Demokratin i Sverige är nu hotad, på mer än ett sätt.

Små grupper av nazister och uttalade motståndare till demokrati ska inte underskattas, men det främsta hotet kommer från annat håll.

Journalistens chefredaktör Bertholof Brännström (BgF 1/98) sätter likhetstecken mellan kritik av invandringspolitiken och att "se invandrare som ett problem". Därifrån är steget inte långt till att tala om "hets mot folkgrupp" och direkt förbjuda framförande av sådan kritik. Ansatserna finns redan.

De farligaste hoten mot demokratin går fram under godhetens banér. Tag den aktuella kampanjen kring Förintelsen. Den omges med honnörsord om "tolerans" och"respekt". Enligt Göran Persson har kampanjen som uttalat mål att värna demokratiska värden.

Men i praktiken sker motsatsen! Kritik av invandringen till Sverige på 90-talet kopplas ihop med Förintelsen av judar i Nazityskland. Detta är naturligtvis inget uttryck för tolerans. Och det skrämmer till tystnad.

Statsminister Persson har en platt syn på demokrati.

Det finns ett genomgående budskap från journalisterna till medborgarna. Det är: du ska inte bry dig! Lägg dig inte i! Det här sköter vi. Vi som förstår.

Varje organiserat motstånd mot invandringspolitiken stämplas omedelbart som "utnyttjande av missnöje" och "fiske i grumligt vatten". För journalisterna är motsatsen till elitvälde inte demokrati, utan "populism".

Genom skuldbeläggning passiviseras medborgarna. De görs apatiska och rädda.

Det är inte den typ av medborgare som behövs för att kunna bjuda motstånd mot nazism.