"Forskare slår hål på myt om unga invandrares brottsbenägenhet" - så löd underrubriken till en SvD-artikel den 19/8 -96. "Personer av utländsk härkomst begår fler brott än ursvenskar, men i betydligt lägre grad än ryktet säger".

Uppgifterna kommer från en ny studie från Brå (Brottsförebyggande Rådet). En av personerna bakom studien, Jerzy Sarnecki, uttalar sig för media: "- Snacket om att det är andra generationen invandrare som är de brottsaktivaste stämmer alltså inte."

Men varifrån har detta "snack", dessa "rykten" och "myter" kommit? Den 20 maj 1994 ägnades hela utymmet på DN Debatt åt ett inlägg om invandrarbrott, med underrubriken "Andra generationens invandrare är starkt brottsbelastade". Författaren till artikeln var Jerzy Sarnecki.

Här kan konstateras, hur Sarnecki följer en slags "dragspelsprincip". Ena gången säger han det ena, andra gången motsatsen. Vad han än säger är det en nyhet, och ger mediautrymme.

Vänsterpartiets ledare, Gudrun Schyman, "valsade runt" i massmedia nyligen, med anledning av en lägenhetsaffär. Hon ville flytta ifrån sitt boendekollektiv på Värmdö och hade skaffat en dyr lägenhet i centrala Stockholm, vilket var förknippat med diverse komplikationer.

Samtidigt går bostadsföretag i invandrartäta Botkyrka ut med specialerbjudanden, så desperata är man att få hyra ut sina tomma lägenheter. DN den 26/7: "Botkyrkabyggen AB 'rear ut' sina drygt 600 outhyrda lägenheter. Nyinflyttade med åldern inne får betala halva hyran första halvåret och 75 procent av hyran andra året om de flyttar till en tre- eller fyrarummar i Alby."

Särskilt angeläget är det naturligtvis att få infödda svenskar som hyresgäster, för att motverka segregationen i boendet. I det läget vore det naturligtvis dubbelt värdefullt att få en ledande politiker som Schyman att flytta in - det skulle höja statusen på området och det kunde vara en signal till andra svenskar att också flytta till Botkyrka.

Dessutom är det ju faktiskt så, att just Gudrun Schyman företräder ett parti, som starkare än de flesta partier värnar om en generös flyktingpolitik och vill ha en omfattande invandring. Det ger ett särkilt ansvar, att också ta konsekvenserna.

Är Gudrun Schyman redo att ta det ansvaret?

Ur nyhetsartikel i DN, den 17/7:

"Större delen av de 23.000 giltiga pass som är på drift har tappats i Sverige.

- Det är märkligt, tycker Björn Clarberg. Man går ju normalt inte omkring med passet på sig när man är i Sverige.

Den senaste detaljerade statistik som finns om förkomna pass är från 1994, då 22.000 pass var borta: 1.799 pass hade tappats bort i utlandet, 2.180 hade blivit stulna i utlandet, 2.772 hade blivit stulna i Sverige och 15.185 pass hade tappats i Sverige.

Också polisanmälningarna om stulna pass är underliga: den som bestulits har ofta blivit av med bara passet - inte körkort eller pengar eller andra värdehandlingar."

"Enligt Björn Clarberg är en oproportionerligt stor del av passen från början utfärdade för naturaliserade svenskar.

- Ofta är det också fråga om personer som förlustanmält både fyra och fem pass på kort tid, konstaterar han.

Även om polisen misstänker att vissa personer satt i system att hämta ut pass, 'tappa' dem och hämta ut ett nytt, så går det inte att vägra de här personerna ännu ett pass. Passutredningen inom rikspolisstyrelsen har försökt att hitta ett sätt att vägra utfärda pass efter pass till dem, men kunde bara konstatera att det hör till de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna att få lämna landet - och för att kunna göra det måste man ha ett pass."

Låt gå för att det är en "mänsklig rättighet" att få ut ett nytt pass, så man kan lämna landet. Men måste det ske inom två veckor?

Låt gå för att det sker inom två veckor efter att man första gången förlorat sitt pass.

