Blågula FRÅGOR, nr 2/97:
Frankrike (1)
Le Pens "Nationella Fronten" i Frankrike
har vunnit en ny valframgång. Hur tolka detta, hur kommentera? För
en del svenska journalister har det blivit svettigt. I en radiodebatt kunde
en vacklan kan förnimmas, mellan tre olika ståndpunkter:
1. "Upplysning". Informera
mera, utbilda och uppfostra folket bättre.
2. Förbud. Hindra NF att
ställa upp i fler val.
3. Demokrati. Ta tag i de problem
som givit NF dess framgångar
Frankrike (2)
En konkret kritikpunkt mot Nationella Fronten
är att den genomför en likriktning i åsikter och åsiktsbildning.
På biblioteken rensas, enligt uppgift, ut böcker som inte behagar
de nya makthavarna i respektive stad.
Blågula Frågor betraktar detta
som allvarligt. Det måste finnas en fri opinionsbildning och en allsidig
information. Ett demokratiskt medborgarskap måste vara möjligt.
Om NF gör vad som nu
påstås, då kan Frankrike få en situationen, påminnande
om den i Sverige.
Dvs går man till ett stadsbibliotek
och tittar i hyllorna efter böcker om invandring finner man sannolikt
bara böcker som besjunger "det mångkulturella samhället".
Går man till ett tidskriftsrum kommer man inte att hitta någon
tidskrift som ifrågasätter den generösa flyktingpolitiken.
Inte heller finner man någon sådan att köpa i Pressbyrån.
Bara en sida släpps fram.
Hårklyvning
Ozan Sunar, projektledare vid ReOrientfestivalen,
angriper i DN den 27/2 -97 ett inlägg i boken "Bota eller skrota
invandrarpolitiken", skrivet av Anders Westerberg på SIV. Sunar
citerar:
"...belastar bidragen
en redan hårt ansatt statlig och kommunal ekonomi och får bäras
av de svenskar som finns i produktionen. Och det är självfallet
en ohållbar situation att svenskar, genom sitt arbete, skall försörja
bidragsberoende invandrare."
Sunar har rätt så långt,
att man inte kan göra någon klar uppdelningen av befolkningen i
Sverige i två kategorier: "svenskar" och "invandrare".
I och med att en assimileringsprocess pågår så måste
det finnas alla mellanlägen. Det är viktigt, att vi i Sverige har
en öppen svenskhet - dvs inte lägger hinder i vägen för
de som invandrat, att smälta in i vårt samhälle.
Men bara för att en knivskarp gräns
inte kan dras behöver man inte förneka att det alls finns olika
kategorier. Ingen ifrågasätter ju att det i samhället finns
både unga och gamla.
Vad Anders Westerberg påpekat är
egentligen ett helt självklart förhållande. Tag t ex somalierna
i Sverige. Bara 2% av dem förvärvsarbetar.
Medborgarskap
Av de fall nyligen, där muslimska män
mördat kvinnor, väcker åtminstone ett särskilda frågor:
Det gällde en 26-årig libanes i
Malmö, som kom till Sverige 1989 och blivit svensk medborgare.
Trots sitt medborgarskap ansåg han att kvinnan måste straffas för att hon levde svenskt.
Trots sitt medborgarskap behövde han tolk i polisförhören, för
han kunde inte tala svenska.
En "generositet" som den svenska
väcker vare sig tacksamhet eller respekt. Bara löje.


|