Lars Ångström, som nu fått jobb som informationssekreterare åt Miljöpartiet, har uttalat sig mot att Sverige bereds plats i FN:s säkerhetsråd. Ett av skälen till att Ångström ger tummen ned är vår otillräckligt generösa flyktingpolitik.

Ställningstagandet förbryllar. Vilka länder ska då kunna ges plats där? Ska alla stolar stå tomma under sammanträdena?

Ångström ger dock en ledtråd, när han hänvisar till vissa u-länder som tagit emot fler flyktingar än Sverige.

Logiken i detta blir att för i-länder ska ej plats finnas i rådet, det ska upptas av enbart företrädare för u-länder. Dock ej alla - bara vissa u-länder har ju stora flyktingströmmar.

Men om uppehället för dessa flyktingar skulle bekostas av i-länder, hur räknar Ångström då?

Diskrimineringsombudsmannnen ingriper mot Malmö kommun, framgår det av Kommunaktuellt nr 29/96. Anledningen är att socialförvaltningen i en stadsdel ställt krav på invandrare som får socialbidrag att de regelbundet visar upp sig på byrån, med pass. För att bevisa att de befinner sig i Sverige, och därmed är berättigade till socialbidrag.

Bakgrunden till kommunens åtgärd är ju uppenbar: det har faktiskt förekommit fusk, i en ganska stor omfattning. Ansvarskänsla gentemot skattebetalarna kräver att kommunen kontrollerar att pengarna går till rätt ändamål. Till detta kommer önskvärdheten av att motverka främlingsfientlighet. För det ändamålet är det angeläget att få stopp på den aktuella typen av bedrägerier.

Detta senare gör DO:s ingripande anmärkningsvärt. Han väljer att ställa sig på fifflarnas sida - mot de hederliga invandrarna. I själva verket borde han ju välkomna en åtgärd som Malmös, önska kommunen lycka till i försöken att stävja fifflet!

DO:s agerande är ändå inte svårt att förklara. Han har press på sig, att motivera sin existens, att visa att han "gör något".

Pressen kommer från flera inlägg i massmedia från den krets att professionella debattörer som släpps fram, DO har där fått hård kritik.

Alltihop går alltså tillbaka till dem som styr våra massmedia, till dem som avgör vilka som där ska släppas fram.

Sverige får, av människorättsorganisationen "Human Rights Watch", underkänt på sin flyktingpolitik.

Den fråga som varje initierad då måste ställa sig är: "Vilka andra länder får godkänt?" "Hur bär de sig åt?" Sverige har ju beviljat fler uppehållstillstånd åt asylsökande än något annat EU-land.

"Human Rights Watch" anser att Sverige inte bör sända tillbaka asylsökande från Peru, Zaire eller andra länder och i radionyheterna begåvas organisationen med epitetet "ansedd och opartisk". I själva verket kan man väl inte bli mer partisk - för de asylsökande och mot dem som får betala.

En regering i Sverige har ansvar för de konsekvenser - ekonomiskt och socialt - som en politik enligt HRW-receptet skulle medföra. Sådana hänsyn behöver inte en organisation som HRW ta.

Radionyheterna missade att det finns ett dilemma i sammanhanget.

Blågula FRÅGOR betonar ständigt att det är "skillnad på invandrare och invandrare". På motsvarande sätt kan nu konstateras, att det är skillnad på muslimer och muslimer.

Många har rapporterna varit, om hur muslimer kräver särbehandling, med hänvisning till sin religion.Metro den 10/9 skriver om hur shiamuslimska flickor i Märsta begärt att få slippa musikundervisningen i skolan - eftersom musik gav dem ett direkt fysiskt illamående.

Flickorna fick först nej av utbildningsnämnden i Sigtuna kommun. Föräldrarna överklagade dock till länsrätten, och där fick de "rätt".

Om detta uttalar sig Nalin Baksi, riksdagsledamot (s) och själv muslim. SvD den 13/9:

"Hon tycker att länsrätten visat prov på flathet och överdriven tolerans. Islamister i Sverige försöker bit för bit flytta fram sina positioner. Då måste svenska myndigheter visa var gränsen går, argumenterar hon.

- Har folk flyttat hit får de banne mig finna sig i att följa de lagar och regler som gäller i svenska skolan."

"- Länsrätten borde ha tagit reda på hur det är i muslimska länder. Det finns inget generellt förbud mot musik i något land. Har de talat med muslimska lärda om saken?

- Det är inte Sverige som skall anpassa sig till invandrarna, det är vi som skall anpassa oss till Sverige, säger kvinnan, som tror att domen kan ge främlingsfientliga grupper nytt bränsle och på så sätt drabba även den muslimska majoritet för vilken musiken är en omistlig del av kulturen."

Det är befriande att höra Nalin Baksi uttala sig på detta sätt. Om en infödd svensk hade sagt samma sak, då skulle Den Moral(ist)iska Eliten genast komma springande med sina pekpinnar, man skulle stämpla uttalandet som ett utslag främlingsfientlighet, intolerans och rasism.

Men det är just detta klarspråk som behövs i den svenska flyktingdebatten. Verkliga flyktingar - som tvingats fly från sitt hemland - uppträder naturligtvis inte som kravmaskiner så fort de satt fötterna på svensk mark. Sådant beteende retar gallfeber på folk, och skapar en polarisering. Tänk om Den Moral(ist)iska Eliten kunde fatta detta!

Om man inte får tala öppet om den svenska flyktingpolitiken eller reagera på dåligt beteende, då tar sig ilskan andra uttryck, vilket definitivt inte gagnar våra många skötsamma invandrare. Detta begriper de allra flesta, men det är få som har civilkurage nog att våga säga det offentligt. Ett av undantagen heter Nalin Baksi.

Anders Sundholm