Broderskapsrörelsen - de kristna socialdemokraterna - har givit ett program "om invandrare och integration". "MÅNGFALDEN BERIKAR!", heter det, och är utarbetat av en arbetsgrupp under ledning av Juan Fonseca.

"Mångfalden berikar!" ger upphov till en del reflexioner:

Under rubriken "Demokrati och medborgarskap" konstaterar Broderskapsprogrammet: "Man borde... se den praktiska betydelsen av invandrarnas politiska integration som ett effektivt sätt att bemöta de främlingsfientliga krafter som sprider vanföreställningen att invandrarna aldrig kan bli en fungerande del av det svenska samhället.".

Finns det verkligen någon som gjort ett sådant uttalande om invandrarna som helhet? Vem, var och när?

"Invandrarna" är ingen enhetlig grupp!! Där finns människor från Norge såväl som från Somalia, där finns å ena sidan individer som arbetskraftinvandrat för 30 år sedan, har arbete och talar perfekt svenska, å andra sidan individer som nyligen asyl-invandrat, inte talar svenska och inte har ett arbete. Lika uppenbart som att vissa invandrare "kan bli en fungerande del av det svenska samhället" (för så är redan fallet), lika uppenbara är ju svårigheterna när det gäller en del andra invandrare.

"Invandrarna är en positiv tillgång i samhället", slår programmet fast. I själva verket är väl bilden sammansatt. Potentiellt är varje människa en tillgång, men om man som invandrare faktiskt ska bli det är en första förutsättning att man vill försörja sig själv, anstränger sig för att lära sig svenska och överhuvudtaget har inställningen att vilja anpassa sig i samhället. Så är inte alltid fallet.

Invandrarna de måste "ses som en resurs inte ett problem", skriver broderskaparna också.

Det handlar ju inte bara om att "se som" det ena eller andra - avgörande är hur det faktiskt förhåller sig. Om man vandaliserar tunnelbanevagnar eller slår ned nattvandrare, då uppträder man förvisso mer som ett "problem" än som en "resurs". Och hur man väljer att uppträda har man själv ett ansvar för.

Genomgående i programmet är just ensidigheten och benägenheten av skönmåla. Till denna ensidighet hör oviljan att göra invandrarna själva till någon del medansvariga för de problem som finns. Broderskaparna axlar helt rollen som kravmaskiner, där kraven går bara i en riktning, mot "samhället".

"När 'riktiga' invandrare blir ledande aktörer i politiken stärks... förtroendebandet mellan de politiska partierna och väljarna.", fortsätter programmet.

Juan Fonseca själv är väl ett exempel på en sådan "aktör" - han har nyligen invalts i riksdagen. Det ligger naturligtvis mycket i detta, att invandrares känsla av samhörighet med samhället gagnas av att de själva har representanter på framskjutna poster.

Men det finns också en annan sida av saken, om man vill motverka spänningar och konflikter. Det är att dessa representanter måste uppträda med visst ansvar. Om de tror att politik bara handlar om att kräva och begära, och om dessa krav hela tiden riktas bara mot majoritetsbefolkningen - då befrämjar de inte den nödvändiga insikten hos invandrarna att också de har ett ansvar. Då riskerar dessa representanter att bara väcka irritation bland svenskar (om de alls blir tagna på allvar).

Under "rekordåren" handlade politik i Sverige om att "fördela det växande välståndet rättvist". Den tiden är nu förbi, idag måste politik handla om något annat. Idag gäller det att så organisera samhället att de begränsade resurserna kommer till effektivast möjliga användning, att undvika onödiga utgifter och att rädda landet från ekonomisk kollaps.

President Kennedys ord gör sig påminda: "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land"...

För att bli mer konkret:

Blågula FRÅGOR har tidigare redogjort för hur mycket lättare det är att bli medborgare i Sverige än i andra länder, hur man inte ens behöver ha lärt sig tala och förstå svenska.

Vad har programmet "MÅNGFALDEN BERIKAR!" att säga om detta? Jo, följande:

"Vi vill...underlätta för invandrare att ansöka om svenskt medborgarskap..."

Blågula FRÅGOR har också skrivit om missbruket av möjligheterna till förtidspension, om hur invandrare har mutat till sig läkarintyg och om hur miljarder i pensionsutbetalningar nu går till konsumtion utomlands.

"MÅNGFALDEN BERIKAR!":

"Det bör underlättas också för de invandrare som idag uppbär förtidspension och själva vill återvända till sina hemländer att ta med sig sin pension."

Boken "Det finns gränser" refererar hur 65% av eleverna i svenska för invandrare 1990/91 i Stockholm och Göteborg avbrutit sina studier, andra rapporter vittnar ett bristande intresse från invandare att lära sig svenska.

"MÅNGFALDEN BERIKAR!":

"Ökade resurser måste sättas in för att ge invandrarna gedigna svenskkunskaper".

Ordvalet är betecknande: invandarna ska ges kunskaper. Och varifrån ska alla resurserna tas? Vem ska betala?

Får Broderskaparna hållas kommer Sveriges nationella konkurs att vara bara en tidsfråga. Då kanske nästa krav kommer väl till pass:

"Möjligheterna till att i högre grad acceptera dubbelt medborgarskap bör utredas."

När vårt samhälle brakar ihop kan det ju vara bra att ha ett reservalternativ.

Genomgående hos Juan Fonseca är krav på stora ekonomiska satsningar i invandrartäta områden, drastiska förslag om flyttningar dit av statliga institutioner och t.o.m. inrättande av ett nytt departement med ny ministerpost, särskilt för integrationsfrågor. I den situation vi hamnat kan ju en del av det här vara motiverat och nödvändigt, men Fonseca skulle väcka större respekt om han parallellt med sina krav kring detta slöt upp bakom ett stopp för ytterligare massinvandring.

Detta har han inte gjort, istället har han i tidningsartiklar talat om "främlingsfientlig populism", som ett angrepp på dem som ändå drivit krav på en restriktiv flyktingpolitik.

Vad han mer exakt lägger in i "främlingsfientlighet" har han aldrig förklarat. Avser han envar som kritiserar en invandrare...?