Intervju med Anita Klumm, generalsekreterare i Svenska Amnesty, om flyktingpolitiken. Intervjuare: Anders Sundholm:

- Vilka beslut har Amnesty fattat på det internationella planet i frågor som rör flyktingpolitik?

- Vi har ett ganska begränsat mandat. Sektionerna får inte arbeta mot regeringarna i det egna landet, men det finns ett par undantag från denna regel. Det första gäller lagstiftning i frågor som rör mänskliga rättigheter och som ligger inom Amnestys intresseområde. Det andra gäller flyktingar som skall avvisas till ett land där de riskerar att bli Amnestyfall. Dessutom slår vi vakt om asylrätten, varje människa skall ha rätt att kunna söka asyl. Om man begränsar rätten till asyl genom visumtvång, då protesterar vi.

- Vad är Amnestys åsikt om den svenska flyktingpolitiken?

- Vi har egentligen inga åsikter mer än att vi verkar för att de som behöver skydd skall ges möjlighet till detta. Sedan har svenska Amnestys årsmöte gjort uttalanden, att man är för en generös flyktingpolitik. Med det menar vi att vid oklarhet om en person är i behov av skydd, så ska man hellre fria än fälla.

- Är Amnesty för eller emot en reglerad invandring?

- Vi har ingen åsikt om det.

- Varför agerade Amnesty i Åselefallet?

- Åsele var inget Amnestyfall innan Björn Weibo avslöjade att papporna hade sympatier för PKK. Eftersom PKK är illa sett i Turkiet var risken stor att de skulle drabbas av förföljelse om de tvingades återvända.

- Det måste innebära att den som säger sig sympatisera med PKK inte kan avvisas till Turkiet?

- Ja, då faller de inom Amnestys mandat, och skall inte avvisas.

- Är det rätt att avvisa barn som har bott länge i Sverige?

- Det har vi ingen åsikt om, såvida de inte har skyddsbehov.

- Amnestys synpunkter på Barnkonventionen?

- Bara i den mån den berör vårt åtagande.

- Vad anser du om allmänhetens inställning till flyktingar idag?

- Det är väl blandat, en del som tycker att vi skall ta emot människor som har det svårt i sina hemländer och andra som anser att alla som kommer hit är parasiter.

- Har det kommit för många som inte har ett direkt skyddsbehov?

- Nej, jag upplever det inte som ett problem. De som ytligt sett kommit av ekonomiska skäl kan ha bakomliggande orsaker. De kanske har blivit trakasserade på grund av etnisk eller religiös bakgrund och drabbats ekonomiskt av detta. Då har de sett en möjlighet att dra till ett annat land för att klara sin försörjning.

- Är det ett problem med alla som söker asyl med falsk identitet?

- Självklart är det ett problem. Det är viktigt att lägga alla korten på bordet när man söker asyl.

- Är det viktigt att Sverige har en flyktingpolitik som ligger i samklang med folkviljan?

- Det har Amnesty ingen uppfattning om.

- Om flyktingmotståndet ökar hos svenska folket, då måste väl det drabba också de mest skyddsbehövande, de som Amnesty kämpar för?

- Ja, det tror jag.

- Är det inte Amnestys uppgift att lyfta fram just dem som har det starkaste skyddsbehovet?

- Ja, och det är så vi arbetar.

- Finns det risker för Sveriges demokrati och vårt samhälles stabilitet med en alltför stor invandring?

- Det kan jag inte uttala mig om, men det tror jag inte.

- Vad skall man göra med dem som inte sköter sig, utan begår brott?

- De skall straffas precis som alla andra, efter den lagstiftning vi har.

- Tror du att de som begår brott verkligen är politiska flyktingar?

- Det kan nog förekomma, att så är fallet.

- Har du någon förståelse för flyktingar som begår brott?

- Nej.

- Kan man utvisa en brottsling som hotas av dödsstraff i hemlandet?

- Nej, det kan man inte, enligt internationella lagar.

- Vad har du för uppfattning om PUT och TUT?

- Det viktiga är att man prövar varje fall enskilt. I de fall man anser att de skall få stanna har Amnesty ingen uppfattning om det skall vara tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd.

- I en av Amnestys annonser säger ni: "I Sverige får du ha en åsikt". Kan svenskar fritt framföra åsikter om flyktingpolitiken?

- Ja, det anser jag. Det finns inga begränsningar vad jag känner till. I varje fall känner jag mig inte begränsad i vad jag får säga.

- Får man säga att man vill stoppa invandringen till Sverige idag?

