image
image
image
image
Blågula FRÅGOR, nr 3/97:

 

APARTHEID?

"Apartheid" skrev Andreas Rosenlund i det massutsända Expo nr 3/96, om Blågula Frågors krav att nyanlända - som just fått uppehållstillstånd här - inte genast ska bli berättigade till allt i sociala förmåner. De första åren i Sverige ska gälla som en kvalifikationsperiod.

Detta Expo-resonemang är tydligen något som SSU-ordföranden Niklas Nordström sväljer helt, och mer därtill. I TV använder han etiketten "nynazister", om dem som resonerar som vi.

Rosenlund skulle ha rätt, om Blågula Frågor förespråkade en permanent skillnad i rättigheter mellan dem födda innanför Sveriges gränser och dem födda utanför. Då vore det apartheid.

Men det är inte innebörden av vårt förslag. Efter några år är ju en nyanländ inte längre nyanländ. Efter några år har han/hon kvalat in till fulla rättigheter.

Det är inte konstigare än att man som nyanställd på en arbetsplats får räkna med ett antal tjänsteår, innan man lyckas nå full lön.

Det är inte konstigare än att den som betalt in premier till en försäkring får en bättre försäkring än den som aldrig betalt in några premier.

Man kan också jämföra med de personer som överhuvudtaget inte får stanna i Sverige. För att inte tala om de oändligt många fler, som inte ens kan ta sig hit. Med Rosenlund-logiken måste detta betyda en så mycket allvarligare "apartheid" - ett totalt oacceptabelt sakernas tillstånd.

Tanken med Blågula Frågors förslag är framförallt att minska förekomsten av andra incitament än skyddsbehov att söka sig till Sverige för asyl. Den som verkligen vill värna de skyddsbehövande borde kunna se tillfälliga standardfaktorer som av underordnad betydelse

När Expo-redaktören och SSU-ordföranden ändå "går i taket" över vårt förslag tyder det på att deras flyktingpolitik inte primärt handlar om att rädda människoliv.

 


Ledarstick:

OBALANS

Ett andra skäl till Bgf-förslaget är rättviseaspekter. En svensk som måste söka socialbidrag får redovisa sin ekonomi och kan tvingas göra sig av med besparingar, innan han/hon får några bidrag. I och för sig inte helt orimligt, men detsamma gäller inte utlänningar som kommer hit.

Dvs formellt gäller samma sak för dem, men i praktiken inte. För i praktiken kan de förneka att de har några besparingar, och det finns inga möjligheter (kanske inte ens en vilja) hos myndigheterna att påvisa motsatsen.

I den av biblioteken bannlysta boken "Ögonblick i själva verket" ges en del inblickar i hur det fungerar. I praktiken.

EKONOMI

Ett tredje skäl är naturligtvis ekonomiskt. Med lägre bidragsnivåer blir det lägre utgifter för stat och/eller kommuner. En nog så viktig aspekt i dessa svångsremstider.

DEMOKRATI

Ett fjärde skäl är att invandrings- och flyktingpolitiken behöver komma närmare folkviljan. Det skulle kunna ske med Blågula Frågors förslag om en introduktionsperiod.

Eventuellt kan de lägre bidragsnivåerna vara kopplade till att man fått bara tillfälliga uppehållstillstånd.

 




image


 
image
 
 
image