Blågula FRÅGOR, nr 7/94:
Ska vi ha en
REGLERAD INVANDRING?
I slutet av 60-talet lade den svenska riksdagen
fast politiken för reglerad invandring. Arbetskraftsinvandringen skulle
vara styrd, en utlänning måste ha arbetstillstånd innan han
får uppehållstillstånd.
Bakom den reglerade invandringen står
samtliga riksdagspartier, men vad som hänt på senare tid är
att den utsatts för ett tilltagande krypskytte från massmedia och
olika påtryckargrupper. Detta var bakgrunden till Berit Rolléns
avgång som SIV-chef. Hon satt i 1 1/2 år - Rogestam satt i 5 år,
Palmlund i 8 år och Öberg i 10 år.
Krypskyttet har både en praktisk och
en teoretisk sida. Praktiskt skjuter man enskilda fall framför sig och
bedriver lobbyverk-samhet med utmattningstaktik. Segrar har där kunnat
noteras, i form av "engångsbeslut" från politikerna,
som i ett svep givit uppehållstillstånd åt 10.000-tals människor.
Teoretiskt börjar man i den änden
att flyktingar inte ska ses som ett "problem", utan som en "resurs"
(vilket i och för sig ofta rymmer en sanning). Och att inte invandrarna
är orsak till arbetslösheten (vilket också rymmer en sanning).
Nästa steg i resonemanget blir att den aktuella invandringen inte är
en kostnad för Sverige. Och då den inte är en kostnad finns
ingen anledning att den ska begränsas.
Påpekanden om hög arbetslöshet
och socialbidragsberoende bland de nyanlända möts med argumentet
att ändringar här bör ske - de nyanlända ska få
klara sig på egen hand.
VAD DENNA FRIA INVANDRING skjuter in sig på
blir på så vis själva välfärdsstaten, den svenska
modellen. Resultatet blir i slutändan ett radikalt systemskifte, som
kommer att kännas in i märgen för svenska arbetare.
Steg 1 är att den stora tillgången
på billig arbetskraft pressar lönenivåerna i LO-skikten och
gör att många svenskar trängs ut.
Steg 2 blir att dessa svenskar - väl
arbetslösa - får upptäcka att indragning av socialbidrag inte
begränsats till de nyanlända. I rättvisans, jämlikhetens
och icke-diskrimineringens namn gäller naturligtvis samma sak för
infödda svenskar...
Vad denna fria invandring mynnar ut i blir
på så vis ett angrepp på välfärdsstaten. I slutändan
får vi ett radikalt systemskifte, som kommer att drabba varje arbetare
i landet.


|