Sedan 1989 har i övrigt tagits tre beslut av betydelse:

1. Dokumentlöshet

1989 var så mycket som 72% av de anländande asylsökande utan pass eller andra id-handlingar (SOU 1991:1). Detta var bakgrunden till s-regeringens beslut i november 1989 att den som medvetet har förstört sina pass- och eller resehandlingar under färden till Sverige skulle förutsättas "ha avhänt sig dem i syfte att undanhålla omständigheter av väsentlig betydelse för personens rätt att få skydd i Sverige. Detta är ägnat att minska tilltron till de uppgifter personen har lämnat till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd."

Åtgärden från den asylsökande kan ju ha en dubbel funktion. Dels att förhindra en utredning som visar att han/hon inte är flykting i rättslig mening. Dels att dölja uppgifter om resväg, och att han/hon redan haft skydd i annat land.

Beslutet om dokumentlöshet ledde till en praxis där avsaknad av pass som regel betydde avslag på asylbegäran, och detta gav effekt. Sedan 1989 har andelen dokumentlösa minskat.

2. Luciabeslutet

1989 utgjorde också ett rekordår - dittills - i strömmen av asylsökande. Mottagningsresurserna räckte inte längre till.

Den 13/12 1989 beslöt s-regeringen således att asyl, utöver till konventionsflyktingar, skulle beviljas bara asylsökande med "extra starka skyddsbehov" - vilket innebar att det blev svårare att få stanna som de facto-flykting.*

En omedelbar effekt av beslutet blev att 5.000 turkbulgarer avvisades och att strömmen av asylsökande turkbulgarer upphörde.

Luciabeslutet upphävdes av den borgerliga regeringen, den 19/12 1991.

3. Lång vistelse

I augusti 1991 klargjorde s-regeringen vidare praxis, genom beslut i några enskilda ärenden. Lång vistelse i Sverige blev därigenom ett kriterium för att bevilja uppehållstillstånd, på humanitära grunder.

Den borgerliga regeringen beslöt i december 1991 att delvis upphäva detta beslut - nu skulle vistelsetiden bara utgöra en av flera faktorer vid bedömningen.

Inte desto mindre visar statistiken att de allra flesta asylsökande som beviljats uppehållstillstånd på senare tid fått stanna på humanitära grunder, och just lång vistelseetid har varit det vanligaste "humanitära" skälet.

* De facto-flyktingar fick asyl, men de erkändes inte som flyktingar enligt Genevekonventionen.