---

Ordförandeord

Sverige lider av ett demokratiskt underskott i viktiga samhällsfrågor. Blågula Frågor har belyst ett sådant område, nämligen den svenska invandrings- och flyktingpolitiken. Ett annat område med demokratiskt underskott är kriminal- och rättsfrågor, som vi ska belysa mer under nästa år.

Inom dessa båda områden är det svårt att få en saklig diskussion, där olika åsikter kan mötas och bemötas på lika villkor. Varför har det blivit på detta sätt?

Störst ansvar har landets journalistkår, som på ett flagrant sätt missbrukat sin makt och försummat sitt egentliga uppdrag. I diktaturländer - det vet alla - stryps det fria ordet och fega journalister blir maktens budbärare. Från svensk sida har vi alltid slagits för yttranderätt och mänskliga rättigheter i andra länder.

Men hur står det egentligen till med det fria ordet i vårt eget land? Vem är det som bestämmer vilka åsikter som ska få framföras i svenska massmedia? Vem är det som avgör vilka åsikter som är goda och vilka som är onda? Var finns det facit som talar om vad som är humant eller inhumant? Sverige har begåvats med en alldeles egen elitstyrka, som agerar självsvåldigt på det humanistiska slagfältet. Det är dem vi kallar Den Moraliska Eliten.

Märklig "debatt"
Denna Elit tycks ha fribiljetter in på debatt- och kultursidor, och dess inlägg får ofta stå helt oemotsagda. Nu senast fick de återigen tillgång till DN:s debattsida för att spy sin galla över Sveriges "inhumana" flyktingpolitik. Denna gång gavs också Pierre Schori utrymme, för att försvara regeringens politik.

Men vad är detta för debatt? Det är ett internt gräl mellan en extrem och en ultra-extrem ståndpunkt i flyktingfrågan! Vem bryr sig om vad svenska folket anser i denna viktiga samhällsfråga? Inte journalisterna och definitivt inte representanter från Den Moraliska Eliten.

Vilka är det som bär skulden för den polarisering som drabbat det svenska samhället under senare år? Ja, inte är det den lilla klick av rasister som det ständigt refereras till. Dessa kan man bekämpa med vanligt polisiärt arbete.

Men hur stoppar man en militant och odemokratisk moralisk elit, som skapar onödiga motsättningar så fort de öppnar munnen?

Demokrati-utvecklare
Nu i dagarna lämnade demokratiutvecklingskommittén över sitt betänkande till regeringen. Kommitténs ordförande, Bengt-Owe Birgersson, vill göra det lättare att ordna folkomröstningar ute i kommunerna. Dock hissar han ett litet varnande finger och säger:

- Det vore dystert om någon kommun ordnade en folkomröstning om flyktingmottagandet.

Vad är det karln säger? Skall inte medborgarna i Åsele få folkomrösta för ett ökat flyktingmottagande, om de så önskar? Den "inhumana" kommunledningen sade ju nej till fler flyktingar för ett par år sedan, när bidragen skars ned. Eller är det något annat dystert som demokratiutredare Birgersson tänker på?

Bevare oss för demokratins dödgrävare!

P.S.

Åsele utsågs nyligen till Årets flyktingkommun av Immigranternas Riksförbund. Av landets 288 kommuner är 284 som tagit emot fler flyktingar per capita än Åsele. Det är lätt att vara god, när det är andra som får ta på sig bördorna. Ett konstaterande som kan gälla både individer och kommuner.

Anders Sundholm