I samband med utdelande av Blågula Frågors demokratipris till Sven-Olle Olsson i Sjöbo den 7/8 1997 hyllades även fyra personer* som genom sina åsikter om invandringen uteslutits ur sina partier. Jan Milld höll ett tal:

Det är lätt att vara modig i efterhand. Efter Hitlers död och Nazi-Tysklands fall är alla anti-nazister.

Det är också lätt att vara modig på avstånd. Mot förtrycket i Iran står den svenska kultureliten enad.

En helt annan sak är att vara modig här och nu, när det kan betyda risker för egen del, när det kan betyda att man personligen får betala ett pris.

Som de flesta här vet, så finns det en fråga där man inte kan gå den officiellt proklamerade åsikten utan att riskera obehag. De är flyktingpolitiken och invandringen.

För vad händer med den som förespråkar en restriktiv flyktingpolitik och en minskad invandring?

Vad som väntar är en hel skur av tillmälen. Vi från Blågula Frågor vet - vi har gått igenom hela skalan. Först var vi bara främlingsrädda och dunkelt flyktingfientliga. Snart var vi invandrarfientliga och rasister, ja även fascister. På sistone har man dragit in djurriket för att finna tillmälen som är starka nog. Vi är således svin och vi är löss. Det senare framfört i Sveriges största dagstidning - Aftonbladet. Närmare bestämt på dess kultursida.

Man kan också kräva direkta bestraffningar. En väg att gå är då den juridiska - man kan försöka få åtal väckt, och straffutmätning via domstol. Det är vad debattören Kurdo Baksi krävde mot Kajsa Ekholm Friedman, för de åsikter hon givit uttryck för i Dagens Nyheter. Han fick dock inte sin vilja igenom, Kajsa Ekholm undgick åtal.

Repressalier har krävts också mot Sten Andersson, moderat riksdagsman. Vad som krävdes var att han skulle uteslutas ur sitt parti, och den som drev kravet var ungdomspolitikern Thomas Idergard. Inte heller Idergard hade framgång - Sten Andersson är fortfarande medlem hos moderaterna.

Inom andra partier finns dock exempel på att medlemmar faktiskt blivit uteslutna på grund av deras åsikter i flyktingpolitiken. Det gäller Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De personer som det handlar om är Sven-Olle Olsson och Per-Ingvar Magnusson ur Centerpartiet, Kenneth Sandberg ur Vänsterpartiet och Anders Sundholm ur Miljöpartiet.

Innan jag går vidare kring detta, låt mig bara göra en utvikning kring yrkesförbud. Också yrkesförbud har krävts, i flera sammanhang, mot kritiker av den generösa flyktingpolitiken. Det har krävts mot Åke Wedin och mot Kajsa Ekholm, båda lärare. I ingetdera fallet har man dock haft framgång - både Wedin och Ekholm har kunnat behålla sina arbeten.

Större framgång ser yrkesförbudsivrarna ut att kunna få när det gäller Kenneth Sandberg, handläggare på Invandrarverket. Kenneth har nu fått varsel om uppsägning, undertecknat Lena Häll Eriksson, generaldirektör.

En fråga som härigenom aktualiseras är ju vilken typ av handläggare vi vill ha på Invandrarverket. Är det sådana som gärna sätter sprätt på pengar och utan betänkligheter beviljar bidrag utöver gällande normer, eller är det handläggare som känner ansvar gentemot skattebetalarna? Om några handläggare ska avskedas från Invandrarverket är det nog helt andra än Kenneth Sandberg.

DET ÄR SOM SAGT lätt att vara modig i efterhand och på avstånd. Svårt är att vara modig vid den tidpunkt och på den plats, där detta mod kan medföra en kostnad för egen del. Men det är ju där som modet behövs, det är där som insatser och ställningstaganden kan ha betydelse.

Ni fyra har genom uteslutningarna fått en bekräftelse på att ni handlade rätt, ni kan ta det som ett kvitto på att ni gjorde något. NI TEG INTE, NÄR DET BEGAV SIG!

• Det är ett sjukdomstecken i det svenska samhället, när det är så svårt att få en saklig diskussion om invandringen, där båda parter får komma till tals på lika villkor.

• Det är ett sjukdomstecken när man kan hänga ut hederliga medborgare som skurkar, samtidigt som de verkliga skurkarna görs till hjältar.

• Det är ett sjukdomstecken, när man tillåter en massinvandring i en sitiuation av massarbetslöshet.

I en sådan situation är det särskilt viktigt, att det finns några som höjer sina röster - att det finns åtminstone några som reagerar.

Gör tankeexperimentet att Sverige skulle bli en riktigt hård diktatur. Vilka skulle då ställa sig i spetsen för en motståndrörelse? Skulle det bli Göran Skytte? Skulle det bli Bengt Westerberg? Skulle det bli Mona Sahlin?

Jag tror inte det. Snarare skulle det bli personer som Sven-Olle Olsson och Per-Ingvar Magnusson, personer som Kenneth Sandberg och Anders Sundholm.

Må vara hursomhelst med den saken. För den medborgaranda, den integritet och det civilkurage som ni redan visat genom att stå upp för en egen uppfattning förtjänar ni uppskattning. Som ett tecken på uppskattning från tidskriften Blågula Frågor ska jag här till er överlämna varsin blågula T-tröja.

* Senare har ytterligare två personer blivit uteslutna på samma grunder - Bertil Salomonsson ur Folkpartiet och Johan Löfgren ur Miljöpartiet.