Journalisterna i Sverige är inte nöjda med landets politiker. Sällan har väl detta missnöje visats med större eftertryck än i samband med beslutet om avvisning av kurdfamiljerna i Åsele.

Det är uppenbart att journalisterna önskar en annan flyktingpolitik, en politik som innebär att åtminstone de migranter som önskar stanna i Sverige, får stanna. Nackdelen är att ska dessa först behöva uppmärksammas i massmedia, då kan resultatet bli att nästan all sändningstid i TV går åt bara till dessa ärenden.

En större effektivitet skulle uppnås om journalisterna fick ett direkt politiskt inflytande. Ett sådant inflytande kan nås genom att de organiserar sig i ett eget parti - Journalistpartiet - och kandiderar i allmänna val. Då kan de få en egen representation i riksdagen, kanske till och med själva bilda regering.

Fördelarna med en sådana medie-politisk samverkan kan sammanfattas i tre punkter:

• Besluten behöver aldrig bli fel.

• Besluten kan tas snabbare.

• Dyrbar sändningstid kan användas till annat än enskilda ärenden.

Möjligen har projektet en hake: folket kan i allmänna val visa sig obenägna att rösta på detta parti, det kanske inte ger det några riksdagsmandat.

Ett sådant problem skulle dock kunna åtgärdas - genom intensifierad upplysning och genom att man inte i så stor utsträckning upplåter utrymme i massmedia åt felaktiga uppfattningar.

P.S.

En annan tänkbar invändning är att denna lösning innebär en maktkoncentration. Då ska man dock hålla i minnet att en sådan redan existerar. Skillnaden ligger i att vi slipper den tidsfördröjning, som följer av att politikerna först måste manglas.