---

Ordförandeord

Det finns människor som ständigt oroar sig över brottsligheten i Sverige och det finns andra som aldrig tycks bry sig.

Till den senare kategorin hör tyvärr många som borde vara mycket bekymrade och som har till uppgift att faktiskt bekämpa brott. Jag tänker bland annat på BRÅ, brottsförebyggande rådet, och vår nuvarande justisteminister Laila Freivalds.

Det spelar ingen roll för folket på BRÅ hur mycket kriminalitet vi har i samhället, det finns alltid statistik som visar att det är värre på andra håll. I den senaste rapporten var det flera brottskategorier som hade ökat och det viftade man bort med argument som att anmälningsbenägenheten hos allmänheten har ökat. Hur många som inte ens bryr sig att anmäla brott, eftersom man vet att polis och rättsväsendet inte klara sin uppgift, bortser man tydligen ifrån.

Ett annat skäl var att nu när ekonomin gick bättre hade folk råd att köpa mer stöldgods. Här kan man säga att BRÅ kör med helgardering, för i sämre tider är det folks dåliga ekonomi som är orsaken till att brotten ökar.

Har BRÅ överhuvudtaget bidragit med någonting positivt i den svenska brottsbekämpningen? Den som förespråkar en effektivare polis med längre och hårdare straff för yrkesbrottslingar, får en reaktionär peststämpel i pannan och kan därmed bortföras ur diskussionen.

Tidigare kom man alltid dragandes med USA som avskräckande exempel. Trots många poliser och långa fängelstraff var brottsligheten högre än i Sverige. Nu när New York lyckats få ner brottsligheten dramatiskt med klassiska metoder, har åtminstone det argumentet avklingat.

Nyligen kunde vi läsa om prästen Ingrid Elerud som återkommit efter nio år i USA. Däröver råkade de aldrig ut för en stöld, de låste varken cyklar, bilar eller bostad. De kände trygghet. Återkomsten till Sverige blev en chock. På ett år har fyra cyklar stulits, yngste sonen nersparkad på ett diskotek när han försökte hjälpa en kamrat. Framtäder utslagna, men ingen efterräkning för förövaren. Äldste sonen nedslagen och rånad när han extraknäckte på en bensinmack. Det magasinerade bohaget stulet eller sönderslaget. Inbrott i makens företag, stöld och skadegörelse. Vidare stulen skateboard, mobiltelefon, plånbok och jacka. Under ett enda år!

Ingrid Elerud avslutar med orden:

-Ja, vi var naiva när vi kom till Sverige. Vi hade aldrig förväntat oss att behöva uppleva sådana kränkningar av människovärde och egendom i det svenska samhället. Vi är inte längre naiva - vi är bara ledsna över utvecklingen i Sverige.

FÖRSTA-MAJ-TAL
Med dessa erfarenheter i ryggen måste det ha känts som ett slag i ansiktet på Ingrid att höra Laila Freivalds tala på första maj.

I stället för att oroa sig över den höga brottsligheten i landet slog Freivalds sig för bröstet och påstod att den socialdemokratiska välfärdspolitiken gjort att Sverige har lägre brottslighet än andra jämförbara länder. Så har det alltid låtit. När sanningen blir alltför uppenbar och påträngande, då kan man alltid hänvisa till andra som har det värre.

Tala om att Ingrid och Laila lever i skilda världar!

Med en sådan justitieminister behöver inte moderaterna driva någon egen valrörelse.

Anders Sundholm