---

Ordförandeord

Diskussionen i Sverige handlade på försommaren om den utredning som genomförts bland 8000 skolelever mellan 12 och 18 år. Alla, utan undantag, förfärades över att våra barn inte längre tror på demokrati som det bäste sättet att styra Sverige. Likaså förfärades man över att en stor del av barnen inte är helt säkra på att förintelsen har ägt rum.

Jag har läst utredningen, som heter "Utsatthet för etniskt och politiskt relaterat hot mm, spridning av rasistisk och antirasistisk propaganda samt attityder till demokrati mm bland skolelever". Den har utförts av Anders Lange, Heléne Lööw, Stéfane Bruchfeld och Ebba Hedlund - heltidsarbetande forskare med främlingsfientlighet och rasism som specialitet.

Utredarna skriver att rasism och främlings-fientlighet under de senaste åren kommit att stå i fokus för det massmediala och politiska intresset. Organisationen Stoppa rasismen som bildades 1982 anordnade demomstrationer , konferenser, galor, tidningsutgivning, namninsamlingar och upprop för utvisningshotade flyktingar. Strategin byggde på en massmobilisering och organisationen ville fungera som en påtryckningsgrupp mot riks- och lokalpolitiker för att få dessa att agera i flyktingvänlig riktning.

Det är precis detta som vi i Blågula Frågor hela tiden sagt. Man har satt likhetstecken mellan rasism/främlingsfientlighet och kritik av den förda invandringspolitiken. Om man har detta som utgångspunkt i sina kampanjer skall man inte bli förvånad om resultatet inte blir det på förhand tänkta.

Vidare skriver utredarna om antirasisterna; De militanta grupperna består av en lösligt sammanfogad grupp av unga aktivister som ser revolutionen som en lösning på de problem rasisterna utgör. I dessa grupper finns en övervikt för andra generationens invandrarungdomar, särskilt med sydamerikanskt ursprung.

Sammanfattningsvis kan man säga att rasistiskt, etniskt och politiskt motiverat våld och hot förekommer i mindre utsträckning än andra typer av utsatthet. Huruvida kampanjerna haft någon effekt - i någon riktning - är dock oklart.

Över till frågorna
Så här löd frågan om Förintelsen: Med "Förintelsen" brukar vanligtvis menas nazisternas mord på ungefär sex miljoner judar under andra världskriget. Hur säker är Du på att Förintelsen ägt rum?

Det gavs fem svarsalternativ. 4,8 procent svarade inte alls säker, 3,3 % lite osäker, 14,3 % ganska säker, 66 % helt säker och 11,6 % svarade vet ej.

Hur kan detta resultat uppröra medierna så till den milda grad att frågan blir helt dominerande i veckor framåt? Resultatet är ju uppmuntrande.

Svenska elever är väl upplysta om Förintelsen och betvivlar inte att den ägt rum.

Demokratifrågan löd: "Demokrati är det bästa sättet att styra Sverige." Eleverna gavs fyra alternativ och 8,1 procent svarade håller inte med, 16,7 % håller delvis med, 47,2 % håller helt med och 28,2 % svarade vet ej.

Inte heller dessa svar är något att uppröras över. Vad skall en ung människa mellan 12 och 18 svara? Vilka styrelseskick känner dessa ungdomar till? De som inte håller helt med, är de för diktatur? Nej naturligtvis inte. Kanske har de förhoppningar om andra styrelseformer.

Dessa unga individer har just upplevt hur det diktatoriska Jugoslavien upplösts i fyra nya demokratier. Resultatet känner vi alla till. Är det då underligt om eleverna svarar på det sätt de gör?

Att nästan dubbelt så många invandrarelever "misstror" demokratin kan ju ha sin orsak att en del tvingats fly just när deras hemländer har blivit sk demokratiska.

Anders Sundholm