---

Ordförandeord

Den 11 augusti blev jag utesluten ur Miljöpartiet på grund av mitt ordförandeskap i Blågula Frågor. Då tog en skådeprocess slut, som pågått i 15 månader. Det slutliga avgörandet fälldes av den niopersonersgrupp som tillsattes av partiets kongress i Umeå i maj. Gruppen konfirmerade det beslut om uteslutning som partistyrelsen tog den 24 januari i år. Ett unikt beslut i Miljöpartiets historia, då man kör över två tunga instanser som stött mig, nämligen lokalorganisationen i Sollentuna och distriktsstyrelsen i Stockholms län.

Ingen insyn
I två dagar pågick processen mot mig inför lyckta dörrar. Advokat Bernt Erik Ekeroth, den som från början hade krävt min uteslutning, ville inte ha någon insyn från varken allmänhet eller ens partimedlemmar. Om massmedia fick närvara vägrade han infinna sig.

Jag önskade ett så öppet möte som möjligt, och välkomnade deltagande från massmedia. Men jag förstår Ekeroth när han väljer den slutna kretsens filosofi. Om pressen hade fått närvara och höra vilka tunna argument för uteslutning som Ekeroth lade fram skulle det bli pinsamt både för honom och för partistyrelsen.

Ultimatum
Gruppen hade ingen möjlighet att fatta något annat beslut än den gjorde. Inför hotet att både Birger Schlaug och delar av partistyrelsen skulle avgå om jag togs tillbaka till partiet var utgången given. Även jag skulle ha röstat för uteslutning i i ett sådant läge. Partiets fortbestånd är faktiskt viktigare än omsorgen om en redan passiv medlem.

Mediafixering
När Birger vittnade, riktade han ingen kritik i sak mot Blågula Frågor. I stället tog han upp det intresse som frågan väckt i massmedia. Under hösten hade han varje vecka kontaktats av Ekot, TT och en Stockholmstidning, som ville förhöra sig om utgången. Det var först när partistyrelsen beslutade om uteslutning som det massmediala intresset avtog. Om jag togs tillbaka till partiet skulle intresset från media öka igen, och detta skulle vara besvärande för partiet, enligt Birger.

För mig är det häpnadsväckande att våra språkrör blir så nervösa så fort media inte stryker partiet medhårs. Miljöpartiet - Sveriges mest mediafixerade parti.

Vilka åsikter?
Sedan drygt ett år har jag väntat på att få veta vilka åsikter i flykting- och invandringsfrågan som inte är förenliga med medlemskap i Miljöpartiet. Jag väntar fortfarande. Partiet har, enligt de färskaste uttalandena, uteslutit mig på grund av "rasistiska åsikter" - men utan att tala om vilka åsikter det gäller. Sådant trodde jag ägde rum bara i länder som Irak, Nordkorea och i gamla Sovjetunionen.

Skillnader
Det är viktigt att man vet var man själv står när man offentligt går ut och debatterar detta känsliga ämne. Och jag har aldrig i hela mitt liv uttryckt en främlingsfientlig åsikt. Däremot har jag under de senaste åren varit oerhört kritisk till den svenska modellen av flyktingpolitik. Och det är något helt annat!

I Blågula Frågor tar vi upp svagheterna i den förda politiken. Vi gör det inte för att spä på främlingsfientlighet, utan precis tvärtom. Vi lyfter fram problemen och vill ha en diskussion om hur vi på bästa sätt skall lösa dem.

Miljöpartiet väljer istället strutsens taktik, och avrättar budbäraren.

Problemen kvarstår.

Anders Sundholm