---

Ordförandeord

Det har pratats mycket om tolerans i Sverige under senare år. Med det menar våra Eliter att vi andra skall ha en tolerant inställning till deras egna åsikter. Att vara tolerant i det politiskt korrekta Sverige innebär att man skall bejaka det mångkulturella före det svenska. Det innebär också att man reservationslöst ska stödja de homosexuellas lika rättigheter, säger ja till fri abort och kvinnliga präster, men säga nej till dödsstraff och långa fängelestraff.

Men frågan är vilken tolerans eliten visar de många människor som har en motsatt uppfattning i ovan nämnda frågor.

Vi har just nu fått en ny Riksdag. 349 personer skall under fyra år leda Sverige in i det nya årtusendet och förbereda oss inför framtidens svåra frågor. Ofta hör man att Riksdagen inte är representativ och med det menar man att vissa grupper antingen är överrepresenterade eller helt saknar företrädare i vår viktigaste beslutande församling. Vi alla anser det viktigt att kvinnor och män, unga och gamla, invandrare, arbetare, olika landsdelar, arbetslösa, näringslivet, olika yrken är representerade i riksdagen. Säga vad man vill, men visst har vi i Sveriges riksdag en ganska god bredd vad gäller representation från olika kategorier.

Men hur står det till med alla de åsikter som florerar hos det svenska folket och som rimligen också borde finnas representerade i Sverige Riksdag?

Vilket parti i Riksdagen företräder de många medborgare som ställer sig skeptiska till det mångkulturella Sverige eller anser att kunskaper i svenska språket skall ha betydelse vid svenskt medborgarskap?

Många svenskar anser att dödsstraff bör införas vid mycket grova brott. Vem pratar för dem? I många länder skulle man inte kunna bli vald om man vill ha bort dödsstraffet. I Sverige får frågan inte ens diskuteras.

Samtidigt hånas de många som anser att abort är mord och bör förbjudas. Den person som blir invald i Sveriges Riksdag på grund av sitt abortmotstånd skall stå i dörren och skämmas när Fader Alf kommer med bannbullan. Men var hör en abortmotståndare hemma om inte i ett parti som vilar på kristen grund, ett parti som säger sig värna livet. Det som ansågs som en självklarhet för KDS:are är idag förbjudet för kd:are.

Att döda ett ofött barn är helt okay för Riksdagens ledamöter men att kräva dödsstraff för den som själv mördat leder till utfrysning och mobbning. Så är det i Sveriges intoleranta riksdag 1998.

Anders Sundholm