Godhet
Under de senaste decennierna
har olika SOU-utredningar, regeringspropositioner och riksdagsbeslut avlöst
varandra kring invandrings- och flyktingpolitiken. En medvetenhet om problemen
har egentligen funnits hela tiden och ambitionerna har inte saknats, att verkligen
få en reglerad invandring. Ändå har man misslyckats.
Varför?
En grundläggande orsak
ligger naturligtvis i det allmänt ökade invandringstrycket, som
mer eller mindre drabbar de flesta länder i Europa. Men som bekant har
Sverige blivit ett favoritland för asylsökande. Vi har fått
ta emot väsentligt fler än andra länder. Återigen: varför?
En förklaring ligger
i den svenska godheten, med starka inslag av naivitet och flathet. Den leder
till att i de enskilda delfrågorna där svenska myndigheter välja
väg, där väljer man som regel det alternativ som framstår
som mest sympatiskt, i det korta perspektivet.
Exempelvis:
1.
Vi lägger ned ett antal
miljarder varje år på ett militärt försvar, och vi har
en kustbevakning, men vad händer när man siktar ett fartyg kommande
från andra sidan Östersjön, på väg att kränka
den svenska gränsen?
Motas det bort?
Nej, svenska myndigheter väljer
en human handlingslinje. Det betyder att man "följer" fartyget,
observerar dess rörelser, för att slutligen gå ut att möta
det och hjälpa människorna iland. Väl här är de inne
i asylhanteringen.
2.
Inom asylhanteringen har kraven
på rättssäkerhet resulterat i ett system som genom ett antal
åtgärder från den sökande kan få processen att
dra ut på tiden. Dit hör framförallt rätten att lämna
in "ny ansökan", men också möjligheten att begära
nytt biträde.
Lyckas tidsfördröjningen
är utsikterna stora av att kunna omfattas av någon tidsregel. Framförallt
hänsyn till barnen, men även mänskliga hänsyn i allmänhet,
gör att lång väntetid leder till uppehållstillstånd.
3.
Drabbas man ändå
av ett avvisningsbeslut är det respekt och värdighet som gäller.
Det betyder att den som ska avvisas god tid i förväg får beskedet
- och kan avvika. De som gömmer sådana migranter riskerar inget
straff.
4.
Från både Eritrea
och Etiopien finns en grupp som fått nej på begäran om asyl
och ska avvisas, enligt beslut sedan länge. Men de finns kvar i Sverige,
och de försörjs av oss.
Anledningen är att de
inte vill resa hem och att Eritrea och Etiopien vägrar ge dem passhandlingar,
man anser sig inte ha råd att ta emot dem. Människorna vägras
återresa till sina egna länder.
Sverige skulle i detta läge
kunna hota med att dra in, eller faktiskt skära ned, u-hjälpen till
dessa länder. Budgetåret 93/94 fick Eritrea bistånd för
35 miljoner kr, Etiopien för 130 miljoner. Men detta har den svenska
regeringen inte gjort.
Resonemanget är uppenbarligen
att detta skulle drabba de fattiga människorna i dessa länder. Men
har vi svenskar ett större ansvar för dem än deras egna regeringar?
Om de avvisade tillåts återvända behöver ju ingen u-hjälp
dras in.
5.
Den som en gång beviljats
asyl i Sverige som konventionsflykting åtnjuter ett mycket starkt skydd,
och kan inte utvisas ens efter upprepad brottslighet. Den omskrivna militärligan
leddes av första och andra generationens invandrare från Kroatien.
Den 55-årige familjefadern ifråga hade tidigare dömts 14
gånger för sammanlagt 56 brott.
Det är humant mot honom
att inte utvisa honom till ett land där han kan bli straffad hårt,
men priset för denna godhet fick i detta fall betalas av ett antal bankanställda.
Om kroaten visste att han
faktiskt riskerade utvisning kanske han skulle upphöra med sin kriminalitet.
6.
Har en utlänning väl
blivit svensk medborgare blir utvisning helt omöjlig. Svenskt medborgarskap
beviljas frikostigt, man behöver inte ens kunna svenska.
Det är generöst,
men är det klokt?
7.
Som framgick av artikel i
förra numret av Blågula FRÅGOR är svenska fängelsestraff
knappast avskräckande för människor från länder
där redan ett liv i "frihet" kan vara sämre. Dagpenningen
på cirka 60 kr kan i Baltikum eller Afrika motsvarar nästan en
månadslön.
Denna dagpenning utbetalas
även till människor som direkt efter avtjänat "straff"
ska utvisas - trots att tanken med dagpenningen var att underlätta återanpassningen
i det svenska samhället.
Summering
Sammantaget får all
denna godhet i de enskilda fallen till effekt att den invandring som skulle
vara reglerad inte blir särskilt reglerad. Dels blir det många
fler som lockas ta sig hit, dels blir det många fler som lyckas få
uppehållstillstånd.
En omläggning av flyktingpolitiken
har, åtminstone i det korta perspektivet, ett pris i form av viss hårdhet.
Är man inte beredd att betala det priset så blir det ingen påtaglig
omläggning.
Att inte lägga om
kursen betyder en inhumanitet mot de människor som framöver ska
bebo detta land.
