Efter Expressens påstående,
genom journalisten Christian
Holmén, att vi är "öppet främlingsfientlig",
skrev vi till honom, och begärde att han inför Blågula FRÅGORS:s
läsare skulle precisera sig. Vi kunde också tänka oss att
göra en kort intervju med honom, för att få svar på
framförallt tre frågor:
1.
Vad lägger du in i begreppet
"främlingsfientlig"?
2.
Efter att nu ha läst några
nummer av Blågula FRÅGOR - vilka exempel har du, på att
vår tidning är främlingsfientlig?
3.
Hittar du något i tidningen
som du tycker är bra?
När vi sedan ringde upp Christan Holmén
visade det sig dock att han sade blankt nej till medverkan, i någon
form. Ingen intervju - inga preciseringar. *
Av allt att döma vägrade Holmén
därför att han tycker illa om Blågula FRÅGOR. Men
själva syftet med intervjun var ju att få veta varför han
tycker så illa om oss. Sannerligen ett moment 22!
* I
ett tidigare samtal med Anders Sundholm hade Holmén dock, som exempel
på innehåll i tidningen som stöder hans anklagelse, anfört
förslaget från Valerie Sago, att vi invandringskritiska ska kallas
"realister".
Åtminstone här byggde ju Holméns
reaktion på ett missförstånd: vi har inget emot att rasister
kallas för rasister. Vad vi vänder oss mot är att icke-rasister
kallas för rasister.
MISSNÖJE?
P3:s "Folkradion" hade i maj ett
inslag om vår förening. "Är Blågula Frågor
början till ett missnöjesparti?" Så löd
journalisternas tema - men de definierade aldrig vad de lägger in i
begreppet.
Så vad är ett "missnöjesparti"?
Är det ett parti som på någon punkt är missnöjt
med sakernas tillstånd, tycker att något är fel - och därför
vill ändra på det?
I så fall är väl varje riksdagsparti
ett missnöjesparti? Och om ett parti inte har något som man vill
ändra på, inte vill något - har det partiet då något
existensberättigande?
Nu finns väl en innebörd av ordet
"missnöjesparti", synonymt med "populistiskt parti".
Dvs att man är principlös, ställer krav som inte hänger
ihop och bara fångar upp vindar.
Så är det ju inte med Blågula
Frågor. Vi menar tvärtom att debet och kredit måste gå
ihop, att rättigheter måste motsvaras av skyldigheter, att vi
alla måste känna ansvar och försöka bidraga, vara konstruktiva
och hjälpas åt.
För övrigt är vi inget parti,
vi kandiderar inte till riksdagen.
OMOTIVERAD ORO
Hindren för människor att bilda
nya partier är ju uppenbara:
•
Samhället är så komplicerat, frågorna så svåra,
det är så mycket man måste kunna.
•
Som enskilda medborgare har man så liten makt, så små
möjligheter att göra sig gällande. I praktiken avgör
media vilka nya partier som ska släppas fram.
•
Även med massor av mandat i riksdagen är makten begränsad
- Sveriges oberoende, vårt nationella handlingsutrymme, är snävt
begränsat.
Men bara en antydan att det finns en handfull
medborgare som skulle vara redo att engagera sig är tydligen tillräckligt
för att väcka oro hos en del journalister. De önskar helst
medborgare som inte bryr sig.
Är detta ett nytt fenomen bland journalister?
Eller har det alltid varit så?
Solidaritet med vem?
Världen är
orättvis. Vi har alla en moralisk skyldighet att hjälpa till att
minska orättvisorna. För en del innebär solidaritet att ta
emot maximalt antal invandrare (fri invandring).
Skall solidariteten gälla
alla? Den frågan har jag ställt mig efter att ha varit lärare
i svenska för en grupp peruaner. Vad jag känner till idag är
minst 5 av 15 poliser eller militärer. Skall vår solidaritet
gälla även dem?
De kan ju vara hotade
av människor som de tidigare förtryckt? Vad säger den moraliska
eliten? Är det inte dags att erkänna att bland de asylsökande
finns det alla slags människor? Ett fåtal med starka asylskäl.
De bör ges en fristad här så länge de är hotade.
Den stora gruppen är
ekonomiska invandrare. Har de tur får de stanna genom giftermål
eller amnestibeslut. Alla 15 fick negativt besked i första omgången,
och det tror jag var en riktig bedömning. Sedan har 4 fått stanna
genom giftermål, 3 genom amnestibeslut och 2-3 gömmer sig hos
släktingar. 5 är hemresta. Hälften har alltså kunnat
stanna utan asylskäl. Det ger signaler till Peru att det lönar
sig att försöka.
Samtidigt beräknar
man (enligt Nyheter från Latinamerika) att 1 miljon peruaner har lämnat
sina hem i gerillaområdena och flytt inom sitt eget land.
Vem hjälper dem?
Det är fattiga människor som inte har råd att köpa
en flygbiljett till Sverige.
Stig Carlsson,
Motala
PS
Jag arbetar för
närvarande med solidaritetsarbete för Nicaragua. Jag har besökt
Peru under tre månader 1986 och talar skaplig spanska.
