Peking ej stad i Kina!
I förra numret visade vi - i artikeln
"Modern journalistik" - hur en "framåt" journalist
kan producera sina egna nyheter. Det gäller bara att ställa de rätta
frågorna och dra de rätta slutsatserna. Frågar journalisten
en person "Utesluter ni att...?" så kan journalisten nå
det i förväg önskade resultatet.
Till detta uteslutnings-grepp finns i propagandan
en direkt spegelbild. Det är har-inte-kunnat-konstatera-greppet.
Ett ovanligt tydligt exempel på en tillämpning
av har-icke-kunnat-konstatera-greppet skedde 1992.
Bakgrunden var stökigheter på flyktingförläggningar
i Sverige. I en herrgård i Koppom, Värmland hade ett grupp kosovoalbaner
inhysts. Tidigare hade de bott på ett hotell, med room-service. I missnöje
med standardsänkningen hade ett gäng unga "flyktingar"
slängt ut möblerna från översta våningen, två
nätter i rad hade de gått bärsärkagång. (AB den
23/9 -92)
Detta var ett extremfall, men i princip var
det inget unikt att asylsökande betedde sig asocialt och osolidariskt.
"PM från SIV, 1992-10-08" konstaterade att "brottslighet
och normlöshet har blivit ett ökande problem". Materialet innehöll
rapporter från SIV-förläggningar runtom i landet.
Detta var inte i linje med medias ambitioner,
och snart inleddes operation locket-på. Vad man då tog tag i var
en polisrapport, "PM 1992-09-27". Också detta material vittnade
om diverse oegentligheter, men vad gäller just gruppen kosovoalbaners
eventuella överrepresenttion i sammanhang landade den i följande
konstaterande:
"Denna undersökning har inte
ett sådant kriminologiskt makroperspektiv och inte heller ett sådant
djup att det är möjligt att besvara dessa frågor."
Detta blev avstampen för media: polisen
hade inte kunnat konstatera att kosovoalbaner var särskilt brottsliga!
I Aftonbladet den 23/9 -92 gick journalisten
Per-Ola Ohlsson än längre:
"Rikspolisstyrelsen slår
fast att kosovoalbaner inte är
mer brottsbenägna än andra."
LÅT OSS ÄVEN HÄR göra
ett tankeexperiment, för att se vart en sådan logik kan leda:
Den svenska regeringen vill veta om Peking
är en stad i Kina. Man tillsätter utredare B, att ta reda på
saken. Det visar sig att utredare B har ont om både tid och pengar,
är dessutom litet förvirrad. Så till Kina lyckas han aldrig
ta sig. Hans rapport måste därför sammanfatta: "Jag
har inte kunnat konstatera att Peking är en stad i Kina".
Per-Ola Ohlson bör här kunna konkludera: "Regeringen slår fast att Peking inte är en stad
i Kina."
