Blågula Frågor har ju tidigare, i flera nummer, tagit upp frågan om förtidspensioneringar - och påtalat orimligheterna (nr 3-4/94, 1/95 , 2/95 och 3/95.

Nu har RRV - Riksrevisionsverket - presenterat en rapport om förtidspensioneringar. Den bekräftar i allt väsentligt vad vi skrivit.

Andelen förtidspensionärer som andel av befolkningen i förvärvsaktiv ålder har mer än fördubblats på 30 år - från 3% 1963 till 7,3% 1993. Det finns nu mer än 400.000 förtidspensionärer, till vilka utbetalas totalt 37 miljarder kronor.

Enligt RRV skulle besparingar på en miljard eller mer kunna göras, om man kom tillrätta med det fusk och de brister i regeltillämpningen som förekommer. Kalkyler i Malmö visar att så mycket som 700.000 kr kan sparas på varje uppdagat fall. Insatser för att avslöja fusk kan alltså för samhället vara en lönsam affär!

RRV påtalar den överkompensation som gör att man i vissa fall tjänar mer pengar som pensionerad än vad man gjorde som yrkesverksam:

"Det ter sig inte rimligt att personer kan ha upp till 70.000 kronor mer per år i samlade inkomster efter förtidspensioneringen jämfört med vad som skulle ha varit fallet om vederbörande varit frisk."

Detta ger givetvis incitament att försöka bli förtidspensionerad:

"Den incitamentsstruktur, i form av statsmakterna beslutad ersättningsnivå, som fullt avsiktligt byggts in i den av staten garanterade förtidspensionen sätts helt eller delvis ur spel genom att arbetsmarknadens parter till ringa kostnad kan komplettera förmånerna."

En kategori är alltså de som förtidspensionerats utan att detta någonsin borde ha skett, En annan kategori är det, vilka en gång pensionerats på korrekta grunder men sedan tillfrisknat, helt eller delvis.

RRV konstaterar också att det, särskilt inom vissa branscher, förekommer att förtidspensionerade förvärvsarbetar och får lön. Det rör sig om både svartjobb och vanligt förvärvsarbete.

Det förekommer även att man lyfter dubbla förtidspensioner från olika länder.

Det ligger vidare ett problem i att människor kan komma hit från andra länder och efter kort tid få förtidspension. Redan efter tre års vistelse kan man resa hem igen, och för resten av sitt liv uppbära svensk pension. (I praktiken är det dock ett fåtal som gör detta efter så kort tid i Sverige, men även bland dem som stannat här längre kan tiden som förvärvsaktiv vara kort.)

Härtill kommer fenomenet att man genom en kort tids intensivt förvärvsarbete kan nå en hög inkomst och därigenom "pumpa upp" sin ATP-del av förtidspensionen.

Detta fenomen kostar samhället också på så vis att människor genom dubbelarbete förslits och faktiskt blir i behov av förtidspension.

RRV-rapporten tar inte direkt upp vad som tidigare framkommit i massmedia, nämligen de fall av fusk i form av att man direkt köper sig ett intyg från en person med läkarlegitimation. RRV påstår inte att det förekommer ett organiserat missbruk - däremot ger man en del statistikuppgifter, ägnade att väcka frågor:

"...var år 1992 den genomsnittliga årspensionen för svenskar födda i Sverige 83.000 kronor, medan den för svenskar födda utom landet var 86.000 kr. Högst var den för utländska medborgare i Sverige från Grekland och fd Jugoslavien, med 90.000 kr."

Andelen förtidspensionerade i olika grupper jämförs också, varvid framgår att andelen är 6% för svenskar födda i Sverige, men 15% för svenskar, födda utomlands.

För utländska medborgare är andelen 7%, och så hög som 20% för utländska medborgare från Grekland och fd Jugoslavien.

RRV föreslår bland annat:

- Löpande omprövningar av beviljade förtidspensioner - det ska inte vara så definitivt, för all framtid

- Bättre kontrollinstrument för att komma åt fusk. På arbetsplatser ska människor vid stickprovskontroller kunna avkrävas legitimation. Samkörningar av register ska också få ske - här får integritetskraven vika.

- Samordning med arbetsskadeersättningen

- Samordning mellan länder

- Högre kvalifikationskrav för ATP

- Ökad tyngd åt antalet faktisk inarbetade år som förvärvsaktiv.