Le Pens "Nationella Fronten" i Frankrike har vunnit en ny valframgång. Hur tolka detta, hur kommentera? För en del svenska journalister har det blivit svettigt. I en radiodebatt kunde en vacklan kan förnimmas, mellan tre olika ståndpunkter:

1. "Upplysning". Informera mera, utbilda och uppfostra folket bättre.

2. Förbud. Hindra NF att ställa upp i fler val.

3. Demokrati. Ta tag i de problem som givit NF dess framgångar

En konkret kritikpunkt mot Nationella Fronten är att den genomför en likriktning i åsikter och åsiktsbildning. På biblioteken rensas, enligt uppgift, ut böcker som inte behagar de nya makthavarna i respektive stad.

Blågula Frågor betraktar detta som allvarligt. Det måste finnas en fri opinionsbildning och en allsidig information. Ett demokratiskt medborgarskap måste vara möjligt.

Om NF gör vad som nu påstås, då kan Frankrike få en situationen, påminnande om den i Sverige.

Dvs går man till ett stadsbibliotek och tittar i hyllorna efter böcker om invandring finner man sannolikt bara böcker som besjunger "det mångkulturella samhället". Går man till ett tidskriftsrum kommer man inte att hitta någon tidskrift som ifrågasätter den generösa flyktingpolitiken. Inte heller finner man någon sådan att köpa i Pressbyrån.

Bara en sida släpps fram.

Ozan Sunar, projektledare vid ReOrientfestivalen, angriper i DN den 27/2 -97 ett inlägg i boken "Bota eller skrota invandrarpolitiken", skrivet av Anders Westerberg på SIV. Sunar citerar:

"...belastar bidragen en redan hårt ansatt statlig och kommunal ekonomi och får bäras av de svenskar som finns i produktionen. Och det är självfallet en ohållbar situation att svenskar, genom sitt arbete, skall försörja bidragsberoende invandrare."

Sunar har rätt så långt, att man inte kan göra någon klar uppdelningen av befolkningen i Sverige i två kategorier: "svenskar" och "invandrare". I och med att en assimileringsprocess pågår så måste det finnas alla mellanlägen. Det är viktigt, att vi i Sverige har en öppen svenskhet - dvs inte lägger hinder i vägen för de som invandrat, att smälta in i vårt samhälle.

Men bara för att en knivskarp gräns inte kan dras behöver man inte förneka att det alls finns olika kategorier. Ingen ifrågasätter ju att det i samhället finns både unga och gamla.

Vad Anders Westerberg påpekat är egentligen ett helt självklart förhållande. Tag t ex somalierna i Sverige. Bara 2% av dem förvärvsarbetar.

Av de fall nyligen, där muslimska män mördat kvinnor, väcker åtminstone ett särskilda frågor:

Det gällde en 26-årig libanes i Malmö, som kom till Sverige 1989 och blivit svensk medborgare.

Trots sitt medborgarskap ansåg han att kvinnan måste straffas för att hon levde svenskt.

Trots sitt medborgarskap behövde han tolk i polisförhören, för han kunde inte tala svenska.

En "generositet" som den svenska väcker vare sig tacksamhet eller respekt. Bara löje.