"Sverige är ett rikt land", försäkrar de politiskt korrekta. Anders Isaksson liknar istället Sverige vid en "blödande val", omgiven av späckhuggare. Ur hans bok "När pengarna är slut":

"Nu har vi en bitvis närmast asocial och hedonistisk överklass av skattesmitare, trixare, fixare och klippare, ett ihåligt offentligt hyckleri om jämlikhet och rättvisa och ett belöningssystem för de unga och halvgamla som sänder ut de mest motstridiga signaler: studera! kompetensutveckla dig! skriker de politiska megafonerna, men det är grabbarna med ring i örat, plyschklädda amerikanska vans och svarta inkomster som tar hem stålarna, som lever flott och bekvämt.

Vi rör oss i ett ekonomiskt landskap där reglerna skiftar med den som betalar räkningen (stat och kommun, företag, enskilda firmor, privatpersoner) och där skattekalkylerna hela tiden bestämmer agerandet. Med kvitto eller utan kvitto? Moms? Vad ska stå på kvittot, elmaskin med avdragsgill moms eller elspis till sommarstugan? Och där ungdomarna på jobbsökarkurs får 200 kr per dag av staten medan de som läser på universitet själva får finansiera sina studier.

Olika grupper har de senaste trettio åren flockats kring den välmenande välfärdsstaten som späckhuggare kring en blödande val: överklassen som slaktat företag, spelat med skattekilar och exploaterat olika regleringssystem; bönderna som garanterats fasta inkomster och uppdrivna jordvärden; politikerna som beviljat sig själva och sina chefstjänstemän fenomenala pensionsförmåner; och den proletariserade medelklassen i privat och offentlig tjänst vars förmögenhetsuppbyggnad i stället subventionerats med stora räntebidrag till deras villor. Vilka sociala grupper som välfärdsstaten egentligen varit mest snäll mot är en svår ... fråga, men i ett späckhuggarperspektiv är det inte så konstigt att delar av välfärdssystemet kommit att bli underklassens speciella nisch, exempelvis sjuk- och arbetsskadeförsäkringen."