Förtidspension

Antalet förtidspensionärer var, vid utgången av år 1994, cirka 410.000. Det motsvarar 7% av befolkningen i arbetsför ålder. Som jämförelse kan nämnas motsvarande siffror för 1963 ­ de var 150.000 respektive 3%. På tre decenier har alltså skett mer än en fördubbling.

Då ska noteras, att under samma period (år 1976) sänktes åldern för folkpensionering, från 67 till 65 år. Detta gav bara en tillfällig nedgång, sedan fortsatte ökningen.

Antalet förtidspensionärer ska ställas mot antalet sysselsatta, som ska försörja dessa. Antalet sysselsatta per förtidspensionär ger försörjningskvoten. Denna har sjunkit mellan 1963 och 1993, från c:a 25 till under 10.

Antalet nybeviljade förtidspensioner var år 1993 över 62.000, vilket utgjorde nytt rekord. Före 1992 låg det kring 50.000. Med ökningen minskade dock samtidigt fallen av långtidssjuka, sjukskrivna i mer än 1 år. Det handlade till stor del om en övergång från denna kategori.

Det ska då noteras att 62.000 nybeviljade förtidspensioner inte betyder en motsvarande nettoökning, eftersom varje år cirka 40.000 förtidspensionärer övergår till att bli ålderspensionärer.

Sammantaget uppgick antalet långa sjukfall och förtidspensionerade vid utgången av år 1993 till 448.000.

Kostnaden för sjukpenning, arbetsskadeersättning och förtidspension sammantaget ökade med nära 50% under 80-talet ­ från nära 50 miljarder år 1980 (i 1990 års penningvärde), till mer än 70 miljarder år 1990.

Bara förtidspensioneringarna kostar nu samhället cirka 40 miljarder kronor årligen. I andel av BNP har de ökat kraftigt under 80-talet ­ från c:a 2% till nära 3%.

Vad ligger bakom den snabba ökningen av antalet förtidspensioner? Orsakerna är flera, och sammanflätade:

verkliga hälsoproblem

svårt arbetsmarknadsläge

generösa ersättningsnivåer

ökad invandring

nya attityder

goda möjligheter att få förtidspension.

ALLMÄNT

Allmänt kan sägas att en lång sjukskrivningstid vanligen föregår ett beslut om förtidspensionering, och att denna sjukskrivning kan sammanhänga med svårigheter på arbetsmarknaden. Medicinska skäl och arbetsmarknadsskäl kan alltså gå in i varandra.

Till stor del återspeglar det ökade antalet förtidspensioneringar verkliga problem, i form av utslagning. Många arbetsuppgifter har verkligen slitit ned människor. Till detta kommer en ökad arbetslöshet som orsak.

Men tillgången till arbetsuppgifter är bara ena sidan av myntet ­ andra sidan är individens resurser, i form av utbildning och kunskaper. Ur Ds 1994:91, promemoria från Socialdepartementet:

"En ökande andel utgörs...av allt yngre personer som efter relativt kort tid på arbetsmarknaden förtidspensioneras av diffusa medicinska orsaker. Man kan befara att bristande grundutbildning, dåliga kunskaper i svenska, sociala problem m.m. ges en större tyngd än vad lagstiftaren avsett i de fall individen har svårigheter att få och klara ett arbete."

I sådana lägen kan det också bli problematiskt att åstadkomma rehabilitering, något som i och för sig är en målsättning. Promemorian: "Personer som dels saknar arbetsgivare, dels behöver långa och grundläggande utbildningar för att kunna uppfylla arbetsmarknadens krav på kompetens hos en arbetssökande passar inte in i det regelsystem för rehabilitering som finns i lagen om allmän försäkring."

Förtidspension utgår vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan, och den ska vara nedsatt med minst en fjärdedel. Men även om man inte längre kan utföra vissa arbetsuppgifter, kan det ju vara så att man klarar av andra ­ om sådana arbeten finns.

Förtidspensionering kan ske till olika nivåer. Nu finns (sedan juli 1993) fyra alternativ: hel, 3/4, 1/2 och 1/4 förtidspension. Antalet kvartspensionärer har ökat kraftigt, från drygt 2.100 i december -93 till nära 6.200 i december -94.