- Självklart får man säga detta, men då måste man räkna med att få mothugg också. Jag tycker det är viktigt att lyssna på båda sidorna.

- Amnesty är för yttrandefrihet, men ni vägrar att ta in en annons för Blågula Frågor,. Varför?

- Ni ger en så kompakt negativ bild av invandringen och flyktingpolitiken. Det är inget som Amnesty vill stå för, och det motverkar våra syften.

- Måste man ställa upp på en generös flyktingpolitik för att få annonsera i Amnestypress?

- Nej, men sammantaget skall det inte motverka Amnestys intressen. Det är fler än ni som fått nej, vi är mycket restriktiva med annonser.

- I nr 5/96 hade ni en enda annons, och den var för tidskriften Expo. Har Expo betalt för den annonsen?

- Nej, det tror jag inte. Möjligen kan det vara en utbytesannons.

- Vad känner du till om Expo?

- Inget annat än vad jag läst i massmedia.

- Har du förtroende för Michael Alonzo, som uttalar sig Expo-annonsen?

- Jag vet inte, eftersom jag inte känner honom.

- Känner du till att en person på Expos redaktion har dömts för flera våldsbrott?

- Nej, det gör jag inte.

- Om du hade känt till detta, skulle det ha påverkat ert beslut att låta Expo annonsera?

- Det kan jag inte svara på.

- För mig är det helt uppenbart. Om man kallar sig antirasist så öppnas dörrarna in i Amnestypress. Om man däremot, som Blågula Frågor, på ett ganska tufft sätt kritiserar den generösa flyktingpolitiken, då stoppas man. Är det att slåss för yttrandefriheten?

- Jag hör vad du säger, men jag har inget att tillägga.

- Har vi från Amnestys horisont haft bra invandrarministrar i Sverige?

- Jag tycker att det funnits anledning att kritisera de invandrarministrar vi haft. Vår motpart är ju regeringarna och det är vår uppgift att kritisera regeringen när den inte går Amnestys ärenden.

- Finns det någon som i dina ögon för godkänt?

- Inte helt godkänt, nej.

- Om du vore invandrarminister...

- Nej, jag är glad att jag inte är det.

- Varför, det borde väl vara en angenäm uppgift, att bara göra gott?

- Jag tror att det är en svår och grannlaga uppgift. Det måste vara oerhört svårt att sitta där och vara föremål för kritik hela dagarna. Att väga för och emot och ha människors liv i sina händer. Jag avundas verkligen inte den personen.

- Men ändå är du så kritisk mot dem!

- Ja, i enskilda fall, då man inte går Amnestys ärenden.

- Varför skall man huka för svåra och ansvarsfulla uppgifter?

- Det tycker jag inte man ska göra.

- Så om du blir erbjuden invandrarministerposten?

- Om den frågan kommer så ska jag ta ställning då. Jag tror inte att den kommer.

- Jag anser att du är en mycket sympatisk representant för de goda krafterna i samhället. Men väldigt ofta backar ni goda, när ni skall ta ansvar. Jag brukar säga att man skall ge de goda det fulla ansvaret, först då tycks de förstå problemen och att det faktiskt finns dilemman. Men du tycks ha förståelse för svårigheterna.

- Ja, jag förstår att det är svårt att ständigt vara utsatt för kritik.

Anm. Som alltid har Blågula Frågor här låtit den intervjuade se och godkänna den utskrivna intervjun. Anita Klum påpekar därvid att denna text är komprimerad från en längre intervju, att hennes svar därför kan uppfattas som väl kortfattade och onyanserade.

Intervjuare: Anders Sundholm.

Frågan är om inte Amnesty motverkar sina egna syften.

Om man verkligen vill värna dem riskerar fängslas, torteras och mördas, då bör man inte driva på för en flyktingpolitik som leder till en omfattande invandring, av människor som migrerar av främst ekonomiska skäl. I längden är det ohållbart med en flyktingpolitik på kollisionskurs med folket ­ dess intressen och dess uppfattningar om vad som är rimligt.

En annan aspekt: Amnesty rycker ut likt en brandkår, när en individ råkat illa ut. Det är nödvändigt i den uppkomna situationen, men bättre hade ju varit om denna situation aldrig behövt uppstå. Vart leder den pågående utvecklingen för Sveriges egen del? Med en invandring utan hänsyn till ekonomiska begränsningar och sociala realiteter, i en tid av nedgång... det kan sluta illa. Uruguay var också en gång en till synes stabil demokrati.