Det är makthavarna som bestämmer i Sverige. Opposition kan marginaliseras. Blågula Frågor och andra invandringskritiker kan förtigas.

Det är sannolikt att samma sju partier sitter i riksdagen efter valet -98 som före valet. Man kommer att kunna peka på en "jordskredsseger", ett fullkomligt massivt mandat, för den hittills förda invandringspolitiken.

Ändå.

Problemen finns kvar, och de växer. Juan Fonseca efterlyste i ett DN-inlägg den 4/6 "miljardsatsningar" för att motverka segregationen. Så allvarligt uppfattade han läget, att han jämförde med Marshallplanen, för att bygga upp Europa efter andra världskriget.

Konkret handlar det om:

1. Eskalerande utflyttning från invandrartäta områden

Svenskarna röstar så att säga med fötterna, det pågår en permanent folkomröstning - med ett helt entydigt resultat. I denna omröst-ning deltar både Gudrun Schyman och Bengt Westerberg, både Pierre Schori och Annika Billström. Alla lägger de sin röst mot invandring - ingen av dem bor själva i invandrartäta områden.

2. Socialbidragsberoende bland invandrare

Invandrarhushållens andel av socialbidragsutgifterna har ökat år från år, och var 1996 uppe i 60%.

Det är framförallt de under det senaste decenniet anlända som inte klarar sin egen försörjning. Av utomnordiska medborgare i arbetsför ålder hade 1996 bara 35% arbete.

3. Massiva skolproblem

Många elever lär sig inte ens det mest elementära, därför att de är svagt motiverade och har dåligt stöd hemifrån, de kanske inte ens närvarar på lektionerna. I många fall gör disciplin- och ordningsproblem att det överhuvudtaget saknas en undervisningssituation i klassrummen.

Det handlar inte bara om låg kvalitet på undervisningen, det handlar också om otrygghet. Många barn känner sig mobbade och hotade, mår dåligt.

Allt detta är mest påtagligt i invandrartäta skolor och klasser, och det gör att svenska föräldrar försöker få sin barn därifrån.

4. Växande kriminalitet

Gängkulturen och våldet vinner terräng. Medlemmarna i gängen blir alltmer oåtkomliga för det omgivande samhällets värderingar. Samtidigt växer den tyngre kriminaliteten, och vi har fått maffiastrukturer.

Så långt har det nu gått, att de boende själva - infödda svenskar såväl som invandrare - i invandrartäta Skärholmen kräver att det inte flyttar in fler invandrare i området.

Detta konstaterades i DN-artikel den 22 maj -98, där även s-borgarrådet Annika Billström intervjuades. Hennes svar i DN speglar den ideologi som givit den situation, vilken föranleder Juan Fonseca att efterlysa en ny Marshallplan.

Som Annika Billström ser saken är färre invandrare "ingen lösning". Om frustrationen i Skärholmen över att invandrarbefolkningen där ökar säger hon:

"- Jag är osäker på om det verkligen är det som är problemet. Jag tror inte det blir bättre i Skärholmen om färre invandrare flyttar dit.".

"- För mig är den etniska segregationen inte det primära. Jag ser det som en klassfråga. Det handlar om områden med en växande andel socialbidragstagare, ensamstående mammor, sjukskrivna, arbetslösa och missbrukare. Skärholmen håller kanske på att tippa, men kan det härledas just till invandrarskapet. Jag är osäker."

"- I dag är det kanske bättre för nya svenskar att bo i ett mer blandat område. Men det beror på att vi inte har nått tillräckligt långt med vår politik. Lyckades vi skulle det inte spela någon roll hur stor andel invandrare som bor i ett område."

Om inte "om" vore...

Har inte socialdemokraterna haft god tid på sig att låta sin politik sätta sin prägel på Stockholm? Är inte den uppkomna situationen just ett resultat av denna politik? Varför skulle denna politik ge ett annat resultat i fortsättningen än vad den givit hittills?

Så här beskriver Annika Billström s-politiken:

"- Vi tar ett helhetsgrepp på integrationsfrågan, där boendet bara är en del. Det gäller att ha en uthållig och långsiktig strategi som tar fasta på jobben, utbildningen, språket och den fysiska och sociala miljön. Det handlar om att göra stadsdelarna attraktiva att bo i, utifrån ett helhetsperspektiv."

Tydligen ser Billström det hela som en fråga om resurser. Socialdemokraterna satsar nu mer pengar på detta än vad man tidigare gjort.

Men hur kan man ha råd med det? Från vilka andra angelägna områden ska de pengarna tas?

OCH VILKA garantier har vi att inte pengarna bara "kastas i sjön"? Färska erfarenheter från Malmö tyder just på detta. Det säger bara "slurp".

Sydsvenska Dagbladet - som haft en utförlig artikelserie om läget i Malmö - skriver den 19/5:

"Trots alla välvilliga insatser från svenska myndigheter går många av de projekt som sätts igång för att integrera invandrare snett. I förra veckan presenterade en grupp Lundaforskare en utvärdering av hur 'Blommanpengarna' använts. Av de 125 statliga miljoner som satsats för att motverka segregation har 18 miljoner gått till stadsdelarna Rosengård och Hyllie i Malmö. Pengarna har använts till språkträning, verkstäder, grundskoleutbildning och olika träffpunkter ...

Men projekten har inte gett önskat resultat... En arbetsverkstad beskrivs av forskarna som rena terapin. Och grundskoleundervisningen som misslyckad. Av en grupp på 49 vuxna invandrare som försökte läsa in grundskolekompetens under fyrtio veckor klarade sig bara två."

SÅ LÅNGT har Annika Billström naturligtvis rätt, att situationen i problemområden inte bara beror på invandringen. Tar man Rågsved som exempel så pågick en process av social segregering redan innan invandrare flyttade dit i större omfattning.

Men måste man för den skull bortse från de extra problem som språksvårigheter, kulturskillnader och etniska uppdelningar medför? Varför kan inte (s) i sitt "helhetsgrepp" inkludera även minskad inflyttning av invandare i invandrartäta områden?

Per Sundgren (v), som själv bor i invandrartäta Högdalen - framträder i DN den 30/5.

Sundgren har en annan syn på saken än Billström, han ser det verkligen som ett problem när redan invandrartäta områden blir än mer invandrartäta:

"...samtidigt som politikerna talar sig varma för integration ökar hela tiden segregationen. Och de som får 'ta smällen' är de som bor kvar i förorterna..."

Det finns alltså "smällar" att ta.

Men vad Sundgren i sak pläderar för betyder nya orättvisor: invandrare ska ges förtur till attraktiva lägenheter i innerstan. Uppenbarligen ska de även som socialbidragstagare kunna bo i mycket dyra lägenheter.

Han förordar också omfattande överföringar av resurser från rika områden till fattiga områden.

Det är tydligen dyrt att bli berikad.