Riksrevisionsverket har gjort en effektivitetsgranskning av SIV:s verksamhet (eller delar därav). Resultatet redovisas i RRV-rapporten "Hantering av asylärenden". En mycket intressant läsning!

I focus för RRV:s granskning står frågan om de långa väntetiderna och vad som förorsakar dessa.

EN ORSAK är naturligtvis den stora tillströmningen av asylsökande alltsedan 1987, och i synnerhet 1992-93, vilket i grunden beror på faktorer utanför Sverige. Men det beror också på faktorer som vi själva påverkar, nämligen dels visering, dels pull-faktorer i allmänhet (detta går dock RRV-rapporten inte in på).

VIDARE påverkas hanteringen av åtgärder från regeringsnivå, som verkställighetsstopp och förändringar i praxis.

VAD RRV-RAPPORTEN TAR UPP är brister i SIV:s asylhantering som SIV självt kan påverka. Här kan noteras åtminstone tre områden för kritik och förslag till nya rutiner:

1. Ankomsten

2. Turordningen

3. Nya ansökningar.

Det ska också påpekas att RRV:s granskning baserar sig på stickprov och avser dels av SIV avgjorda ärenden, inkomna efter den 1/7 1992, dels av Utlänningsnämnden avgjorda överklaganden första halvåret 1993.

En första brist är, menar RRV, att asylsystemet belastas av så många människor som aldrig borde ha kommit in i hanteringen, eftersom de har "uppenbart ogrundade asylskäl". "Huvuddelen av resurserna i m mottagningssystemet för asylsökande används således till att hantera ärenden som leder till avvisningsbeslut." *

Många av dessa icke-flyktingar har passerat gränsen med giltiga dokument, och då tas inga fingeravtryck. Sedan kastar de sina passhandlingar och söker asyl inne i landet, då utan att vare sig identitet eller resväg kan fastställas.

Det förekommer även att polisen missar, redan vid inresan, att ta fingeravtryck på dem som inte tillförlitligt kan styrka sin identitet. Vid inresor via Finland sker bara stickprovkontroller, och personer med återinreseförbud kan ta sig in i Sverige igen.

RRV.S FÖRSLAG är att inresekontrollerna skärps och att SIV-pesonal ska finnas vid inreseorter. Personuppgifter och resväg ska där kunna dokumenteras. Fingeravtryck ska tas rutinmässigt, på alla asylsökande.

Vidare bör man överväga att utvidga kretsen av "säkra länder", dit sökande kan avvisas enligt första-asyllands-principen.

Övervägas bör även, anser RRV, ett slopande av tremånadersregeln för omedelbar verkställighet av avvisning. Dena regel innebär att en asylsökande som hunnit stanna tre månader i Sverige inte kan avvisas om han/hon överklagat SIV:s beslut.

Men vad gör man med den som landat i Sverige, saknar dokument och vägrar samarbeta? Det blir svårt att få fram identiteten. Något som RRV-rapporten inte tar upp är frågan om sanktioner mot flygbolag som transporterar dokumentlösa.

Beträffande utredningstiderna framgår av rapporten följande:

• I genomsnitt tog det 77 dagar innan SIV ens påbörjade sin utredning, efter att grundutredningen från polisen inkommit.

• Själva utredandet från SIV tar sedan i genomsnitt bara en och en halv dag.

• Till detta kommer att ärenden blir liggande efter färdig utredning, innan beslut fattas. Också här handlar det om över 70 dagar.

Asylärendena hanteras i kronologisk ordning, något som RRV kritiserar:

"Detta kan... innebära att okomplicerade ärenden, som är färdigutredda och klara för beslut, läggs åt sidan i väntan på sin tur. Under väntetiden riskerar ärendets komplexitet att öka pga att nya omständigheter hinner uppstå."

"De skäl som uppges i asylansökan hinner bli inaktuella och nya uppstår. Asylansökningar som från början rörde politiska skäl kan ändras till skäl av humanitär art. Den långa väntetiden och de osäkra framtidsutsikterna kan leda till att den asylsökande får sämre psykisk hälsa.

För barnfamiljer kan detta bli särskilt påfrestande eftersom barnen hinner börja i skolan och anpassar sig till den nya situationen.

