Jämför Rom

Ur tidskriften "Migranter" 6/95, intervju med Jonathan Friedman, professor i ´socialantropologi:

"´Låt hundra blommor blomma´, ´Låt många kulturer leva samman och berika varandra´. Ungefär så skulle kanske en av multikulturalismens förespråkare beskriva begreppet.

Problemet är, menar Jonathan Friedman, att detta inte stämmer i praktiken. Det är till exempel inte alla blommor som får blomma - de svenska får det inte. När en svensk talar om värdet av att slå vakt om sin egen kultur gentemot allt det främmande, så får han eller hon snabbt på huden av den Politiska Korrekthetens bevakare: så får man inte säga! Däremot går det bra för en turk/chilenare/finländare/somalier att ha precis samma åsikt."

"Jonathan Friedman ser multikulturalism - accepterandet och till och med hyllandet av en mångfald etniska identiteter - som ett nedgångsfenomen. Så var det på sin tid i det gamla Rom. Där uppstod multikulturalismen först när imperiets styrka började minska.

"Vid en tidpunkt bestod 80 procent av Roms invånare av invandrare. Språk och stilar bröts mot varandra, en mängd religioner och kulter florerade. Så småningom började imperiet upplösas, eftersom dess sammanhållande centrum blivit alltför svagt."

"Eliternas uppror och sveket mot demokratin". Så heter en bok av Christopher Lasch, utgiven på SNS förlag. Boken recenseras av Pierre Kullbom i tidskriften Signum 3/96. Några citat:

"Denna mediasamhällets yuppiearistokrati har bibehållit den gamla aristokratins laster men saknar dess dygder, de vägrar erkänna några personliga förpliktelser gentemot sina sämre lottade medmänniskor. Om de rent verbalt ger sken av medkänsla är det när de inte behöver riskera något för egen del. ´Förpliktelserna´ har avpersonaliserats, det är också arbetarklassen och den lägre medelklassen som på en oproportionerligt hög nivå, via staten, får bära den ekonomiska bördan av det sociala understödet till de fattiga. När det vita liberalerna, som utgör huvuddelen av dessa nya eliter, stödjer desegregeringen av skolorna berörs de aldrig personligen - man befinner sig på tryggt avstånd från både svarta och andra fattiga grupper. Förskansade i sina förorter kan de glänsa med sin tolerans..."

"I USA är populismen en decentralistisk och folklig rörelse med gamla anor; man står för en medborgaranda som vill värna om överskådliga sammanhang där den enskilda människan tar del av det offentliga politiska livet på ett ansvarsfullt sätt....Man blandar vissa traditionella höger- och vänsteridéer och kan således förena en ekonomisk radikalism med gammaldags hedersbegrepp och en konservativ kultur- och familjepolitik."

"Lasch skriver: ´De intellektuella klasserna står livsfarligt fjärran från livets fysiska sida,...Deras enda förbindelse med den produktiva arbetskraften består av att de konsumerar. De har ingen erfarenhet av att tillverka något substantiellt eller varaktigt. De lever i en värld av abstraktioner och bilder, en simulerad värld som består av datoriserade modeller av verkligheten...till skillnad från den påtagliga, omedelbara, fysiska verkligheten där vanliga människor vistas'."

I "Makt & Media" nr 2/95 tar Jan Gillberg sin utgångspunkt i ett uttalande av en skribent att "den verkliga makten besitter den som har makt över tystnaden":

"Vilken av Gramsci-Vänsterns alla proffsdebattörer har kommit med ett endaste konkret och verkningsfullt förslag till något av alla de problem som kräver sin lösning om inte utvecklingen skall gå i stå?... Ändå är det dessa människor som genom att ´behärska´den mediala scenen fått/skaffat sig möjlighet att presentera alla de lösningar på allehanda problem landet är i stort behov av.

Vad har de gjort av denna sin möjlighet - den frihet de i sammanhanget skaffat sig nästintill monopol på? Jo, genom sitt testuggande och tyckande har de byggt upp allt högre tankebarriärer i form av de värderingar, inte sällan utvecklade till rena tabun, som de på elitistiskt manér tryckt på ´den stora massan´. Men sedan...? Vad skall vi göra...? Då lägrar sig tystnaden..."

Gillberg menar att det behövs "ett kunskapens och analysens uppror...Alternativet heter förstening. Och efter försteningen återstår bara - som i Sovjetunionen - katatrofen, sammanbrottet."