Anders Carlbergs namn är förknippat framförallt med två hus: Kårhuset och Fryshuset. Politiskt är det en lång väg som han vandrat sedan 1968. Då var han kommunist. Nu är han, skulle man kunna säga, "till 94% moderat".

Blågula Frågor har fått en intervju.

Det är ingen anhängare av Jantelagen som Blågula Frågor träffar på Fryshuset. Anders Carlberg, 54, är fylld av idéer och entusiasm, kunnande och självförtroende.

- Du måste ha en vuxenvärld att både identiera med och protestera mot! Du måste ha tydliga människor, som du kan tycka bra eller illa om. Människor som anser bestämda saker, som du kan förhålla dig till. Du kan ifrågasätta, frigöra dig ifrån, men också tycka lika. Det finns inte idag.

- Människor måste ha rötter. Rötter och vingar. Är man stolt över sina rötter, då är man också intresserad av någonting annat.

Anders Carlberg är ofta ute på skolor och pratar. Inför en publik hade han ställt frågan "Vem var Hjalmar Söderberg?":

- Katedralskolan på gymnasiet, 500 elever... ingen räckte upp handen! Då sa jag att Hjalmar Söderberg var den person, som Theodor Kalifatides kände till redan innan han kom till Sverige, och tyckte var 1900-talets kanske bästa författare. Och ingen vet i en svensk skola... Pinsamt!

- Så frågar jag publiken: "Vem var Tommy Zetréus?" Då räckte alla upp handen. Snacka om rötter!

Utan rötter - bakgrund, ursprung - skaffar man sig heller inga nya rötter. Man vet inte ens vilka rötter man ska leta efter. Anser Anders.

- Och definitivt har man inga vingar. Jag är mycket intresserad av sagor och myter. Einstein menade att sagor och myter, det är vägen till vishet.

Här följer en utläggning om biblisk historia och antika intriger, om modersbundna män och det faktum att femtio procent av alla nobelpristagare har judisk bakgrund, genom att judar tidigt lär sina barn analytisk förmåga:

- Kommer du till arabvärlden och inte vet vem Ismael var, då är du borta!

Anders Carlberg fortsätter att berätta, om Fryshusets verksamhet:

- Vi har 5.000 olika besökare varje vecka. Du har basketen, som är Stockholms näst största sport. KFUM Söder har 100 ungdomslag, i hela Söderort. Och så jobbar vi ihop med KFUM Central, Alvik, Blackeberg, då täcker vi hela Stockholm.

- Sen är det skateboarden, med 1.300 medlemmar. Det är riktiga individualister, fast på ett ganska positivt sätt. De är superindividualister, men blir inte egoister. Det är konstnärsmänniskor.

- Och sen har vi alltså 1.200 musiker, som repar i huset. Det kan ju vara bra att veta, att Sverige säljer mer i musik på världsmarknaden än vad Volvo och Saab säljer tillsammans.

Vad det handlar om är närmare bestämt följande:

- Volvo och Saab har ju en helt annan omslutning. Men för det första är musikproduktion oerhört billig, så vinsten blir större. Dels använder Volvo och Saab till ungeför 80 procent utländska insatsvaror. Nettoexporten är det enda intressanta för handelsbalansen.

- Sen har vi ett Komvuxgymnasium, där vi jobbar med problembaserat lärande. Alla ämnen är integrerade i varandra. Där jobbar man efter den gamla studiecirkelsprincipen, som den var tänkt från början.

- Vi har multimediautbildning för 82 elever, där 80-90 procent får jobb när de går ut.

- Sen har vi brobyggarna. Det är niondeklassare från olika förorter, vi träffas 20 gånger under två år, 24 timmar. Vi ger dem en utbildning, jobbar med olika teman... brott och straff, kropp och själ, manligt och kvinnligt.

- Vi initierar unga pojkar in i vuxenvärlden, för pojkar behöver utman-ingar. Tjejer glider in nästan biologiskt i vuxenvärlden, med menstruation, barn och så. Killarna är jävligt förvirrade, framförallt om de lever i hem med ensamstående mammor.

- 27 procent av alla familjer i Stockholm består av ensamstående mammor. 50 procent av dem lever på socialhjälp. Det innebär att massor av barn och ungdomar växer upp utan fäder, växer upp utan män. Pojkar måste identifera sig med män. Det kan vara jättebra mammor, det räcker inte.

- Du är inte anhängare av att homosexuella par får adoptera barn?

