image
image
image
image
Blågula FRÅGOR, nr 6/96:

 

Brev från läsekretsen

Hej Jan,

Efter att ha hört Bo Lindbloms ganska förolämpande krönika över BgF för en tid sedan var det med stor förväntan jag noterade programannonseringen på torsdagsmorgonen den 26 september, om att du skulle få gå i svaromål i OBS samma dag. Kunde verkligen SR visa sig så anständigt som att ge eterutrymme t.o.m. åt en tabubelagd sammanslutning som BgF? Det var sannerligen inte likt SR! Min förväntan övergick till glädje och tillfredsställelse allteftersom din sakliga, balanserade och välformulerade framställning fortskred.

Upprymdheten bestod exakt så länge det tog för SR att släppa lös Ana Maria Narti, och jag förstod hur fällan var gillrad: Först sänds ditt inlägg, därefter överflyglat och nedsablat av Narti. Debatten sjönk därvid omedelbart under alla kända lågvattenmärken rakt ned i dyn, där denna kvinna som vanligt rörde sig mycket hemtamt.

Jag vet inte hur du och dina kollegor på BgF reagerade, men personligen blev jag mycket illa berörd. Antalet människor som mår dåligt i Sverige idag på grund av denna svåra fråga är legio. Ett folk som tvingas underkasta sig främmande människors intressen så till den grad som just det svenska, far mycket illa, psykiskt såväl som fysiskt. Medan godhetsapostlarna inom media, kultur och politiken diktatoriskt behärskar ord, bild och beslut, hukar sig resten av svenskarna, tittar bort, försöker tänka på annat eller helt förskjuta tankarna på eländet - om förmågan finnes. Alltmedan de "goda" ständigt hetsar dem vidare mot nya uppoffringar. (De "goda" förresten, vilken perverterad humanism som till priset av säkert etthundra svältande i fjärran istället väljer att dyrt försörja en enda av deras bröder här hemma!)

Jag grubblar ständigt på vad det är i vår historia, lynne eller nationalkaraktär - vilket fult ord - som drivit oss dithän vi står idag. Där de som äger ord och makt utvecklat en ringaktning och ett hat mot allt och alla av inhemskt ursprung, medan så mycken kraft och omsorg ägnats åt alla uppdykande främlingar. Falsk identitet - än sen? Falskt pass - än sen? Falskt ursprungsland - än sen? Falsk resväg ­ än sen? Påhittad historia - än sen? Brottsling på flykt - än sen? De är ju här, det är huvudsaken. Invasionen måste fortsätta, de godhjärtades aptit på nya skyddslingar är omättlig. Och inte minst, stödtrupperna som hämtar sin sold ur invandringen har ständigt hungriga plånböcker.

Men vad är motivet? Varför anser de det vara så avskyvärt och fult att bo i ett land där man förstår varandra, språkligt och kulturellt? Hur kan de tycka det vara rättfärdigt att i ord och handling ge global allemansrätt till ett land som erövrats och försvarats med våra förfäders blod; byggts upp i svett på åkrar, i skogar och i gruvor, för att nu med tårar sörjas av alla som ser sin arvsrätt förskingras?

Och den sorg vi då känner, inte ens den får vi ha kvar. Den förvrids och skuldbeläggs. Den görs ful och omoralisk. Den ges namn som främlingsfientlighet, rasism och slutligen nazism.

Jag själv når snart den ålder och livssituation då min fysiska närvaro inte längre har någon direkt betydelse. Om inte vårt land då tillfrisknat - och hur skulle det någonsin kunna det - kommer jag att föredra en tillvaro som betalande gäst någon annanstans inom det EU vi nu tillhör, där det som hänt med Sverige förhoppningsvis kommer att kännas mindre påträngande och inte så andligt plågsamt.

Ett mycket stort tack, emellertid, till ... BgF för vad ni försöker åstadkomma!

Arne Särnmark

 




image


 
image
 
 
image