Den asylsökande kan också under väntetiden få anknytningar i landet varvid ärendet övergår till ett anknytningsfall."

RRV:S FÖRSLAG är att SIV ska prioritera de okomplicerade ärendena och avgöra dessa först.

Den bild av biträdena till de asylsökande - flyktingadvokaterna - som ges i RRV-rapporten är föga smickrande. De bidrar till de långa handläggningstiderna, bl.a. genom att inkomma försent med inlagor och genom att ofta begära anstånd.

De medverkar också till att ogrundande nya ansökningar görs:

"SIV uppger i intervjuerna att biträdet medverkat till missbruk av institutet ny ansökan genom att ansökningar som inte innehöll några nya omständigheter skickades till SIV. Det förekom dessutom att ansökningar lämnades in under jourtid, inte sällan fredag eftermiddag istället för under ordinarie kontorstid. Detta har betraktats som ett medvetet sätt att förlänga tiden fram till dess att verkställighet kan ske."

"I RRV:s kvalitetsgranskning framkom att i cirka en fjärdefel av ärendena bestod innehållet i inlagorna av enbart kända omständigheter och endast hade upprepningens funktion.

- - -

... de korrigeringar som görs av biträdet av tidigare lämnade uppgifter avser vanligen för bedömningen oväsentliga uppgifter även om de i sig avser viktiga förhållanden om den sökandes födelseår, missuppfattningar av för- och efternamn eller felstavning av ett namn.

- - -

Dessa omformuleringar och tillspetsningar av redan kända omständigheter orsakar... ett icke oväsentligt arbete för SIV att avgöra om uppgifter ändrats eller om nya omständigheter åberopats."

Biträdena utsmärker sig också genom att medverka till saboterande av fattade avvisningsbeslut. Redan innan polisen kommer för att delge en utlänning beslut om avvisning har denne ofta fått reda på saken, genom sitt biträde, och kunnat vidtaga åtgärder.

"Under motsvarande budgetår har i genomsnitt 4.000 personer i kvartalet avvikit från sluss eller förläggning före verkställighet."

RRV-rapporten kritiserar även biträdenas kostnadsräkningar, för att vara alltför summmariska:

"... det är problematiskt att göra rimlighetsbedömningar... Redovisningen sker i allmänhet i klumpsummor... tiden för enskilda åtgärder specificeras nästan aldrig." Detta omöjliggör en djupare kontroll.

Prutning av kostnadsräkningar har skett i endast ett fall i RRV:s granskning: "...i de fall SIV avslår en oskälig kostnadsräkning överklagar biträdet till Rättshjälpsnämnden. Utfallet från Rättshjälpsnämnden ger nästan undantagslöst biträdet rätt."

RRV FÖRESLÅR att man fortsättningsvis mer noggrannt väljer ut de offentliga biträdena, eventuellt ska en auktorisation övervägas.

Dessutom ska myndigheterna fastställa ersättningen till biträden som inte presenterar specificerade kostnadsräkningar, och bevisbördan ska vid överklaganden ligga på biträdena.

I övrigt framgår av rapporten att de asylsökande själva ofta förlänger utredningstiden, t ex genom att inte ge fullständiga uppgifter, att inte infinna sig till muntliga förhör eller genom att begära biträdesbyten.

RRV har utöver det ovannämnda ett antal ytterligare tankegångar:

- handläggare och beslutsfattare bör vara samma person.

- muntlig handläggning ska bli vanligare, i beslutsstadiet

- länder-informationen ska samordnas och förbättras inom SIV

- SIV ska dokumentera varje ärende mer överskådligt, för att undvika dubbelarbete vid överklaganden

- Utlänningsnämnden ska själv ha rätt att pröva vilka överklagade ärenden som ska tas upp till behandling (sedan juli 1994 är det UN som prövat ny ansökan).

* Här kan tilläggas att likväl de flesta i slutändan lyckas få stanna, genom att bara dröja sig kvar och komma med nya ansökningar, ibland göra nya försök under annan identitet, kanske få barn med en svenska, gifta sig, osv. Vägarna till PUT är många!)