Denna tidning ges alltså ut av
"Föreningen blå-gula frågor". Denna förening
har en ordförande - Anders Sundholm - som hittills varit ganska
anonym för läsarna. Nu, efter att föreningen haft sitt årsmöte,
kan tiden vara inne för en närmare presentation av honom:
Anders Sundholm är lättintervjuad.
Han inte bara ger utförliga svar, han svarar samtidigt koncist.
Anders är 46 år, född i
Stockholm. Han har nu familj med tre barn - frun är från Finland
- bor i villa i Sollentuna. Utbildad till gymnastiklärare, har också
gått Journalisthögskolan, arbetar nu som lärare med problembarn.
Tidigare har Anders prövat på en mängd sysslor: journalist
på DN, bussförare på SL, taxichaufför. Har alltid
varit med i föreningslivet - s-medlem, nu medlem i Miljöpartiet.
- Jag känner mig som en individualist,
som gillar den sociala samvaron med andra människor.
- Varför lämnade du SAP?
- De ville kommunalisera alltmer av det
ideella arbetet, som jag tycker är en otroligt viktig del i samhällslivet.
Man skulle inte få spola en isbana åt sina egna barn. Det ansågs
osolidariskt, för barnen därborta kanske inte hade så aktiva
föräldrar. Därför skulle ingen få isbana - nästan
åt det hållet var det!
- Miljöpartiet kom som en räddning
för mig. Det var en dröm som förverkligades 1981. Men snart
började problemen, för vi fick in också så många
udda människor, frifräsare som inte passar i en organisation.
Det har skrämt bort många.
Anders Sundholm är, förklarar
han, kritisk till Miljöpartiets politik inom "tre tunga områden,
livsavgörande för vår nation":
Invandrar- och flyktingpolitiken.
Rättssamhället och kriminaliteten.
Budgetunderskottet och statsskulden.
- Allt det här är hemmagjorda
problem, som har skapats av alltför flata politiker. Våra politiker
har varit duktiga - oavsett politisk färg - på att fördela
ett ekonomiskt överskott, men de är fullständigt inkompetenta
att säga stopp när finanserna inte räcker. Alla politiker
har varit jultomtar, det har hela tiden varit löften om mer och mer.
Antingen mer av bidrag eller mer av skattesänkningar.
- Man har pratat alldeles för mycket
om rättigheter och alldeles för litet om skyldigheter. Vi får
aldrig ett bra samhälle, om inte människor förstår,
att det innebär också en massa skyldigheter!
FLYKTINGPOLITIKEN
Hur kom Anders in på flyktingpolitik?
Han berättar att han varit med i Amnesty i många år. Som
aktiv på vänterkanten sökte han ett vidare engagemang, ville
ha inte bara ett bra Sverige, utan också en bra värld:
- När Salvador Allende valdes till
president i Chile upplevde jag det mycket positivt. När kuppen kom
-73 tog jag det mycket hårt själv. Det drabbade nästan mig
personligen, även om jag inte kände en enda chilenare. Jag engagerade
mig i Chile-kommittén.
- Jag ansåg att vi skulle skydda
de här människorna, som verkligen ställt upp för sitt
land. Det var självklart för mig att vi skulle hjälpa dem.
Sådana människor vill ju så fort som möjligt tillbaka,
för att bygga upp sitt eget land. Jag tyckte vi fick in något
av gräddan av människor från andra nationer.
- Sedan gick det snett, när man
satte likhetstecken mellan "humanism" och att ta emot många.
Trots att vi har världens mest generösa flyktingpolitik, så
blir varenda invandrarminister betraktad som en inhuman människa!
- Men ska man klassa någon grupp
som inhuman idag, vill jag påstå att det är de som förespråkar
den generösa flyktingpolitiken.
- Hur kan du säga det?
- Därför att den får
så orimliga konsekvenser, för hela nationen.
- Du sitter nu för andra perioden som
ordförande för föreningen Blågula Frågor. Kommentar?