- Nej. Här finns en tredje part - barnet - som man måste ta hänsyn till! Även flickor behöver män, för att kunna lära sig välja, helt enkelt. Det här är en enorm brist, ett fruktansvärt problem.

- Så vi har olika verksamheter - styrketräning, tae-kwan-do, en massa... Vi jobbar på nio olika skolor, Tumba gymnasium, Botvids gymansium, Skärholmen, Sätra, Rågsved, Aspudden, Matteus och Husby.

- Så har vi tunnelbanan. Lugna Gatan är vårt största projekt med, 65 heltidsanställda. Där använder vi det mångetniska som en tillgång. Vi pratar 28 olika språk, vi har 40 olika nationaliteter. Varje fredag har vi utbildning här, med olika föreläsare.

Fryshuset är tveklöst en framgångs-historia. Det är med berättigad stolthet som Anders Carlberg visar runt i lokalerna.

Där finns en stor aula, för sport eller andra evenemang. Utformningen är väl genomtänkt. På ett draperi finns symbolerna för världens alla stora religioner. På väggen sitter jättelika affischer med bilder på personer som Albert Einstein, Mahatma Gandhi och Hjalmar Söderberg, med citat från dem.

Hjalmar-Söderberg-citatet lyder:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Fryshuset har så mycket som 52 miljoner kronor i omsättning. Därav täcks bara fem miljoner genom anslag från Stockholms kommun och landsting. Resten får man in främst genom själva verksamheten, genom att Fryshuset säljer tjänster. En del kommer också som sponsorspengar, där den största bidragsgivaren är Skandia.

Vi kommer till Carlbergs rum. Ultima Thules guldskiva finns på väggen. På dörren sitter olika visdomsord uppklistrade, ett av dem lyder:

"Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.".

- Hur detta översättas konkret, på flyktingpolitiken?

- Jo, att man inser det, att dom flyktingar vi har, dom har vi. Där måste det handla om integration.

Tiden har nu kommit för Blågula Frågor att ta fram sina förberedda intervjufrågor. Vi går tillbaka till maj 1968 - en tid som de nu unga kanske inte vet mycket om:

- Är det rätt att göra uppror?

- Jag var emot den parollen redan på kårhuset. Det finns ingen sådan rätt, inte i allmänhet. Sedan finns det vissa situationer, då människor kan vara tvungna att med våld opponera sig mot den bestående ordningen.

Kårhusockupationen ägde rum i en tid av allmänt vänsteruppsving - plötsligt var det "inne" att vara vänster - men vad som utlöste den var en förestående universitetsreform, "Ukas" (ett ord som på ryska händelsevis betyder "påbud").

- Ukas förvandlade universitetet till samhällets bakgård. En reform som man blivit tvungen att gå ifrån idag. Att ha yrkesinriktade akademiska studier, det kan man ha bara till en viss gräns. Idag behövs det bredd, för att kunna ha ett livslångt lärande. Vi uppfattade, att med dom här strömlinjeformade utbildningarna skulle det inte finnas något utrymme för diskussion.

- Palme var ju där och talade, efteråt lät han väldigt förorättad.

- Han var så van att dominera diskussionen. Det fanns på den tiden en vördnad för överheten. Det bröt vi mot, vi behandlade dessa statsråd som vanliga debattörer och människor. Det var helt nytt, och det tycker jag var rakt igenom bra. Sen förekom det en del överilade prylar.

Vid tidpunkten för Kårhus-ockupationen var Anders Carlberg ordförande i Vänsterns Ungdoms-förbund, och han kallade sig "kommunist". Vilken var hans väg dit? Hur ser hans bakgrund ut?

Anders Carlberg är född i början av 40-talet. Han kommer från en medelklassfamilj, men området där han växte upp - Gubbängen, en söderförort till Stockholm - utgjorde till stor del en arbetarklassmiljö.

- Det var en bra uppväxt, det var barnrikehusen och den första generationens av arbetarklassbarn som fick plugga.

Genom idrotten kom Anders in i en gemenskap. När andra i hans omgivning gick med i Demokratisk Ungdom - VPK:s ungdomsförbund - då gjorde också han det. 1964.

- C-H Hermansson hade blivit partiledare och man kunde med hedern i behåll vara kommunist. Det hade varit svårt med Hagberg.

Efter Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien sommaren 1968 lämnade Anders Carlberg VPK och strax därpå tog han initiativ till bildandet av en fristående vänsterorganisation, "Förbundet Kommunist", som existerade fram till slutet av 70-talet .

