Det har sagts att krig är alldeles för allvarligt för att överlämnas åt militärerna. På motsvarande sätt kan sägas att opinionsbildning är alltför viktigt för att överlämnas åt journalisterna.

Sammantaget har journalisterna en oerhörd makt. Man kan knappast säga att de hittills hanterat denna makt med tillräckligt ansvar!

Det väckte munterhet bland journalisterna på P1:s "Folkradion", att vi inom Blågula Frågor gjorde anspråk på att representera Den Tystade Majoriteten i flyktingpolitiken - en så liten förening.

Nu kan man ju vara representativ för denna majoritet, även om man skulle vara bara en person, förutsatt att man önskar vad de flesta svenskar (enligt samstämmiga opinionsmätningar) önskar - nämligen en mer restriktiv linje.

Muntra lär en del journalister även ha blivit över vår fräckhet att kräva tid i TV för att kritiker av den generösa flyktingpolitiken ska få göra en sammanhängande framställning av sin sak.

Bakgrunden är ju att bara ena sidan hittills fått komma fram i TV. I program efter program har den moraliska eliten trummat fram sitt budskap. En absurd höjdpunkt nådde denna ensidighet under Åselekampanjen, när programmet Speciellt inkallat en panel för diskussion. Det visade det sig att samtliga 8-10 deltagare hade samma åsikt (familjen Gümüscü borde inte avvisas) !

Rimligt vore i detta läge att ge tid för presentation av en motbild, ett alternativ. Det kan vara på 30 minuter, 15 minuter eller 60 minuter. Det viktiga är att det kan bli en sammanhängande redogörelse, ej sönderhackad av inhopp från journalisterna.

Ledarstick:

Tobias Hübinette dömdes i maj 1992 för skadegörelse, sabotage och uppvigling till en månads fängelse. I oktober 1995 dömdes han på nytt - denna gång till fängelse villkorligt, samt böter. Han dömdes dessutom att betala skadestånd till ett antal personer.

Brottet bestod i ofredande och förtal. Hübinette hade bl.a. i brev till olika personer anklagat dem själva eller andra för att vara rasister.

Villkorligheten i den nya fängelsedomen föranleddes av att Uppsala tingsrätt gjorde en positiv prognos för Hübinette: han levde nu under välordnade förhållanden i Stockholm, var aktivt arbetssökande och hade bedyrat att han inte vidare skulle ägna sig åt förtalsverksamhet.

Ur domen: "Han säger själv att... han mognat och utvecklats. Hübinette ser det som utspelade sig under åren i Uppsala som en avslutad period. Han är fullt förvissad om att han inte kommer att sysselsätta sig med några liknande aktiviteter i fortsättningen."

Nu sitter denne Hübinette i redaktionen för tidskriften Expo, och fortsätter samma typ av aktivitet - men i väsentligt större skala.

Vid sin sida har han denna gång Andreas Rosenlund, stödd av Christina Jutterström och Thorbjörn Larsson.

"Mediafolket måste få mera stöd", förklarar Anita Gradin i Aftonbladet den 21 juli, under rubriken "Låt oss utropa 1997 till året mot rasism".

Kvällstidningsredaktörerna Thorbjörn Larsson och Christina Jutterström har som bekant månadslöner kring 100.000 kr. EU-kommissionären Anita Gradin ligger inte på en lägre inkomstnivå. Samma levnadsvillkor - samma världsbild.

Men deras kampanjer riktar sig i praktiken mer mot kritiker av den förda invandringspolitiken än mot "rasism".