Behovet av fler medborgare med civilkurage inses nu alltmer. Civilkurage krävs för att engagera sig mot orättvisor, för att säga ifrån om oegentligheter och för att ingripa mot brottslighet.

Samtidigt är det uppenbart hur civilkurage är en bristvara i vårt samhälle. Alltför få är beredda att ta några risker för egen del. Alltför få vill lämna ett bidrag ens när de personliga riskerna är minimala. Alltför få tar ett ansvar för vårt lands framtid.

En sida av saken är att den som visar civilkurage ofta faktiskt riskerar något, kan utsättas för olika typer av obehagligheter.

Å andra sidan är denna obehaglighets-tröskel hos många individer påfallande låg. Det handlar alltså även om moraliska brister: likgiltighet och feghet, kortsiktig egoism.

Invandringspolitiken är ju ett näraliggande exempel. Fastän majoriteten av svenskarna önskar en helt annan flyktingpolitik är det få som försöker göra något åt saken. Redan att skriva sitt namn på ett upprop för yttrandefrihet i sammanhanget upplevs av somliga som ett gigantiskt steg.

Frågan blir då: hur få fram mer civilkurage i samhället? Denna spalt - som alltid konstruktiv - ska här avrunda med ett konkret förslag.

Utmärkande för dem som brister i civilkurage är ju känsligheten för sanktioner. Den lika enkla som geniala lösningen skulle då kunna vara att göra det straffbart att inte vågat sticka upp.

P.S.

Eventuellt kan denna s.a.s. "piska" kompletteras med en "morot" - i form av ekonomiska belöningar. Till exempel skulle olika pris kunna instiftas, att utdelas till dem som tagit ställning mot egoismen.

Det måste bli lönsamt att vara altruistisk.