Förtidspensioneringen kan också vara tidsbegränsad. Den kallas då för sjukbidrag.

År 1972 infördes möjlighet till förtidspension ­ utöver medicinska skäl ­ på rent arbetsmarknadsmässiga grunder (redan 1970 fick "arbetsmarknadsmässiga hänsyn" vägas in vid bedömningen). Denna regel avskaffades 1991, men hade då hunnit bidraga till den kraftiga ökningen av antalet förtidspensioneringar.

Ur rapporten "RFV redovisar 1991:7", från Riksförsäkringsverket:

"Även 1972 vidgades rätten till förtidspension....Från att åren dessförinnan ha legat kring 20.000, hade antalet ett par år in på 1970-talet mer än fördubblats. Nybeviljandefrekvensen låg krav på denna nivå, cirka 40.000-45.000, fram till mitten av 1980-talet för att därefter öka ytterligare. Under 1980-talets senare hälft låg antalet på över 50.000 årligen, med en topp 1988 på 54.000."

ERSÄTTNINGSREGLER

Antalet förtidspensioneringar började öka under 60-talet. Detta sammanföll med att ersättningarna blev mer generöst tilltagna.

Förtidspension består av dels folkpension, dels ATP. Med utvecklandet av ATP skedde för många en ökning av ersättningsnivåerna. 80% av förtidspensionärerna har nu ATP. För män med hel förtidspensionering utgör ATP vanligen mer än hälften av deras totala pensionsinkomst.

För dem som inte kunnat tillgodogöra sig full ATP ­ huvudsakligen kvinnor och yngre personer ­ beslöts 1969 om "pensionstillskott". Sju år senare byggdes detta på, med införandet av dubbelt pensionstillskott. Har man ingen ATP, eller låg ATP, utgör pensionstillskott med högst 105,5% av basbeloppet. Detta är mer än folkpensionen, som utgör 96% av basbeloppet för ensamstående.

Utöver folkpension och ATP, som är lagstadgade förmåner, kan tillkomma avtalspension. För att få denna pension måste man tidigare ha förvärsarbetat, och haft sådan försäkring. Nära hälften av förtidspensionärerna har avtalspension, men det utgör en mindre del av deras totala inkomster, i snitt bara 5%.

De totala ersättningsnivåerna vid förtidspension blir i de flesta fall högre än sjukpenning. Det kan till och med bli högre än vid förvärvsarbete på heltid! Så här skriver Socialdepartementet (Ds 1994:91):

"Till ogifta som under år 1994 beviljas full förtidspension med enbart folkpension och pensionstillskott utges 69.509 kronor per år. Vid en kommunalskatt på 31 procent blir nettopensionen 60.571 kr/år. Detta motsvarar en förvärvsinkomst på 82.200 kr/år (6.850 kr/månad). För personer med inkomster som är lägre än 82.200 kr per år innebär detta att de får en kompensationsgrad som är över 100 procent..."

I genomsnitt har en förtidspensionär bara 10% lägre inkomst än en löntagare.

Promemorian:"Lägger man till maximalt KBT, blir en motsvarande förvärvsinkomst som skulle ge samma disponibla inkomst efter skatt (= 100 procent kompensationsgrad) omkring 130.400 kr/år (10.870 kr/månad)..."

Av ekonomisk betydelse är alltså det kommunala bostadstillägget (KBT), som många förtidspensionärer får. KBT är inkomst- och förmögenhetsprövat samt skattefritt. Det varierar mellan olika kommuner. I rapportens räkneexempel utgick man från en hyra på 3.500 kr, och att denna ersattes till 85%.

Jämfört med en ålderspensionär får en förtidspensionär större inkomst, både genom högre pensionstillskott och högre KBT.

Departementet fortsätter: "Den sammantagna ersättningen i form av förtidspension/sjukbidrag, avtalsersättningar och KBT kan under vissa förutsättningar överstiga 100 procent av tidigare inkomst efter skatt."

Den höga ersättningen är naturligtvis inte ägnad att stimulera försök till återinträde på arbetsmarknaden.

KVALIFIKATIONSKRAV

Allmänt är kvalifikationskraven för förtidspension tre:

1. Man är i åldern 16 och 64 år. Det går alltså att få förtidspension redan vid en ålder då ens jämnåriga går i gymnasiet!

