"Rätthaverist intervjuar hantlangere", skulle man kunna vitsa till det. Men det finns naturligtvis en allvarlig sida av detta - hur våra massmedia hänger ut aktiva medborgare.

Utgångspunkten för denna intervju med Åke Sandin är att han i feta Expressen-rubriker förklarats vara "Ahmed Ramis hantlangare". Intervjuare: Jan Milld.

Åke Sandin är visserligen inte 55 år - som Expressen skriver - han är 65, norrlänning. Inte heller är han ordförande i TUFF (Tyresö U-lands- och FredsFörening). Däremot råkade Expressen få med en riktig uppgift såtillvida att Åke varit ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen på riksnivå (1977-79).

Som värnpliktig var Åke Sandin faktiskt sergant.

- Jag vägrade min andra repmånad, när jag märkte hur man förberedde en Förintelse, som skulle kunna överträffa allt som tidigare skett. Kärnvapenkriget.

- Nästan alla svenska militärer, väldigt många politiker, och nästan hela vår följsamma press, yrkade på svenskt blågula kärnvapen.

- Det ville jag inte vara med om. Jag hade lärt mig av Nürnberg-rättegångarna, att man hade ett personligt ansvar.

Åke Sandin gick först med i Kampanjen mot atomvapen, kring år 1960. Sedan gick han med i fredsföreningen Kosmos. Efter att han flyttat till Tyresö i mitten av 60-talet var han med om att starta TUFF, och var ordförande där fram till 1972.

Expressen-artikeln, den 14/12 -97, är skriven av Ingvar Hedlund. Han hade lovat Åke att få läsa intervjun före publicering. Om de löftet hade hållts, skulle naturligtvis ovannämnda sakfel undvikits.

Nu är väl inte sanningen viktig för Expressen, vare sig i stort eller i smått. För Åke Sandin betydligt allvarligare än dessa detaljer är anklagelsen att vara "hantlangare". Och inte åt vemsomhelst, utan åt Ahmed Rami - en person som är mer grundligt demoniserad (med rätt eller orätt kan Blågula Frågor i skrivande stund inte bedöma) än någon annan person i Sverige.

Åke Sandin är märkbart skakad när Blågula Frågor träffar honom. Trots ett liv av politisk aktivitet, trots en benägenhet att sticka ut hakan och vara kontroversiell, har Åke aldrig tidigre blivit uthängd på detta sätt. Han drar en limerick, som han tycker att vi ska publicera:

EN NYGIFT BRUDGUM FRÅN HESSEN

BLEV HELT IMPOTENT UTAV STRESSEN

MEN NÄR KVÄLLSBLASKAN KOM

HAN LINDADE OM

- FÖR ALLT KAN JU STÅ I EXPRESSEN.

Vad är det som föranleder Expressen att beteckna Sandin som hantlangare åt Rami? Av artikeln framgår två saker:

Sandin tror inte på historierna om att nazisterna skulle ha gjort tvål eller lampskärmar av judar. Expressen: "I kretsarna kring Svenska kommittén mot antisemitism och judiska församlingen hävdas att Åke Sandin är en framträdande revisionist, det vill säga historieförfalskare."

Han har intervjuat Ahmed Rami i sitt närradioprogram "Radio TUFF".

Åke visar texten till ett genmäle, som han sänt till Expressen, med rubriken "Vilka är historieförfalskare?" Där hänvisar han till sin tid som gymnasielärare:

"I många år lärde jag i antinazistiskt nit till intet ont anande tonåringar ut, att de läskiga tyskarna minsann också gjorde tvål av sina offers lik. I dag vet jag bättre. Men när jag i god tro var historieförfalskare var det ingen som förebrådde mig eller alla andra lärare, som ännu är lika felinformerade. Men nu när jag dristat mig till att säga sanningen blir jag i Expressen kallad 'historieförfalskare', för det har Svenska kommittén mot antisemistism och judiska församlingen berättat för den aningslöse journalisten."

Det är nu ett etablerat faktum bland forskare, att tvålhistorien var en "anka". Till dem som stöder Sandins syn hör både Yehuda Bauer (Israels expert på Holocaust) och Stéphane Bruchfeld i Sverige.

- Hur har denna historia uppstått?

- Som krigspropaganda. Det förekom redan under första världskriget, Britterna spelade på känslosträngar i sina kolonier, när man hävdade att tyskarna gjorde smörjolja och stearin av kadavren från dödade soldater. Detta dementerades av brittiske inrikesministern sju år efter kriget i parlamentet. Det konstiga är att den historien ändå upprepas.

- Men tvålhistorien, under andra världskriget?

- Vid ett tillfälle visades upp "rif-tvålar". Det har man då uttytt som "reines juden-fett". I själva verket det ju också ett "i", och den verkliga betydelsen var "Reichestelle für Industrielle Fettversorgung". Det var en surrogattvål.

- Det var bara ett rykte, och så rullar det på, och blir till en sanning?

- Javisst!

- När det gäller lampskärmarna är det jag själv som kontaktat Buchenwald. Där man undersökt den där lampskärmen, på universitetet i Erfurt, och fann att det var djurskinn.

Åke Sandin har nämligen, efter sin (förtida) pensionering lagt ned en hel del tid på att gräva fram fakta kring andra världskriget.

- Jag ville kolla förlorarnas lidanden. Det står aldrig någonting om det.

