En fråga som infinner
sig blir naturligtvis i vilken utsträckning denna journalistik är
resultat av
a) modern journalistutbildning
och ideologisk övertygelse
b) marknadens tryck och behovet
av mer intäkter.
Förmodligen har journalisterna
lyckats få dessa två drivkrafter att på något sätt
samsas. De ser sig som sanningsägare och demokratiska renhållare,
vilka samtidigt ska glädja tidningens ägare med framgångar
ekonomiskt.
En sak tycks journalistutbildningen
ha lyckats med: att lära ut var gränserna går, ur juridisk
synvinkel. De nybakade får veta hur de ska kunna gå till angrepp
men ändå ha ryggen fri.
Var gränserna går
ur etisk synvikel tycks däremot inte ha lärts ut. Möjligen
förväxlar de unga journalisterna juridiska gränser med etiska.
1. BUTIKSBRAND
"MISSTÄNKT
RASISTDÅD", står det att läsa på framsidan av MiH den 28
januari, om en butiksbrand.
Inne i tidningen framgår
att det rörde sig om en livsmedelsbutik i Handen. Det påstås
röra sig om en "mordbrand", trots att det senare i texten framgår
att polisen bara misstänker att branden var anlagd.
Butiken äges av en invandrare,
vilket föranleder följande rader:
"Eftersom mannen har
turkisk härkomst utesluter polisen inte heller att det kan ha varit frågan
om någon form av rasistiskt dåd."
Polisen utesluter inte...
Detta är ju något annat än vad som sägs på tidningens
framsida, att det rör sig om misstankar i viss riktning. Om polisen redan
innan en undersökning ens har börjat skulle utesluta någonting
så begår den närmast tjänstefel. Något annat svar
än "nej" på journalistfrågan "UTESLUTER NI att den eller den
personen ligger bakom?" måste vara omöjligt, så
länge polisen inget vet.
Frågar en journalist "Utesluter ni att det är Thelma Kimsjö som tänt
på?" så måste där ett ärligt svar
i en sådan situation också bli "nej". Vilket inte är
detsamma som att polisen särskilt misstänker just henne.
"Var hon påtänd
vid tillfället? Utesluter ni...?" "Nja,..."
Så där skulle man
kunna fortsätta. Med seriös journalistik har det naturligtvis ingenting
att skaffa.
Eller tag ett annat tänkt
exempel. Antag att personen X for till arbetet klockan 7.57. Du vet absolut
inget om saken, men får frågan av journalisten A: "Utesluter
du att X for till arbetet kl. 8.03?" Svaret måste bli "nej".
Så frågar journalisten B: "Utesluter du att X for till
arbetet klockan 7.54?" Också här blir svaret ofrånkomligen
"nej".
Detta innebär inte att
X for till arbetet både 7.54 och 8.03. Det kan han inte ha gjort. Han
for bara en gång till arbetet. Men med tillämpande av Mih-journalisternas
logik skulle detta kunna blivit en framsidesrubrik.
VAD EXEMPLEN VISAR, är
hur en "framåt" journalist kan producera sina egna nyheter.
Det gäller bara att ställa de rätta frågorna och att
dra de rätta slutsatserna...
2. SKOLREKTOR
Nästa framsidesrubrik
i detta nummer av Mitt i Haninge riktas mot en rektor. Hon har blivit polisanmäld
för hon skulle ha misshandlat en elev. Garderat med citationstecken levereras
budskapet: "Elvaårig elev misshandlad. Pojken grät av
rädsla".
En polisanmälan i sig
säger inget om skuld, och påståendet inom citationstecknen
är just bara ett påstående. Inne i tidningen ger rektorn
själv en helt annan bild: "Det är ren lögn". På
så vis har tidningen ryggen fri, man har låtit båda parter
komma till tals, överlämnar åt läsaren att bedöma.
Men oavsett hur grundlösa
beskyllningarna mot rektorn varit, så har artikeln haft sin funktion.
Hon har hängts ut, med bild och namn. Fått sitt rykte fläckat.
MOTIV ATT STRAFFA HENNE fanns
uppenbarligen hos pojken, som var stökig. Ett sådant motiv framskymtar
också från redaktionen: upprinnelsen till incidenten var ett pojken
sprungit omkring med en vagn MiH-tidningar hela skoldagen.
ARTIKLAR SOM DENNA är
naturligtvis ägnade att göra skolpersonal än mer benägen
att gå undan för stökiga elever. Försök att sätta
gränser kan leda till att en lärare personligen råkar illa
ut.
- - -
4. EN TVÅ-SPALTARE
En artikel som kunde ha slagits
upp till stor förstanyhet på framsidan återfinns inne i tidningen,
som en liten två-spaltare: "Gäng
slog ned 15-åring på pendeltåget". Ett rasistdåd på riktigt!