2. Man är bosatt i Sverige. Man ska ha varit här i minst 3 år.

3. Man har arbetat viss tid. Inarbetande av pensionspoäng för ATP måste ha skett under minst 2 år.

Detta är mycket generösa regler jämfört med andra länder i Västeuropa.

Så här skriver SOU 1994:72, Rapport från Sjuk- och arbetsskadeberedningen:

"...Sverige (har) idag ett rättighetsbaserat system som omfattar alla och ger en generell trygghet. Täckningsgraden är jämfört med andra länder hög. Detta beror på låga kvalifikationskrav för att komma in i försäkringarna. Exempelvis att rätten att tillhöra sjukförsäkringen grundar sig på ålder och boende och inte anställningstid, arbetstid eller inbetalda premier."

ATP-REGLER

ATP-reglerna har hittills fungerat så, att den person som under en längre tid ­ trots hälsoproblem ­ försökt hanka sig fram och klara sin egen försörjning kan förlora på det. Om detta nämligen inneburit att man för tiden före förtidspensionerandet arbetat deltid, då får man också lägre ATP-ersättning, eftersom denna baserar sig på tidigare förvärvsinkomst.

Systemet har samtidigt givit utrymme för trixande, genom att ­ vid förtidspensionering ­ antagandepoängen baserar sig på inkomsten under de två bästa åren närmast före pensionerandet. Den person som gått in för att då arbeta särskilt intensivt har alltså kunnat höja sin ATP.

Till detta kommer en annan regel. Så här skriver RFV:

"Förtidspension ska i princip motsvara den ålderspension som personen från och med 65 års ålder skulle ha fått om han inte hade blivit förtidspensionerad dessförinnan. Vid beräkningen av storleken på ATP räknas därför även de år då personen skulle kunna ha haft pensiongrundande inkomst, dvs om han hade kunnat fortsätta förvärvsarbeta fram till ålderspensioneringen."

För förtidspensionärer gäller således särskilda regler för rätt till ATP. Kombinationen av de två faktorerna ­ att man dels får tillgodoräkna sig år framåt i tiden, dels kan "pumpa upp" sina antagandepoäng genom intensivt arbete just före pensioneringen ­ serverar fantastiska möjligheter för utlänningar med rymligt samvete. På så vis kan en människa som överhuvudtaget inte befunnit sig i Sverige mer än under några år få ut mer än vad många infödda svenskar får i förtidspension!

Att missbruk faktiskt har förekommit antyds av följande rader ur Ds 1994:91:

"När det gäller förutsättningarna för att få antagandepoäng tillgodoräknad bör utgångspunkten enligt vår mening vara att sådana poäng gottskrivs enbart i fall då den försäkrade vid pensionsfallet hade en stadigvarande och dessutom något så när aktuell anknytning till arbetsmarknaden här i landet och man alltså rimligen kan utgå från att han skulle ha fortsatt att förvärvsarbeta i Sverige framöver om inte sjukdomen eller skadan inträffat."

Promemorian från departementet föreslår att för antagandepoäng ska krävas minst tre års förvärvsarbete i Sverige. Ett inte helt orimligt krav, kan tyckas...

Vidare föreslås att poängen fortsättningsvis ska baseras på de fyra mellersta inkomståren av de sex åren närmast före förtidspensionerandet.:

"Ett syfte härmed är att minska drivkraften för en individ att under ett par år av mycket hårt arbete skaffa sig ett stort utbyte av en förtidspension, som kanske är större än vad som hade varit möjligt att långsiktigt uppnå genom en normal arbetsinsats."

Utöver hittills nämnda absurditeter tillkommer ytterligare en variant. Promemorian skriver:

"I det nuvarande regelverket finns...inget lagligt hinder att bevilja partiell förtidspension till en försäkrad som före nedsättningen av arbetsförmågan arbetade mer än heltid och efter nedsättningen av arbetsförmågan kan arbeta heltid."

"Frågan har inte prövats...Det är dock inte rimligt att den allmänna försäkringen skall ge utrymme för att lämna ersättning i dylika fall. Dels finns fortfarande en fullt tillräcklig försörjningsförmåga, dels kan det ifrågasättas om personer som utsätter sig för den ökade risk för skador och sjukdomar som ett dylikt förvärvsmönster utgör skall omfattas av den allmänna försäkringens inkomstbortfallsskydd till den del som överstiger ett normalt heltidsarbete."