- Ämnet är viktigt, kanske
det viktigaste av alla inom svensk inrikespolitik just nu. Och jag tycker
inte att dom här som företräder den generösa flyktingpolitiken
ska få stå oemotsagda. Idag borde verkligheten tala för
sig själv. Jag såg det här för många år
sedan, när vi fick in fel sorts människor i Sverige - som var
både kriminella och allmänt asociala.
- Hela tiden har jag ansett att vi ska
ta emot de som är skötsamma. Men jag har aldrig förstått
varför vi ska behöva visa en solidaritet inför människor
som bara kommit hit och utnyttjar systemet.
- Jag har heller aldrig trott på
den här gedigna solidariteten bland svenska folket. Vi är inte
bättre folk än andra folk, vilket vi har trott. Vad vi har varit
duktiga på, det är att förmedla ett överskott av pengar.
Vi har ersatt riktig solidaritet med pengar. När pengarna tryter, så
har vi ingenting annat att erbjuda.
- Och nu börjar vi låna pengar...
När vi inte kan låna längre, då kommer explosionen
i det här landet!
- Rosengård i Malmö, Biskopsgården
i Göteborg, Alby och Rinkeby ... våra politiker klarar inte av
det här. Vilket många kloka män- niskor kunde talat om för
tio år sedan.
- Gjorde dom inte det, då?
- Våra politiker lyssnade ju inte
för tio år sedan, och de lyssnar inte idag heller. Det är
en inkompetens som är märklig. För våra politiker är
ju duktiga inom många andra områden, när det gäller
att analysera problem och dra slutsatser.
FÖRENINGEN
- Hur ser du på Blågula frågor
och dess framtid?
- Jag hoppas framförallt att människor
ska ha ett forum att gå till, och få mental styrka. Och skaffa
sig kunskaper, genom dels kamraterna i föreningen, dels de skrifter
som föreningen ger ut.
Anders har, berättar han, alltid betraktats
som en optimist, men:
- Nu är jag inte längre säker
på att vi kan ta oss ur det här eländet. Det ser ut att
gå käpprätt åt helvete. Men jag vill försöka
bromsa, så länge jag kan andas.
- Några "ord på vägen",
till läsarna?
- Jag tycker att läsarna inte bara
ska läsa och skaffa sig kunskap, utan också sprida denna kunskap.
De som är rädda om det här landet, rädda om medborgarna
här både infödda och icke-infödda - de måste
reagera nu!
- Men vad kan man göra, konkret?!
- Framförallt kan man ge bort prenumerationer
på tidningen, till vänner som kan tänkas tycka om innehållet.
Man kan köpa några exemplar av boken "Lagom är bäst!",
och ge som presenter. Man kan kanske kopiera upp artiklar och sprida, om
man orkar.
- Man kan framförallt gå på
de generösa, och höra vad dom har för argument.
- Man kan framföra Blågula
frågors krav på förändringar. Man kan kräva att
det ska ta längre tid att bli svensk medborgare, att det ska ges bara
temporära uppehållstillstånd, att det ska finnas en svensk
fadder-familj för varje ny flyktingfamilj...
- Det skulle sätta ett tak?
- Javisst, vi skulle ta emot bara så
många som motsvaras av en vilja till solidaritet hos svenska folket!
Fram till sekelskiftet vill Anders dock
se ett "idiotstopp" för fortsatt flyktinginvandring hit:
- Sedan ska vi ha ett rådslag om
hur vi vill ha vårt land där vanligt folk får komma till
tals - inte bara den moraliska eliten!
- Vi har just haft årsmöte nu,
inom föreningen. Vad hände där?
- Det var en stor samstämmighet.
Trots att vi hade så olika politiska bakgrunder så var vi väldigt
eniga. Det visar att den här frågan går rakt över
alla partilinjer.
TILLÄGGAS kan att Anders
Sundholm sitter som nämndeman i Svea Hovrätt. Han har tidigare
under många år varit nämndeman i tingsrätter, och
har massor av intressanta synpunkter på svensk kriminalpolitik.
Detta får dock bli
ett ämne för en särskild intervju.
