebörden av tesen från Friggebos statssekreterare är i praktiken att afrikanska länder genom utebliven befolkningskontroll kan göra anspråk på ett land som Sverige.

Själv har jag ruinerat min ekonomi genom diverse inköp...kan Hallerby i det läget hävda någon exklusiv rätt till sin lön?