Men därefter bör väntetiden förlängas, så att man det andra nya passet får vänta i 4 veckor, på det tredje 8 veckor, på det fjärde 16 veckor, på det femte 32 veckor, på det sjätte 64 veckor, på det sjunde 128 veckor, på det åttonde 256 veckor, på det nionde 512 veckor och på det tionde 1024 veckor.

(Eller så gör man en "deal". Vederbörande får omedelbart lämna landet - under förutsättning att han/hon aldrig mer kommer tillbaka.)

Blågula Frågor har klart och kategoriskt tagit avstånd från attentaten mot Expo, dock har vi aldrig gått så långt som justitieminister Laila Freivalds, och kallat det "högmålsbrott".

Nu har, efter Klippan-domen, och hot från Expo närstående grupper, hovrätten i Malmö tvingats stänga sina lokaler.

Någon kommentar om högmålsbrott har inte hörts denna gång.

Expo-redaktören Sam Tobias Hübinette dömdes i oktober 1995 för ofredande och förtal. Straffet blev fängelse villkorligt samt böter och skadestånd. Villkorligheten i fängelsedomen föranleddes av att Uppsala tingsrätt gjorde en positiv prognos för honom.

I tidskriften "Creol", nr 1/96, gör Hübinette dock följande uttalande:

"Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande..."

I förra numret skrev vi om "AFA". En anarko-fascistisk organisation som har en svart-vit världsbild, förkastar samtal med meningsmotståndare och romantiserar handling - gärna i form av våld.

I en AB-artikel om AFA den 4/6 -95 skrivs:

"Under förra året genomförde minst 117 attentat mot olika mål: Ja till EU-kontor, polisstationer och banker drabbades av klotter, smörsyra, fönsterkrossning och brandbomber."

I Invandrarverkets bok "Strategier mot rasism" omnämns AFA dock i positiva ordalag:

"AFA är en modern folkrörelse bland ungdomarna..." "Aktivister från AFA...har...gått i direktkonfrontation med rasister och ultranationalister. AFA gör allt för att störa, förebygga och hindra fascistisk och rasistisk verksamhet,.." "...kräver det ett brett angreppssätt för att kunna bemöta rasismen."

AFA åtnjuter officiellt stöd också i form av statsbidrag. Aftonbladet: "Civildepartementet ser dem som en god kraft och finansierar skolturnéer där AFA-medlemmar talar om antirasism inför fullsatta aulor. Från studieförbunden får de bidrag till kamphelger då de övar på slagsmål och diskuterar taktik."

Kommun-Aktuellt den 9/5 -96 skriver om ett par från Bosien som kommit till Sverige 1993: "Paret väntade sitt första barn och begärde socialbidrag för att flytta från en tvårumslägenhet till en trea. Socialnämnden i Halmstad sade nej. Men kammarrätten gav familjen rätt."

Det förekommer - tyvärr - en diskriminering av invandrare på arbetsmarknaden. Men detta är knappast hela förklaringen till den höga arbetslösheten bland dem. Tidningen Smålänningen hade den 12/3 -96 en artikel, "30-åring blev erbjuden fast jobb - valde socialen", med ingressen:

"Flera invandrare tackar nej till fasta jobb och väljer att leva på socialbidrag.

- Vi har haft ett antal sådana ärenden där framförallt bosnier avböjt erbjudande om fasta anställningar. Trots all information vi gått ut med tycks de inte ha förstått att bidrag inte är detsamma som lön, säger Ingrid Alsén, distriktschef för individ- och familjeomsorg på socialbyrån i Älmhult."

Desperat är läget, förtvivlat letar man nu utvägar. Djärva förslag duggar tätt.

1. Diskriminering

Invandrarpolitiska kommittén var inne på tankegångar av att dela upp invandrare i olika grupper, som ska behandlas olika.

Utgångspunkten är "positiv särbehandling" av invandrare, för att hjälpa dem till egen försörjning. Som "invandrare" i detta sammanhang räknar man dock "icke-EES-medborgare". Det innebär en diskriminering - negativt - av innfödda svenskar, men också av andra EES-medborgare. I praktiken betyder det att en schweizare och en turk kan få ett stöd som en italienare eller grek inte kan få.