BLÅSTA JOURNALISTER
I Expos redaktion visar det sig sitta en
person helt "i klass med" de anti-demokratiska krafter som Expo
utger sig för att bekämpa. Enligt DN den 12/6 har han varit aktiv
i AFA och "flera gånger dömts för skadegörelse,
sabotage, ofredande och uppvigling".
Vad rör sig nu i huvudet på redaktionsledningarna
för Expressen och Aftonbladet?
Resultat
Som resultat av att han i Expo utpekats
som rasist har, enligt DN den 15/6 en person drabbats av förföljelser:
fått sin port sönderslagen och "uppvaktats" av okända
män utanför sitt hem: "Han har nu tvingats flytta från
sin lägenhet av rädsla för ytterligare hot och aktioner."
En insändare i DN den 20/6 försvarar
AFA:s våldsaktioner: "våld är legitimt i kampen
mot fascismen".
Och vem som är "fascist"
avgörs av respektive AFA-grupp.
Pulversläckare rekommenderas
Av DN den 21/6 framgår av AFA Vasastan
rekommenderat hyresgästerna i en fastighet - där nynazister hyr
en lokal i gatuplanet - att köpa pulversläckare. Uppmaningen ska
väl uppfattas som en omsorg om deras personliga säkerhet, inför
AFA:s nästa försök att anlägga en brand i fastigheten.
"HOS GENERALSEKRETERAREN"
"Hos invandrarministern" tycker
man si och se om Blågula Frågor, lät det i Expo nr 3/96
som distribuerades i miljonupplaga. Därför att en pressekreterare,
Agneta Karlesson, uttalat sig.
Med det resonemanget kunde man gå
in i hissen i FN-skrapan, få ett uttalande om ditt och datt och sedan
presentera saken som att "hos generalsekreteraren anser man"...
Orättvist?
Kan en pressekreterare här jämföras
med en hisspojke? Jo, för det visar sig att Agneta Karlesson inte ens
själv hävdar något annat än att hon pratar för
sig själv.
Boven i dramat är alltså Expo-redaktören
Rosenlund, som gör denna vinkling.
Agneta hade å andra sidan inte behövt
uttala sig. Som pressekreterare borde hon kunna ha förstått,
att hennes personliga uppfattning skulle kunna komma att framställas
som invandrarministerns.
Oklar ansvarsfråga
Det var ett okonventionellt grepp som redaktionsledningarna
för Aftonbladet och Expressen tog, när de gemensamt sände
ut Expo nr 3/96 i miljonupplaga. Det är inte svårt att känna
sympati för själva tanken, mot bakgrund av attentaten. Men hur
går det ansvarsfrågan i en sådan situation?
Tar de två redaktionsledningarna något
ansvar för vad som trycks i denna massbilaga? Om någon där
angripen vill få en replik - vem fattar beslut om den saken?
Här har vi nu facit. Blågula
Frågor sände in ett svar på Rosenlunds skriverier, men
båda redaktionsledingarna vägrade att ta in bidraget. Man hänvisade
till redaktionen för Expo.
Men Expo nr 4/96 lär ju återgå
till sina normala upplaga och når inte alls ut på samma sätt
som 3/96. Till detta kommer våra erfarenheter från Expo-redaktionen,
som visar att inte heller denna tar in genmälen. Vi blev ju angripna
i nr 2/96 och sände med anledning därav ett genmäle till
nr 3/96. Det togs inte in.
Dialog med vem?
Blågula FRÅGOR har två
gånger tillskrivit Ana Maria Narti med förfrågan om en
intervju:
"Vår bärande
tanke är att verka för en dialog om invandringspolitiken, att
bidraga till att olika åsiktsriktningar får mötas, så
argument kan brytas mot argument.
För Dig och andra
som får komma till tals i massmedia borde det väl kännas
oroande att aldrig få era ståndpunkter ifrågasatta. Utan
kritik kan man ju slira iväg och hamna helt fel. Alla behöver
vi ibland få litet mothugg."
Förfrågan gjordes efter Nartis
framträdande i TV, där hon anklagade Kajsa Ekholm-Friedman för
"rasism". En av de frågor vi hade tänkt ställa
till Narti var vad hon då syftade på.
Till detta blev dock ej tillfälle,
då Narti inte svarat på våra brev. Detta blir aningen
märkligt, mot bakgrund av att hon säger sig vilja ha en dialog.
Gäller detta bara med dem som tycker som hon själv?
Ex-dissident
Även i ett tidigare TV-framträdande
har Ana Maria Narti manifesterat en hätskhet mot företrädare
för andra fakta (eller budbärare med oönskade fakta) som
på sitt sätt är tankeväckande. Själv är Narti
flykting från kommunistdiktaturens Rumänien.
Förtryck är ingenting förädlande,
i Nartis fall tycks det vara tvärtom. I Rumänien var hon själv
dissident - i Sverige tål hon inte dissidenter.
Narti bär med sig attityder som platsar
bättre i en diktatur än i en demokrati.
