Anhopningen av våld mot invandrarkvinnor i Sverige på kort tid, där gärningsmännen var muslimer, har uppmärksammats i media. Vi saxar här ur fyra inlägg.

Expressen skriver den 11/2, på ledarplats:

"Att en kvinna mördas för att hon 'lever som en svensk' är ord som borde vara omöjliga att uttala i Sverige. .. i dessa fall talar gärningsmännen ett mycket tydligt språk. Med hänvisning till gamla släkttraditioner underkänner de kvinnornas rätt till frihet.

Därmed förnekar de den rättstradition som är den svenska och därmed är de på direkt kollisionskurs med det land de lever i."

"Västvärldens moralbildning och rätts-väsen utgår från individen... För att undgå fler mord - i söndags dog ännu en arabisk kvinna för att hon levde 'svenskt' - måste det svenska samhällets institutioner vara mycket tydliga. Det relativistiska tjafset måste ut..."

"Vidare måste det komma en reaktion från de svensk-arabiska och svensk-turkiska grupperna. Var är imamerna när tonåringar ursäktar kvinnomisshandel med islam? Var är de turkiska auktoritetena? ... Den som tiger, han samtycker."

Aftonbladet skriver den 19/2, på ledarplats:

"...debatten är förenklad och farligt generaliserande.... Frågan om kvinnovåldet innehåller flera aspekter: könsmässiga, sociala, religiösa och kulturella. "

"Ungefär en gång i veckan mördas en kvinna av en man som är henne närstående i Sverige. Flera gånger om dagen misshandlas en kvinna av en man. Den absoluta majoriteten av dessa kvinnor och män är svenskar. Men nästan alltid beskrivs detta kvinnovåld i individuella termer. Det kan handla om mannens drogberoende, psykiska hälsa eller sociala utsatthet. Brott begångna av svenskar mot svenskar uppfattas uppenbarligen som något helt annat än brott begångna av invandrare mot invandrare."

Svenska Dagbladet den 24/2 har en insändare undertecknad av sju personer, från ungdomsorganisationer för portugiser, serber, assyrier, afrosvenskar och turkar i Sverige:

"Nalin Baksi har i en artikel i SvD (8/2) berättat att händelser av detta slag inte är något nytt. I ett genmäle till artikeln frågar sig Alexandra Pascalidou (17/2) vilket som är värst - att känna till mordplaner utan att polisanmäla eller att sprida falska uppgifter om folkgrupper! Debatten har således nått ett lågvattenmärke..."

"Det är ohållbart att minimera rörelsefriheten för flickor i tron att det svenska samhället har en negativ påverkan på en individ. Tvärtom finns många 'goda värden' att inhämta genom t ex ett aktivt deltagande i föreningar för invandrarungdom."

"Vad som behövs är konkreta förslag till hur vi överbrygger de motsättningar som ligger till grund för denna typ av våld. En bagatellisering av problemet som Pascalidou gör sig skyldig till hjälper föga."

I Dagens Nyheter den 1/3 träder en ung iranska, Asrin Mohamadi, fram på nyhetsplats.:

"Asrin Mohamadi ser varje dag prov på förtryck av kvinnor i muslimska familjer i Sverige. Det är samma förtryck som hon själv upplevde dagligen i Iran.

- Här råder religionsfrihet och demokrati. Men kränk då inte mina rättigheter som kvinna."

"- Om man påstår att en vit mans intelligens är dubbelt så hög som en svart mans blir det uppror. Hur kan man såga att en kvinna inte är lika intelligent som en man? Är inte det lika hemskt och lika förnedrande?"

"Hon...föreslog att muslimska kvinnor i Sverige skall förbjudas att använda slöja utomhus eftersom slöjan...är en symbol för förtryck. Hon jämförde med att man nu straffas när man bär vissa rasistiska symboler."

Den centrala frågan kring det diskuterade kvinnovåldet är om det rör sig om enskilda och individuella handlingar, eller om individernas agerande har kulturella och traditionella grunder. Finns det klaner i Sverige, med egna lagar och normer, med egen rättskipning?

De röster som har höjts med krav på att de nu aktuella dåden enbart ska bedömas utifrån ett individuellt perspektiv visar att många har missat huvudpoängen. Vad vi här ser är just två kulturella och traditionella system som mötts och krockat rejält med varandra. Förnekar vi detta och söker enbart individuella förklaringar sopar vi det faktiska problemet - kulturkrocken - under mattan. Vi har i årtionden matats med slagord som "mångkulturell mix" och "berikande kulturmöten". När nu resultatet av vårt nya s.k. mångkulturella samhälle visar sig så tydligt som i dessa nyligen inträffade fall har vi för ett utmärkt tillfälle till en konkret diskussion.

Frågor som hur "fri" den svenska kvinnan är, eller hur "ofri" den muslimska, skulle kunna vara just berikande och utvecklande att få ta upp i en öppen diskussion.

Men hur ska vi kunna få en "mångkulturell mix" om en främmande kultur ivrigt bortförklaras när den tar sig obekväma och skrämmande uttryck? Hur få till stånd "ett berikande kulturmöte" om den nya kulturen förnekas ha traditioner som skiljer sig från våra?

Frågan om kvinnoförtryck är för viktig för att sopas under mattan genom förnekanden eller missriktad "förståelse". Den måste tas upp nu, annars kommer problemen bara att växa ytterligare.

AB-ledarens sifferexercis känns f.ö. igen från debatten om våldsbrottslighet i allmänhet. Så länge det bor väsentligt fler infödda svenskar än invandrare (särskilt bland vuxna, som det här handlar om) i Sverige så ska det mycket till, innan antalet kvinnomisshandels-fall med invandrare som gärningsmän också i absoluta tal blir flest. Naturligtvis! Det intressanta måste vara de relativa talen.

För att problem ska kunna tacklas måste man börja med att erkänna deras existens. Aftonbladet står - lika litet som Alexandra Pascalidou - på invandrarnas sida.