Nu sitter Anders Carlberg som (s)-märkt ledamot i Stockholms kommunfullmäktige. Medlem hos socialdemokraterna blev han år 1982, men det var inte helt lätt:

- Det tog ett halvår innan dom vågade ta in mig. Jag togs in på förhör hos Lasse Ulander på riksdagen.

Det var alltså länge sedan Anders Carlberg slutade att kalla sig själv kommunist. Men vad är han idag?

- Är du socialist?

- Socialismen definierar jag som en produktionsform, planhushållning, som jag inte riktigt tror på. Jag har svårt för storskaliga lösningar. Däremot tror jag att man ska tukta marknaden mer än vad man gör nu.

Anders menar att skillnaderna mellan (s) och (m) inte är så dramatiska som det ofta framställs:

- Jag brukar säga att av de 10 procent som skiljer socialdemokraterna från moderaterna är jag socialdemokrat till 6 procent.

Med andra ord skulle man kunna säga att Anders Carlberg är till 96 procent socialdemokrat och till 94 procent moderat.

Till partipolitiken i allmänhet gör Anders flera mycket kritiska reflexioner.

- Problemet idag är att du ska ta dig igenom en partihierarki. Den främsta egenskapen som krävs då är lojalitet.

- Det är ingen ungdom idag som går med i ett politiskt parti och accepterar hela ryggsäcken av åsikter. Parlamentarismen är körd.

- Dom som söker sig till de politiska ungdomsförbunden är ofta de, som är bäst i klassen. Bäst i klassen blir den som har en repetetiv förmåga, som kan rapa upp vad andra har sagt. Inte entreprenörerna. Det betyder att Sveriges riksdag om 20 år kommer att bestå av dom som är bäst i klassen.

- Vad är alternativet till parlamentarismen?

- Det vet jag inte. Vi måste hitta nya former för demokratin.

Som studerande på universitetet gjorde Anders Carlberg själv ingen succé. Tre betyg, mer blev det inte. Anders började istället på Posten, som brevbärare. 1974 blev han byggnadsarbetare, något som han höll på med i 12 år, därav 8 år som lagbas.

Anders Carlberg har alltså varit ute i arbetslivet, som arbetare. Som kårhusockupant och FK-ordförande var han dessutom mitt i en miljö, där romantiseringen av arbetarklassen var utbredd.

Något att detta märks dock inte i hans bok från 1995, "Där kärleken kallnar... breder laglösheten ut sig". Där finns en passus som snarare lutar mot arbetarförakt.

Carlberg varnar i boken för att en arbetarklass som förlorar positioner kan "lockas av extrema, reaktionära grupper som pekar ut syndabockar att rikta sin ångest och sina aggressioner mot. I 1990-talets Sverige är syndabocken inte juden - utan invandraren."

Detta är ju att direkt servera argument, för dem som vill slippa en sakdiskussion om invandringspolitiken!

Tiden inom byggbranschen och machomiljön där har ändå satt sina spår hos Anders Carlberg, fysionomiskt. Hans stora biceps beror också på att han ägnat sig åt kroppsbyggnad.

Anders tillhör Sveriges tio starkaste män över 50 år, vad gäller bänkpress. Detta har säkerligen haft en praktiskt betydelse, genom att fungera som "dörröppnare" i kontakterna med unga skinnskallar i Stockholm. De vet ju att han förmodligen är fysiskt starkare än någon av dem.

Därmed är vi inne på ett nytt ämne.

Om Anders Carlberg idag kan notera framgångar så har det knappast skett utan prövningar och svårigheter. Han har fått ta mycket skit i media, just genom sitt engagemang beträffande skinnskallar. Tydligt är också att han ibland tagit illa vid sig av detta.

Redan 1982 hade en viss Fryshusverksamhet kommit igång. Anders var då ledare i KFUM Söder basket, man behövde lokaler och kom över Fryshuset på Södermalm vid Hammarbyhamnen. 1986 blev Fryshuset en heltidssyssla för Anders Carlberg.

Bakgrunden var att det 1985-86 hade inträffat flera otäcka händelser bland ungdomar i Stockholm:

- Det var Kungsankravaller, det var dödandet av Ronny Landin och sedan Ronny Öhman, som var skinnskalle.

- Då kontaktades jag av Ingvar Carlsson, om en antivåldskampanj. Då hittade jag en polisman, som hette Arne Danner. Han hade nyligen startat Non-Fighting Generation.

