Drottning Silvia uttalade sig i TV-nyheterna den 8/5 mot kvotering av invandrare på den svenska arbetsmarknaden. Hon ansåg att man måste få ett arbete på sina egna meriter, och menade att invandrarna måste se till att lära sig svenska, vara nyfikna, osv.

Raka besked, alltså. Men stod dagen därpå något att läsa om detta i våra dagstidningar? Nej.

Drottning Silvia äger nog mer av klokskap i denna fråga än Sveriges samlade journalistkår.

Expressen gjorde en egen intervju med drottningen. Där betonade hon att svenskar i allmänhet är toleranta, det finns få rasister. Det talas för mycket om "rasism" - det är inget stort problem. Så, ungefär, uttalade hon sig.

Gissa vad Expressens löpsedel skrek ut med feta rubriker: "Silvia berättar: SÅ VILL JAG STOPPA RASISMEN!"

Suzanne Osten, regissör, uttalade sig dagen innan också i TV, i samma kampanj. Men hon valde en annan argumentationslinje. Osten såg "inga andra skäl än ekonomiska" att inte låta de 5.000 bosnienkroaterna få stanna i Sverige.

"Inga andra skäl än ekonomiska" - smaka på det!

I Ostens värld av rena ideal blir ekonomi någonting man kan bortse från. Om vi har råd eller inte, och om någon vill betala, det ska inte få påverka politiska beslut. Inte "när det handlar om människor, av kött och blod". Vilket det vanligen gör, när det gäller asylsökande.

Ostens utsaga skulle kunna omformuleras som att bakom regeringens hållning fanns "inga andra skäl än omsorg om de människor som nu finns i Sverige, och de generationer som i framtiden ska växa upp här".