Drivkrafter

Åsa Crona skriver den 21/6 i SvD, om "våld och värdighet i Expressensamhället":

"...fundamentala känslor som att vara respekterad och värderad har blivit samhälleliga bristvaror... därför att stora tidningar som ljuger om sin roll också ljuger om de villkor vi alla lever under. Det är livsvillkor som medierna i hög grad är med om att forma, och som avgör huruvida antivålds-engagemanget ska vara djupare förankrat och mer beständigt än en massmedievåg.

Detta gäller åtminstone om man tror, som jag, att det egentliga slaget mot eventuellt gryende våldsideologier inte står på någon massmediascen utan på gatorna och i kulvertar, där det viktiga inte är vilket opinionslag man tillhör utan i vilken grad de enskilda medborgarna har kunnat utveckla egenskaper som civilkurage, självkänsla och initiativförmåga. Där kommer det att visa sig om vi är vana och tilltrodda subjekt i ett 'fritt samtal' där konflikter löses under värdiga former."

"...hetsen efter uppmärksamhet för uppmärksamhetens skull uppstår inte ur ett vakuum. Det är en förutsägbar följd av en verklighetsbeskrivning där uppmärksammade människor vördas för att de är uppmärksammade, där den som är utstött och marginaliserad blir utstött och marginaliserad just därför..."

"Liksom Torbjörn Larsson och Christina Jutterström är jag emot våld. Men vårt samförstånd börjar och slutar där.

Där de ser 'demokratins hjärta' ser jag en underhållningsfabrik som blev en upphöjelsemaskin...en fabrik för mänsklig integritetslöshet. Jag ser hur man under tjusiga paroller om 'samtal' har upprättat ett skådespel där argumenterande och resonerande alternativrörelser är chanslösa; ett politiskt förfall vars främsta orsak inte är girighet och mutkolveri utan att inga andra drivkrafter erkännes än vilja till framgång - och där de som låter sig drivas av något annat snabbt förtvinar i 'förlorarnas' och 'flummarnas' marginalzon."