Brottsligt
Ur SvD den 8/5 -96:
"Att kalla någon
för svartskalle är brottsligt. Det har ett 35-årigt butiksbiträde
fått erfara. På tisdagen dömdes han av Huddinge tingsrätt
till böter för förolämpning.
Dramat utspelades i februari
i år i den butik som 35-åringen jobbar i. Den besöktes
av en man med invandrarbakgrund. 35-åringen misstänkte att denne
stulit varor, något som mannen förnekade. I samband med denna
händelse kallade 35-åringen honom för 'svartskalle'.
Den dömde har förklarat
att han inte haft för avsikt att förolämpa mannen. Han hade
bara svarat med samma mynt, eftersom han av mannen beskyllts för att
vara rasist. 35-åringen får böta 600 kronor för sitt
ordval."
Åter ett exempel på hur infödda
svenskar diskrimineras i Sverige. Oss kan man fritt smäda som "rasister",
utan att det är åtalbart.
Vad är "invandrarfrågor"?
I kampanjtidningen "Alla olika
- alla lika", nr 3/95, står följande att läsa: "Det lär
krävas en ny generation invandrarministrar innan invandrarna själva
bestämmer över invandrarfrågorna. Eller?"
Vad blir logiken i ett sådant resonemang?
Ska pensionärerna själva bestämma nivåerna på
pensionerna, barnen bestämma nivåerna på barnbidragen och
de arbetslösa nivåerna på A-kasseersättningar eller
socialbidrag?
"Invandrarfrågor" kan inte
vara en fråga bara för invandrare, inte så länge som
hela den arbetande befolkningen förväntas finansiera de satsningar
som görs.
Tolerans?
Samma nummer av "Alla olika - alla
lika" har också några tänkvärda rader, av Christian
Catomeris, om begreppet "tolerans":
"Ingen värdig vill...bli
"tolererad" (att man till nöds står ut med en). Man
vill bli betraktad på ett jämbördigt sätt."
Exakt! Detta är också Blågula
FRÅGOR:s idé. Överklassens välvilja rymmer i själva
verket ett förakt. På en jämbördig person ställer
man krav, en jämbördig person vågar man kritisera. Man kan
både ge och ta kritik - man kan föra en dialog. Man kan till
och med vara oense, och ändå respektera varandra.
Återvändandet
Blågula Frågors linje är
att de som under senare år fått uppehållstillstånd
i Sverige efter asylansökan men nu inte har skyddsbehov - och heller
inte klarar sin egen försörjning i Sverige - de bör nu återvända
till sitt hemland.
Jan Guillou och andra är snabba att
stämpla detta som ett "utkastarperspektiv", men lyssna till
vad Misghinna Kuflu, eritrean, skriver i DN den 13/4 -96:
"Många av
oss har gått utbildning efter utbildning, kurs efter kurs i samhällets
regi, men vi får aldrig de yrken vi utbildade oss för...många
hankar sig fram - mot sin vilja - på socialbidrag, a-kassa, kas och
handlån från vänner.
Varför kan inte
Sverige ändra på sin invandringspolitik...till att bli en hemflyttningspolitik?
Se över biståndsarbetet, länka ihop detta med t ex Eritreas
behov av sina utomlands spridda ungdomar...som landet är i akut behov
av att få tillbaka."
"Ta vara på
den utbildning eritreaner fått redan i hemlandet, bygg på den
i samråd med eritreanska myndigheter och intressegrupper som nära
följer repatrieringsutbildning. Villkora utbildningen så att
den färdigutbildade återvänder hem."
"Vi är i Sverige
i dag mellan 7.000 och 10.000 eritreaner. Här lever vi på marginalen
och de flesta är arbetslösa, men hemma i Eritrea väntar mer
arbete än någonsin."
"Detta skulle...kunna
användas som en metod att bromsa de utbildades flykt från utvecklingsländer,
där de verkligen behövs, och lätta trycket på mottagarländerna,
där deras utbildning bara nyttjas till en bråkdel. Länder
i Afrika skulle få ett behövligt tillskott av sina egna utbildade
ungdomar, vilket kunde påskynda ländernas inre utveckling."
Har fakta betydelse?
Ang. "rasistiska"
brott:
En nyhetsartikel i Sydsvenskan, den 24/5
-96, rapporterar om en kartläggning från Säpo av rasistiska
brott:
"...i motsats till
vad många tror har det rasistiska våldet i Sverige inte ökat
på senare år."
Kommissarie Torbjörn Ekblom:
"Om det skett någon
förändring så är det snarare en minskning."
"Bland de brott
som påståtts vara 'rasistiska' finns vanliga svartsjukebråk
eller uppgörelser om pengar mellan exempelvis en skinnskalle och någon
med utländsk bakgrund."
Sällan inblandade
Ur SvD den 7/4 -96:
"Skinnhuvudena i Stockholms län
var mycket sällan inblandade i de ungdomsbrott som anmäldes till
polisen under förra året.
Det framgår av
preliminära resultat i en kartläggning av stadens kriminella ungdomsgäng,
som forskare vid kriminologiska institutionen på Stockholms universitet..."
"...skinnhuvudena
står för en mycket obetydlig del av alla de brott som begås", konstaterar
professor Jerzy Sarnecki.
