Blågula FRÅGOR ställer helt upp på den ursprungliga betydelsen av rockmärket "Rör inte min kompis!". Vi tar fullständigt avstånd från våld mot invandrare eller människor med avvikande utseende. Men vi anser att denna symbol ske ges en vidare innebörd, den måste betyda ett lika klart avståndtagande från våld mot svenskar.

Artikeln "Stoppa klan-ismen!" i förra numret visade på nödvändigheten av detta. I denna artikel ska vi ge ytterligare tre exempel, hämtade ur olika tidningsklipp

Den första tidningsartikeln är från Östgöta Correspondenten, den 17 juni 1996:

"16-årige zz från Linköping kan inte leva ett normalt liv. Ett ungdomsgäng har sedan augusti förra året tvingat honom att leva i ständig fruktan. Enligt z är denna situation dock inte unik för honom och hans kompiskrets."

Den 28 augusti var z , skriver ÖC, på väg hem från skolan, när "två okända ungdomar med flyktingbakgrund kom ifatt honom och anklagade z för att vara rasist.

- De ställde sig på mina kängor. Jag fick först motta både en örfil och ett knytnävsslag, sedan sparkades jag i magen.

Z tvingades att uppsöka sjukhuset, eftersom han hade en sårskada på insidan av överläppen. Under ett par veckor hade han problem med att äta på grund av såret."

Det var dock ett mindre obehag i sammanhanget. Familjen gjorde nämligen "misstaget" att polisanmäla saken och gärningsmannen dömdes till skadestånd. Detta förde med sig att familjen sedan inte har kunnat leva ett normalt liv.

ÖC uppger att z "vid upprepade tillfällen utsatts för trakasserier från andra flyktingungdomar som känner igen honom. Man har också ringt anonymt hem till familjen och bland annat sagt till z:s lillasyster att hennes bror ska dö. Detta har lett till att han inte vågar vistas i Linköpings centrum.

- Bara för att jag har anmält två invandrarungdomar så tror man att jag är rasist och att det rätt åt mig att få stryk. Man jag har inte gjort någonting illa och jag är heller inte rasist, ...Det hatet som de känner för mig är nästan overkligt, som en dröm. De ska liksom bara få tag i mig."

Z:s mamma uttalar sig i artikeln, och uppger att många bekanta har det likadant:

"- Det är alla sorters killar som råkar ut för misshandel. Nästan varje helg är det någon annans barn som får stryk på det här sättet, helt oprovocerat."

Z berättar att den här typen av beteende går allt längre ned i åldrarna: "För dem är det ett sätt att återvinna respekt.. Men jag skaffar mig respekt genom att vara hygglig mot folk, och inte genom att sprida skräck runtomkring mig."

Nästa exempel är ur tidningen Arbetet, den 18 augusti 1996:

"Villainbrott, cykelstölder och misshandel. Återkomsten till lilla Malmö efter tre år i metropolen London blev en chock för xx. På två år har familjen utsatts för nio fall av brottslig verksamhet.

- Jag har aldrig upplevt Malmö så tidigare...."

"Värst är förstås att 14-årige Y helt oprovocerat blev misshandlad en lördagseftermiddag på Ribersborg förra sommaren.

Han gick över cykelbanan och kom i vägen för ett gäng ungdomar på cykel. Y fick en spark bakifrån och när han förbluffat vände sig om för att fråga varför, fälldes han till marken med ett knytnävsslag i ansiktet."

"- Y fick tandskador som han får dras med resten av livet. Han har redan varit hos tandläkare fyra gånger, säger xx."

Det var ett invandrargäng som slog ned Y.

Xx uppsökte därefter polisen, för att göra anmälan:

"- Jag möttes av en lätt resignerad attityd. Polisen var inte ett dugg förvånad. De sade att det händer varje dag."

Just denna uppgivenhet är vad som skrämmer xx mest.

"- Vi måste lära alla ungdomar att de inte kan göra brott ostraffat och gå fira dagen efter."

Avslutningsvis säger han :

"- Doktor Spock sade: 'Barn bär sig illa åt för att de vill ha uppmärksamhet'. Det tror jag stämmer".

I en bildtext sägs det: "Efter misshandeln får inte Y längre åka buss in till stan på kvällarna. Pappa xx skjutsar och hämtar honom om han vill gå på bio. Han har blivit räddare efter överfallet.

- Jag vill inte vara ute sent på kvällarna..."

Det tredje exemplet kan vi hämta ur GT, den 27 augusti 1996. En artikel med rubriken "Invandrargänget nära döda J."

"J, 12, har haft så många hjärnskakningar att han kan dö av bara ett lättare slag mot huvudet. På Näsets badstrand överfölls han brutalt ... Trots att J vad för sitt liv sparkade gänget honom upprepade gånger i ansiktet.

- Jag trodde att jag skulle bli förlamad för resten av mitt liv, säger han till GT."

J:s mamma uttalar sig:

"- När jag flyttade till Frölunda trodde jag att det var ett lugnt område för J att växa upp i. Men våldet här har blivit allt råare med tiden och är en del av vår verklighet nu."

J:

"- Efter badet gick vi för att leta efter björnbär. När vi kom tillbaka för att hämta våra handdukar och badbyxor dök plötsligt ett gäng på 13-15 invandrarkillar upp. De skrek 'fascistjävel' och "rasistsvin" efter mig."

GT fortsätter:

"Tonårsgänget hade retat sig på J:s nyfriserade huvud. J:s centimeterstubb och blonda lugg gillades inte. Därför gick de till samlad attack. Att J bar en T-shirt med texten 'Mot våld och rasism' väckte ingen tanke hos förövarna."