---

Ordförandeord

Vad har hänt med Birger Schlaug?

Inför valrörelsen 1994 skrev jag en debattartikel i Miljöpartiets interntidning om varför jag hade bestämt mig att inte längre vara aktiv miljöpartist. För mig kändes det fånigt att vara ute på skolor och bland människor och tvingas ta avstånd från vitala delar av partiprogrammet. Min "hjärtefrågor" var områden där jag ansåg att Sverige var inne på fel kurs och där mitt eget parti, Miljöpartiet, hade hamnat snett. De tre områden jag nämnde var flykting- och invandringspolitiken, kriminaliteten och rättssamhället samt mp:s lättsamma inställning till ekonomiska realiteter.

Kan man då vara en aktiv miljöpartist med så pass kraftiga invändningar mot partiprogrammet? Jag ansåg att detta var omöjligt, men fann det ändå viktigt att vara kvar som medlem. I hela mitt liv har jag uppmanat folk och framförallt mina elever att gå med i ett politiskt parti. Att då själv ställa sig utanför kändes inte rätt. Dessutom anser jag att Miljöpartiet har många vettiga och nya idéer och tankar som knappast ryms inom de etablerade partierna. Att jag senare blev utesluten är en annan historia.

Aldrig lätt att ompröva...
På Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt skriver Birger Schlaug nu så här:

"Det här debattinlägget har inte varit helt lätt att skriva. Det är aldrig lätt att ompröva sina åsikter och erkänna att man själv, och den rörelse man företräder, gjort det för enkelt för sig genom att hålla fast vid en linje mer av vana än av analys."

Vad Birger skriver om är inte flykting- och invandringspolitiken, utan om det svenska rättssamhället. Han vill helt enkelt ge mer resurser till polisen för att den skall kunna bekämpa kriminaliteten. Birger säger vidare:

"Vi får inte gömma oss bakom visioner för att slippa ta i den verklighet som idag håller på att hota grundläggande demokratiska värden. Vi måste således tänka om. Just nu står nämligen hela samhället vid ett vägskäl. Antingen ger vi polisen och rättsapparaten rimliga resurser eller också kommer vi att se hur demokratins kärna ruttnar bort."

Självklarheter kanske de flesta anser, som för länge sedan klarat av analysen. Men för mig som gammal miljöpartist är detta debattinlägg helt sensationellt. Det är lika uppseendeväckande som om Carl Bildt skulle propagera för planekonomi i Sverige.

Än mer sensationellt är att ingen kritik hörts från miljöpartister. Kan det vara så att alla håller med Birger, men att man inte vågat framföra dessa synpunkter själv? Då är det skrämmande. Den som är med i ett politiskt parti måste ha civilkurage att framföra också för stunden impopulära åsikter. Annars har man inte där att göra. Nu hoppas jag att den nödvändiga debatten om rättssamhället kommer igång i miljöpartiet och i media.

DN har också vaknat?
Några dagar senare har DN en debattartikel som handlar om en misshandlad kvinna, ett brottsoffer alltså. Detta följs upp med en nyhetsartikel dagen därpå och en artikel på ledarsidan. Denna avslutas med orden:

"Debatten om rättskipning, straffsatser och rättssäkerhet bör skifta fokus och i högre grad handla om brottsoffren, deras försvar och deras rättigheter. Det är inte gärningsmännen det är synd om."

Välkomna ut i verkigheten, Birger Schlaug och DN! Det blev en lång Törnrosasömn, men ert uppvaknande kommer förhoppningsvis att leda till att vi får igång en diskussion här i landet utan glåpord och etiketter.

Nu väntar jag bara på att ni också omprövar era ståndpunkter i flykting- och invandringsfrågor. Men det är kanske att hoppas för mycket. Eller?

Anders Sundholm