Under flera år har en mediaelit - utifrån den maktposition som det exklusiva tillträdet till medierna givit - kunnat driva fram den flyktingpolitik som lett till att nya rekord av invandring slagits både 1993 och 1994.

Denna politik har förfäktats utifrån de högsta principer och den finaste moral. Kravet på oss svenskar har varit att vi ska vara generösa, intill självutplåning. GODHET har varit ledstjärnan.

Nu kan vi, i New-York-tidningen Herald Tribune 3/1, läsa att människosmuggling blivit en miljardindustri, som ökat dramatiskt under de senaste två åren, och där den organiserade internationella brottsligheten blivit engagerad. Det är lika lönande som knarksmuggling, men mindre riskabelt:

"Migrant trafficking...has been a bonanza for organized crime...' It's the same organizations, same money laundering systems, same safe houses, same personnel - just a different commodity...We are talking about very sophisticated, far-flung networks with access to high-tech communications equipment and the best legal advice money can buy',..."

Smugglingen ger vinster inte bara i att få in människor i ett land utan också genom den exploatering av dessa människor som sedan kan ske i svarta ekonomier.

Med den organiserade brottslighetens entré på denna arena tillkommer, får man förmoda, ytterligare en dimension av våld i sammanhanget.

På så vis får vi två krafter som samverkar för en fortsatt generös flyktingpolitik. I ena änden de gränslöst goda - i andra änden de gränslöst onda.

Resultatet blir inte vackert.