I fjol gjorde jag en intervju med Kurdo Baksi för Blågula frågor. Tyvärr tror jag att denne flyktingengagerade person gör invandrarna en björntjänst med sin kritik av Sverige och svenskarna.

Hans syster Nalin, däremot, inser att krav också bör och ska ställas på invandrarna själva. En sådan inställning väcker sympati och motverkar en uppdelning i vi och dom.

Enligt Kurdo har Sverige en skyldighet att ställa upp för alla som känner sig förföljda och förtryckta.

Och de ska minsann ha samma levnadsstandard som alla andra i det här landet.

Direkt, inga karenstider ska gälla.

Kurdo Baksi är också krönikör i Dagens Nyheter. I sin senaste krönika berättade han om ett otäckt möte i Stockholm. Hans kurdiske vän Ahmed ville att Kurdo skulle hjälpa en turkisk asylsökande vid namn Ali. När Kurdo får se Ali visar det sig att det var samma person som stormade deras hus i Kurtalan 1979 och som satte en AK 4 i pannan på den då 14-årige Kurdo. Fadern belades med rostiga handbojor av samme Ali. Nu är denne skurk i Sverige och vill ha politisk asyl! Med Kurdos hjälp!

Kurdo mår illa av upplevelsen och har svårt att förlåta. Men å andra sidan behöver man inte älska alla som behöver hjälp, anser Kurdo och ringer upp sin vän Ahmed med orden:

- Jag vill inte höra mer om honom. Men här är är telefonnumret till en duktig flyktingadvokat som kanske kan hjälpa Ali.

Kurdo Baksi har lärt sig hur en slipsten skall dras i det svenska samhället. Har man inga flyktingskäl kan detta fixas med hjälp av "duktiga" flyktingadvokat-er. Men frågan är om det är Sveriges uppgift att också ta hand om de förtrycktas förtryckare?

Vilka blir det nästa gång? Rafsanjani, Karadzic, Mladic, Saddam Hussein?

Eller kanske Mobutu, som nu tvingas fly för sitt liv?

Anders Sundholm