INVANDRINGEN

De regler som hittills gällt har alltså inbjudit utlänningar att komma hit och utnyttja möjligheterna ­ det har varit lätt för dem att få förtidspension, och de har kunnat nå höga ersättningsnivåer.

Som redovisat i tidigare nummer av Blå-gula FRÅGOR har följaktligen ökningen av antalet förtidspensioner varit särskilt påtaglig bland invandrare. I själva verket har invandrare stått för hela ökningen mellan under perioden 1975-91. År 1975 låg andelen förtidspensionerade kring 4%, både för infödda svenskar och för invandrare. År 1991 låg svenskarna kvar på 4%, medan invandrarna var uppe i över 10%.

Enligt en RFV-undersökning, om nybeviljade förtidspensioneringar under 1993, var 80% av personerna "svenska medborgare". Som den trogne läsaren av Blå-gula FRÅGOR nu känner till så innefattar denna beteckning även hälften av invandrarna i Sverige . En grov uppskattning av hur stor andel av de förtidspensionerande som är invandrare ­ naturaliserade eller ej ­ skulle således kunna hamna på 30-50%.

Särskilt hög blir andelen förtidspensionerande bland vissa sydeuropeiska invandrargrupper, som greker och jugoslaver. 4 av 5 grekiska invandrare uppbär vid 64 års ålder svensk förtidspension!

En inte oviktig aspekt som tillkommer är att många av de invandrare som fått förtidspension sedan kan resa tillbaka till sina hemländer och bo där, försörjda från Sverige. Här blir gruppen greker återigen särskilt intressant, eftersom Grekland tillsammans med Sverige tillhört EES-området, och numera ingår vi båda i EU. Det gör att för just greker finns inga hinder ­ det må vara förtidspensionering eller vanlig folkpensionering ­ att återvända till Grekland, och där använda sin pension.

Det faktum att just bland grekiska invandrare i Sverige andelen återutvandrade varit hög kan möjligen innebära att här återfinns många pensionärer.

Även utan att ens hemland ingår i EU eller EES-området finns dock möjligheter att bo där och få sig pengar tillsända från Sverige:

• ATP-delen kan alltid exporteras

• Har man fått svenskt medborgarskap kan även folkpensionsdelen exporteras, i förhållande till år med ATP-poäng.

Ovanstående gäller vid förtidspensionering. Jämfört med folkpensionering gäller alltså särskilda regler. På RFV beräknar man att cirka 10.000 personer nu bor utomlands med svensk förtidspension.

Som alternativ till socialbidrag har förtidspensionering flera fördelar:

1. Beloppen blir de i flesta fall högre.

2. Det utgör en tryggare inkomst, som inte prövas på nytt för individen. Inte heller riskeras någon sänkning genom att en kommun fått ekonomiska svårigheter. Den som en gång beviljats förtidspension kan räkna med att få behålla den.

3. Man behöver inte bo i Sverige för att kunna kvittera ut pengarna.

ATTITYDER

Skälen till förtidspensionering har blivit alltmer diffusa, vilket i praktiken hänvisar läkaren till att lita på patientens uppgifter.

Socialdepartementet skriver: "De orsaker till sjukskrivning som dominerat under det senaste årtiondet i långa sjukfall är...besvär i rörelseorganen samt psykiska och psykosomatiska besvär. I dessa fall kan det vara svårt att få ett medicinskt relevant underlag som tillräckligt styrker rätten till sjukpenning..."

Också andra faktorer än en persons hälsotillstånd kan spela roll för möjligheterna att klara ett arbete: "Förmågan att klara ett arbete är även knutet till personens utbildning, kunskaper, yrkeserfarenheter, kunskaper i svenska, kulturella bakgrund, sociala situation (hemförhållanden, ekonomiska förhållanden, ev. missbruk), motivation att arbeta m.m."

Det där sista ­ motivation att arbeta ­ kan kanske vara en nog så viktig faktor i sammanhanget. Överhuvudtaget handlar ökningen av antalet förtidspensioneringar till stor del om förändrade attityder.