Stödet ska vidare inriktas på dem som bott i Sverige kortare tid än fem år. Bakom detta förslag ligger förmodligen en tanke, att det är i denna grupp arbetslösheten är allra högst. Men det är också en grupp med liten andel arbetskraftsinvandrade. I praktiken innebär det att man prioriterar dessa framför de invandrare som en gång kom till Sverige genom värvning från svenska företag.

2. Inga kollektivavtal

"Tillåt jobb utan kollektivavtal", "S-politiker diskuterar okonventionella sätt att ge invandrare arbete".

Så löd rubriker i GP den 22/4 -96. Det handlar om ett förslag från det socialdemokratiska partidistriktet i Göteborg.

"Antingen subventionerar staten invandrarlöner eller så måste invandrare tillåtas jobba utan kollektivavtal och till låga löner. Kommunalrådet Lars Johansson (s) i Göteborg ifrågasätter den svenska arbetsrätten."

3. Frizoner

Ett tredje förslag redovisas i DN den 26/7 -96. Ekonomiska frizoner i "utsatta förorter": "Socialdemokraterna i Stockholm välkomnar förslag att sänka momsen och arbetsgivaravgifter i utsatta förortsområden".

En insändarskribent i Sydsvenskan den 31/7, Sandor Herold, kommenterar:

"...nysvenskarna kan nu få fördelen att få starta småföretag på villkor som andra företagare inte ens kan drömma om. Moms, arbetsgivaravgifter, bokföring, redovisningar, egenavgifter och skatteinbetalningar blir ett minne blott.

Ekonomiska frizoner har dock sedan några år tillbaka varit en realitet. Köpmän med utländskt ursprung har ju etablerat sig i kvarteren runt Möllevången i Malmö och där till stor del redan gjort sig av med byråkratiskt krångel såsom skatt och momsredovisningar. Restaurang- och taxirörelse är också exempel på delvis ekonomiska frizoner som har etablerats sedan landet har blivit berikat av det mångkulturella inslaget.

Hur skall man nu finansiera det eventuella ekonomiska bortfallet vid införande av fler ekonomiska frizoner?"

I DN uttalar sig f.ö. borgarrådet Annika Billström (s): "­ Det känns också bara att alltfler inser vikten och allvaret i situationen."

Tillhör Pierre Schori dem som insett "allvaret i situationen"?

Desperat är läget också inom vissa skolor. Sydsvenskan skriver den 1/4 -96 om Rosengårdsskolan i Malmö: "Skolan hotas av stängning efter larmrapport".

"Klasserna är stora med ibland upp till 37 elever. Inte blir det bättre av att över 90 procent av eleverna kommer från andra kulturer än den svenska. Språkproblemen ställer stora krav på svenskundervisningen."

I Stockholmsregionen finns motsvarande problem. Tidningen Metro skriver den 19/3 -96 att Botvidsgymnasiet i Botkyrka ska läggas ned.

Är det bostäderna, själva byggnaderna, som är problemet i "utsatta förortsområden"? På den linjen är Dagens Industri inne den 29/7 , när tidningen skriver: "Problemen grundlades genom att politiskt krafttag, miljonprogrammet."

Det finns falska jugoslaviska körkort i omlopp, till ett större antal än någon kunnat föreställa sig. Enligt uttalande från Malmöpolisens Christer Thulin i GP den 25/6 -96 kan det röra sig om 50.000!

Hemliga tryckerier finns i både Skåne, Småland och Blekinge. Polisen oroar sig nu för att man kommer att förfalska även det nya EU-korkortet. Medan jugsoslaviska körkort bara är giltiga för ett år, och måste förnyas, gäller detta inte för EU-körkortet.

Inte oväntat finns ett samband mellan trafikolyckor och icke-giltiga körkort. Detta samband är dock starkare än väntat. Enligt artikel i Sydsvenskan den 25/6 kontrollerades i Kalmar olyckor där bosnier eller kosovoalbaner varit inblandade. Det omfattade 70 körkort. Det visade sig, att cirka 80% av dessa var förfalskningar!