- Jag ser två ensidigheter i skildringarna av andra världskriget, som vi får via media. Det är ständigt serier på TV om nazismens brott. Och det är jättebra, att nazismens brott tas upp. Men varför får man aldrig höra talas om den etniska utrensningen av 15 miljoner tyskar, direkt efter kriget. Över 2 miljoner dog.

- Det fanns koncentrationsläger där också?

- Ja.

- En direkt spegelbild?

- Det var inte förintelseläger, men dom dog. Dom torterades och misshandlades.

- Den andra ensidigheten är att man överdriver tyskarnas brott.

- Det är segraren som skriver historia?

- Ja. Men det är krigsbefrämjande, om man skildrar andra världskriget som de 100-procentigt godas ädla kamp, med justa medel, mot de 100-procentigt onda. Kolla vilka det är som begått krigsförbrytelser sedan dess - det är inte tyskar och japaner!

- Dessutom har en enda grupps grymma öde, judarnas, har fått mer uppmärksamhet än alla övriga 45 miljoner människor som också dödades mycket grymt under andra världskriget - ryssar, polacker, tyskar, kineser, koreaner, japaner. Tre miljoner indier svalt ihjäl, därför att britternas krig höjde rispriserna.

- Men innebär inte dina ståndpunkter att du förnekar Förintelsen?

- Det är en av de klyschor som jag tycker sämst om: "förneka Förintelsen"! Det spelar ingen roll, hur litet du naggar i kanten... "Förneka Förintelsen" har blivit som ett religiöst ord. För hundra år sedan åkte du i fängelse, om du skojade med jungfru Marias obefläckade avelse... det har blivit detsamma med det här.

Åke Sandin förnekar inte "Förintelsen" som sådan, i den bemärkelsen att miljoner judar dödades, varav många genom gasning i Auschwitz. Att det på tyskt område skulle ha använts några gaskammare finner han inte belagt.

Över till Expressens andra argument: Rami. För fem år sedan gjordes denna intervju av Åke Sandin i radio TUFF. En av flera tusen intervjuer. Om detta gör Åke till Ramis hantlangare, då måste han rimligen nu vara hantlangare också åt 3.000 andra människor.

Faktum är att Åke Sandins arbete för radio TUFF utgör journalistik av bästa märke. Han täcker in företrädare för olika åsiktsriktningar, som han låter komma till tals på ett korrekt sätt. Utan att för den skull bli okritisk. Sandin pressade exempelvis Rami till att utalla sitt stöd för Taslima Nasrin, bengalisk författarinna som hotades av muslimsk fatwa.

I sitt Expressen-genmäle skriver Sandin:

"Var någonstans i mina 107 Pax-krönikor eller tusentals radioprogram har jag 'försvarat' Ahmed Rami , vilket Expressen fetstilat påstår?"

Hur stämmer då Åke Sandins åsikter med Ahmed Ramis? Sandin:

- Han betraktar mig som en hjärntvättad prosionist, en aningslös Israelvän. Han vet att jag firade min 50-årsdag i Israel.

- Rami är ju helt fixerad på staten Israel, och på judendomen. Nu uttrycker han sig osvenskt, han tar ju i så det knakar om det.

- Under den där 40-minutersintervjun frågade jag honom, om han kunde peka på ett enda muslimskt land som var en demokrati. Till min förvåning satte han igång att skälla ned arabiska regimer. De var dekadenta, fascistiska, totalt korrumperade, de hade gjort religionen till hyckleri. Han generaliserade häftigt där också.

- Jag har en gång reserverat mig mot ett beslut på Svenska Freds kongress. Det var en gång när Israel var illa ute, kanske vid ockupationen av södra Libanon. Då antogs en resolution, som betecknade Israel som "rasistiskt". Jag tyckte inte att man skulle använda det ordet slarvigt.

- Jag hade då ingen aning om att detta nu, 16 år senare, skulle höra ordet användas som ett allmänt politiskt invektiv. Det är helt urvattnat. Alla, som på minsta sätt misshagar makten blir "rasister".

- En av de bästa lärarna jag känner, hon flyttade från skolan, därför att invandrare sprang in och skrek "rasist!", därför att hon använde samma regler, hade samma krav, på deras ungar som hon hade på andra elever.

Till Åke Sandins reportoar hör alltså även att han under många varit fast medarbetare, som kolumnist, i Svenska Freds tidning "Pax". Flera av dessa krönikor är också utgivna i bokform. När Åke slutade med sina krönikor var det för att han skrivit om just dessa propagandalögner från kriget, om tvålar och lampskärmar, och att det gjort organisationens unge ordförande upprörd. Åke var i och för sig välkommen att fortsätta skriva, bara inte om sådant.

Detta avböjde Åke Sandin:

- Följsamma skribenter finns det redan mer än nog av!

Åter till genmälet. Flera paralleller till Blågula Frågors erfarenheter våren 1996 är slående.

Vi fick visserligen in ett genmäle i Expressen, men det var först efter att Pressombudsmannen kopplats in. Det var kraftigt beskuret, hade dessutom ett tryckfel som på en viktigt punkt ändrade betydelsen av vad som stod. Åkes genmäle är långt, och han fick inte in det (däremot fick TUFF, som på ledarplats anklagats för antisemitism, in ett).

Precis som Blågula Frågor har Åke begärt en egen intervju med journalisten ifråga, och fått avslag. Så här står det i genmälet:

"Varför vill Ingvar Hedlund inte bli intervjuad av mig? Som skäl anförde han, att han måste fråga sina överordnade om lov. Det är kanske en oberoende nyliberal undanflykt."