Det upplevs inte längre lika viktigt att göra rätt för sig i samhället, att inte ligga andra till last. Till denna nya moral kan flera faktorer tänkas ha bidragit:

· att så många redan fått förtidspension

· att samhällets toppar skor sig (fallskärmar, fantasilöner, brödraskap)

· att invandrare ofta känner mindre lojalitet med det svenska samhället

· att samhället blivit mer anonymt och komplicerat ­ sambandet mellan produktion och möjligheter till konsumtion är mindre uppenbart

· att det upplevs som envars privatsak hur man försörjs ­ att lägga synpunkter blir integritetskränkande.

LÄKARNA

Det handlar också om möjligheterna att faktiskt få den förtidspension som man eftersträvar, vilket i första hand förutsätter att man lyckas finna en läkare som kan förmås att skriva ut ett intyg.

De statliga utredningarna konstaterar att praxisen mellan läkarna varierar, vissa läkare är mer benägna än andra att förtidspensionera. Ds 1994:91: "Flera undersökningar har visat att olika läkare sjukskriver olika mycket. Skillnader har funnits både vad avser diagnoser, antalet sjukskrivningstillfällen, längden av sjukskrivningarna samt notering om arbetsuppgifter i läkarintygen."

Olika läkare gör alltså olika bedömningar. Promemorian skriver om en undersökning vid Uppsala Universitet, där 150 distriktsläkare fick ta ställning till några påhittade men likadana sjukdomsfall. De skulle avgöra hur länge patienten skulle vara sjukskriven. "Sammanfattningsvis konstaterades att det förelåg en betydande variation mellan distriktsläkarna såväl vad beträffar längden på sjukskrivningen som föreslagna åtgärder..."

En annan undersökning, från försäkringskassan i Malmöhus län, har visat att vissa privatläkare sjukskriver sina patienter upp till nio gånger oftare än övriga privatläkare. Diagnoserna är då ofta av typen "värk ", i rygg, nacke eller axlar. Ds 1994:91: "Andelen sjukskrivningar som baseras på diffusa diagnoser ökar. Det finns anledning att tro att bakom det stora antalet sådana diagnoser döljer sig andra problem än vad som anges på försäkran eller läkarintyg/-utlåtande."

Många försäkringskassor har klagat över läkarintyg som saknar en klar diagnos.

Riksrevisionsverket har också gjort en granskning, av 56 ärenden vid fem försäkringskassor. SOU 1994:72: "Social utredning i enlighet med föreskrift saknades i många fall. Motivering till socialförsäkringsnämndens beslut saknades i flertalet fall. RFV har i sitt yttrande över rapporten instämt i RRV:s uppfattning att det finns brister i det material som ligger till grund för beslut om förtidspension."

Det förekommer till och med att försäkringskassorna måste ifrågasätta läkarintyg. Dessa är, enligt Ds 1994:91, "oftast utfärdade av läkare där försäkringskassans erfarenhet av läkaren ifråga ger anledning till tvivel om läkarintygets/-utlåtandets tillförlitlighet."

Detta har ju även konstaterats av undersökande journalister, på radions Dagens Eko, att det finns läkare som utfärdar intyg till förtidspension mot betalning. Det handlar alltså om direkta mutor, kriminalitet. Man köper sig en förtidspensionering ­ som skattebetalarna sedan får stå för.

Här kommer vi återigen in på invandringen. En stor del av läkarna i Sverige är invandrare, och uppenbarligen är just dessa kriminella läkare ofta invandrare. Samma sak gäller i de flesta fall de "patienter" som de förser med falska intyg.

Hur har dessa "patienter" fått kontakt med dessa "läkare"? Antagligen genom rekommendationer från bekanta. Då kan det nätverk som invandrarorganisationerna utgör fylla en funktion.

FRÅGOR

Ovanstående ger två frågeområden av intresse:

I.

Hur kommer reglerna för förtidspensionering att förändras?

På vad sätt blir det svårare att få förtidspension?

På vad sätt kommer ersättningsnivåerna att sänkas?

Hur ska man förebygga möjligheter till missbruk?

II.

Vad kommer att göras gentemot det svindleri som förekommit?

Kommer oegentligheterna att nystas upp, för att få fram deras omfattning?

Kommer man att stänga av de läkare som ej bör ha läkarlegitimation?

Kommer man att riva upp felaktigt fattade beslut?