I TV:s nyårsvaka gjorde programledarna Pernilla Månsson och Erik Blixt förnumstigt prognosen att begreppet "IQ" i framtiden kommer att ersättas av "EQ" - som mäter förmågan att känna empati.

Inom flyktingpolitiken är det alltså vår förmåga till inlevelse och medkänsla som sätter gränserna, inte omfånget av landets resurser. När vi inte tar emot fler människor handlar det bara om emotionella tillkortakommanden hos oss svenskar.

Bortsett från att Pernilla och Erik där har fel, är de s.a.s. "ute och cyklar" även i ett annat avseende. Det är de själva som, genom sitt begränsade perspektiv, brister i fantasi och inlevelseförmåga.

ANTAG ATT du var en fattig grek 1970

och genom landsmän i Sverige fick veta att du kan komma hit och arbeta dubbel arbetstid under tre år, för att sedan muta dig till ett läkarintyg och få förtidspension och nå höga ersättningsnivåer. Antag du t.o.m. kan ta med dig denna pension tillbaka till Grekland och där leva billigt och i behagligt klimat bland dina släktingar för resten av ditt liv.

Vore inte detta ett frestande alternativ?

ANTAG ATT du var chilenare 1980

och fick klart för dig att till Sverige kan du få komma och leva på en ekonomisk nivå som du i Chile inte varit i närheten av. Du behöver bara uppge dig vara förföljd, och som chilenare accepteras detta automatiskt. Väl med uppehållstillstånd i Sverige har du försörjningen garanterad på livstid. Du kan kanske tillbringa vårt vinterhalvår i Chile, där det är sommar, medan någon bekant sköter lägenheten och fömedlar socialbidrag.

Skulle inte det kännas lockande?

ANTAG ATT du är en afrikan 1990,

försöker försörja dig genom att bära turisters bagage 100 meter från en flygplatsentré till väntande bussar och förtjänar 10 kronor om dagen. Du får veta, att om du bara tar dig till Sverige och uttalar ordet "asyl" får du det sjudubbla beloppet mot vad du tidigare tjänade. Logi är gratis, och skulle du "snatta" i affärer händer inget.

Kunde inte det vara värt försöket, även om du efter en tid sänds tillbaka (ev. i eget flygplan) ?