Skuldbeläggning har varit temat i Dagens Nyheters kampanjer under hösten. Vi svenskar ska skämmas, för vad vi gjort och vad vi varit. Med blossande kinder ska vi hukande smyga utmed väggarna.

Det har förekommit tvångssteriliseringar på genetiska grunder i Sverige. Visserligen förekom samma sak i andra länder, dessutom i större omfattning - men just vi svenskar ska enligt DN ta på oss en särskild skuld.

Tidigare generationer ska m.a.o. dömas utifrån dagens kunskap och dagens värderingar.

Sverige bedrev handel med Tyskland under kriget, och tog emot betalning - i "judeguld" eller "naziguld". Enligt DN borde Sverige tydligen inte ha sänt några produkter till Tyskland under denna period, eller - om så ändå skett - vägrat ta emot betalning för dem.

"DN Debatt" har också upplåtit utrymme åt Mona Sahlin, där hon förfasat sig över "främlingsfientligheten" bland svenskarna och "apartheiden" i Sverige.

Skuldbeläggning har överhuvudtaget varit temat i den invandringspolitiska "debatten". Vare sig vi lyssnat på Sahlin eller Schori, Blomberg eller Westerberg, Fonseca eller Diaz, Baksi eller Benito, Rojas eller Narti, Alcalá eller Ruwaida, Alonzo eller Pascalidou, har budskapet stått klart: svenskarna är så värdelösa och skyldiga till så mycket elände att de - för att i åtminstone ringa mån försöka kompensera för allt detta - nu måste acceptera allt vad dessa toleransens företrädare kräver.

Fördömandet av Per-Albin Hansson och många andra nu döda svenskar hindrar inte de toleranta från att samtidigt driva den linjen att svenskarna inte längre har någon historia. Detta sägs explicit i regeringspropositionen 1997/98:16.

Men det stannar inte vid detta, att det inte existerar en svensk historia. Det existerar inte längre svenskar. Det finns nämligen inte ett "vi" - det finns inte längre "vi och dom".

De har fel:

Vi svenskar finns!

Vi har en gemensam historia!

Och vi ska definitivt inte skämmas!

Vi levande kan alltså enligt DN döma, och fördöma, tidigare generationer. En del av de sålunda fördömda är fortfarande i livet, om än mycket gamla och till hälsan skröpliga.

Med så mycket på sina samveten - borde inte någon form av straff utmätas?

Det visar sig att den detaljen nu löses med automatik. När socialbidragsutgifterna växer likt gökungar i de kommunala budgetarna tvingas kommunerna att spara. De måste skära ned, i bl.a. åldringsvården.

Det passar ju som hand i handske. Nödvändiga besparingar görs, sam- tidigt som de skyldiga får sitt straff.

Det finns inte längre "vi och dom", förkunnar de toleranta. Men helt konsekventa är de inte.

För samtidigt är linjen att assimilering och försvenskning förkastas. Invandrare måste behålla sin egen kultur och sitt eget modersmål.

Det nya politiskt korrekta begreppet är "mångfald". Då inte bara konstateras att Sverige idag har en etnisk och kulturell "mångfald", man vill aktivt värna om att denna - splittring - ska bestå.

I Blombergs aktuella proposition "Sverige, framtiden och mångfalden" talas om att invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. I nästa stycke talas dock om "rätten att vara olik". Det klargörs aldrig vad som är vad, och var gränsen går.

Hur olik kan man vara, utan att man undandrar sig sina skyldigheter?