Lars Engkvist - tidigare SSU-ordförande, Arbetet-redaktör och chef för Svenska Filminstitutet - har utsetts till ny integrationsminister efter Leif Blomberg. Han markerade snabbt sin position:

"Problemet är inte invandrares attityd till svenskar, problemet är svenskars attityd till invandrare". Det är denna dåliga attityd bland svenskarna som Lars Engkvist nu ser som sin uppgift att ändra på.

Då anmäler sig frågan: hur ska det gå till?

Rimligen sammanhänger detta med hur man ser på orsakerna till denna attityd (om den nu är så dålig som Engkvist påskiner). Sitter den i våra gener? Är det klimatologiska faktorer - mörker, kyla, mm - som genererat våra defekter?

Ligger förklaringen i den riktningen - då måste man väl dra slutsatsen att Sverige är ovanligt olämpligt som invandringsland!

Eller ska förklaringen sökas i en helt annan riktning? Ska man utgå från att svenskar är som människor är mest - och om de så att säga kroknar, då finns förklaringar att söka till detta.

Konkret:

• När brottsligheten ökar och invandrare alltför ofta är de som begått brotten, reagerar svenskar negativt på detta.

• När kostnaderna för invandringen skjuter i höjden, samtidigt som resurserna inte räcker till skola och åldringsvård, då noterar svenskar detta.

• När invandrares och svenskars beteenden bedöms efter olika mallar - när invandrare fritt får använda tillmälen på ett sätt som ger minst böter för en svensk - då väcker detta svenskars irritation.

Försök gärna ändra våra attityder, men gå då till grunden med problemet - angrip orsakerna!