Blågula FRÅGOR, nr 6/96:
Brev från läsekretsen
Hej Jan,
Efter att ha hört Bo Lindbloms ganska
förolämpande krönika över BgF för en tid sedan var
det med stor förväntan jag noterade programannonseringen på
torsdagsmorgonen den 26 september, om att du skulle få gå i svaromål
i OBS samma dag. Kunde verkligen SR visa sig så anständigt som
att ge eterutrymme t.o.m. åt en tabubelagd sammanslutning som BgF? Det
var sannerligen inte likt SR! Min förväntan övergick till glädje
och tillfredsställelse allteftersom din sakliga, balanserade och välformulerade
framställning fortskred.
Upprymdheten bestod exakt så länge
det tog för SR att släppa lös Ana Maria Narti, och jag förstod
hur fällan var gillrad: Först sänds ditt inlägg, därefter
överflyglat och nedsablat av Narti.
Debatten sjönk därvid omedelbart under alla kända lågvattenmärken
rakt ned i dyn, där denna kvinna som vanligt rörde sig mycket hemtamt.
Jag vet inte hur du och dina kollegor på
BgF reagerade, men personligen blev jag mycket illa berörd. Antalet människor
som mår dåligt i Sverige idag på grund av denna svåra
fråga är legio. Ett
folk som tvingas underkasta sig främmande människors intressen så
till den grad som just det svenska, far mycket illa, psykiskt såväl
som fysiskt. Medan godhetsapostlarna inom media, kultur och politiken diktatoriskt
behärskar ord, bild och beslut, hukar sig resten av svenskarna, tittar bort, försöker tänka på annat eller
helt förskjuta tankarna på eländet - om förmågan
finnes. Alltmedan de "goda" ständigt hetsar dem vidare mot
nya uppoffringar. (De "goda" förresten, vilken perverterad
humanism som till priset av säkert etthundra svältande i fjärran
istället väljer att dyrt försörja en enda av deras bröder
här hemma!)
Jag grubblar ständigt på vad
det är i vår historia, lynne eller nationalkaraktär - vilket
fult ord - som drivit oss dithän vi står idag. Där de som
äger ord och makt utvecklat en ringaktning och ett hat mot allt och alla
av inhemskt ursprung, medan så mycken kraft och omsorg ägnats åt
alla uppdykande främlingar. Falsk identitet - än sen? Falskt pass
- än sen? Falskt ursprungsland - än sen? Falsk resväg
än sen? Påhittad historia - än sen? Brottsling på flykt
- än sen? De är ju här, det är huvudsaken. Invasionen
måste fortsätta, de godhjärtades aptit på nya skyddslingar
är omättlig. Och inte minst, stödtrupperna som hämtar
sin sold ur invandringen har ständigt hungriga plånböcker.
Men vad är motivet? Varför
anser de det vara så avskyvärt och fult att bo i ett land där
man förstår varandra, språkligt och kulturellt? Hur kan de tycka det vara rättfärdigt att i ord och handling ge
global allemansrätt till ett land som erövrats och försvarats
med våra förfäders blod; byggts upp i svett på åkrar,
i skogar och i gruvor, för att nu med tårar sörjas av alla
som ser sin arvsrätt förskingras?
Och den sorg vi då
känner, inte ens den får vi ha kvar. Den förvrids och skuldbeläggs.
Den görs ful och omoralisk. Den ges namn som främlingsfientlighet,
rasism och slutligen nazism.
Jag själv når snart den ålder
och livssituation då min fysiska närvaro inte längre har någon
direkt betydelse. Om inte vårt land då tillfrisknat - och hur
skulle det någonsin kunna det - kommer jag att föredra en tillvaro
som betalande gäst någon annanstans inom det EU vi nu tillhör,
där det som hänt med Sverige förhoppningsvis kommer att kännas
mindre påträngande och inte så andligt plågsamt.
Ett mycket stort tack, emellertid, till
... BgF för vad ni försöker åstadkomma!
Arne Särnmark


|