- Vi fattade snabbt att det var skinnskallar och invandrare som slogs, det gällde att infiltrera båda lägren. Arne hade en stark ställning bland invandrarungdomar i Kungsan, som snut. Och jag hade några skinnskallar på Fryshuset, dom jobbade i ett band som repade där.

Det blev Anders Carlberg, som fick ta sig an skinnskallarna. Detta var naturligtvis medialt, så till den grad att Fryshuset efter några år i mångas medvetande kom att förknippas med skinnskalleverksamheten. En falsk bild, framhåller Anders:

- Det har blivit så i massmedia, men det har aldrig varit så. Ungefär en procent av dom som varit på Fryshuset har varit skinnskallar.

Det ligger i sakens natur, att för att kunna påverka skinnskallar behöver man i någon mån kunna vinna deras förtroende. Då måste man knyta an till deras världsbild och värderingar, tänkande och känslor.

Detta blir rimligen dubbelt svårt. Dels för att deras våldsideologi är rakt av avskyvärd, dels för att "mjuk hållning" mot dem gör en person politiskt sårbar, lägger vederbörande vidöppen för attacker från de politiskt korrekta.

Detta var just vad som inträffade. Anders Carlberg hade politiska fiender i Stockholm. Skinnskalleverksamheten gav dem en lämplig förevändning för angrepp.

Redan genom sin kontakt med skinnskallar fick Anders naturligtvis del av deras erfarenheter och hur de uppfattade tillvaron, vilket gav honom en mer nyanserad bild. Det var inte så att skinnskallar alltid var våldsutövare, de förekom också som våldsoffer. Våld från invandrargäng var inte mindre vanligt än våld från skinnskallegäng. Detta påpekade Anders offentligt, och det var i vissa kretsar som att svära i kyrkan. Man ville inte bli störda i sin svartvita världsbild.

Carlbergs linje var också att försöka länka bort skinnskallarna från nazi-influenser genom att hålla fram ett alternativ, i form av en sund nationalism. I det sammanhanget tog han hjälp av den i skinneskallekretsar populära musikgruppen Ultima Thule, fick dess medlemmar att göra klara politiska uttalanden mot våld och extremism. När gruppen engagerades för en konsert klargjordes villkoren för publiken: om någon gör nazihälsning avbryter Ultima Thule konserten. Ett glasklart budskap!

Detta samarbete med gruppen Ultima Thule - pestförklarad i media - blev utgångspunkten för en intensiv kampanj mot Anders Carlberg. Han anklagades för att göra det icke-rumsrena rumsrent.

Något år senare, sommaren 1995, kom ett nytt drev. Drygt ett år tidigare hade Carlberg kritiserat svensk flyktingpolitik och skrivit positivt om två böcker i ämnet, böcker som media försökt tiga ihjäl. I radio Stockholm vevade man varje timme i sina nyhetssändningar, regional-TV hakade på och lokala fp-politiker fördömde Carlbergs stöd åt denna "rasistiska propaganda".

När det året därpå inträffade ett antal spektakulära våldsdåd i Stockholm med skinnskallar inblandade, slag i slag, blev det för mycket. Mats Hulth och kommunstyret kunde inte stå emot mediatrycket - skinnskalleverksamheten i Fryshuset lades ned.

Anders Carlberg menar att det till stor del handlade om tillfälligheter, som det passade media att suga tag i, att vinkla och blåsa upp. I det stora hela har Fryshuset lyckats i sin skinnskalleverksamhet:

- Ingen av de skinnskallar på Fryshuset som var nazist 1986 är det idag.

- Och det har med Fryshusets verksamhet att göra?

- Självklart. Det var ju vi som byggde upp relationen på ett vuxet sätt.

Jämfört med Göteborg är skillnaden tydlig. Där finns, säger Carlberg, många fler skinnskallar. De är också nazifierade på ett helt annat sätt.

Det var en ideologisk kamp, som gjorde att Anders Carlberg av organiserade nazister sågs som en motståndare. Han utsattes för hot och telefonterror, tvingades flytta och byta till hemligt telefonnummer.

- Jag var en av de här tio som man skulle "prata tillrätta".

Det fanns också en rent ekonomisk sida med skinneskalleverksamheten. Anders menar att Fryshuset vid ett tillfälle besparade samhället stora utgifter. Den 30 november brukade skinnskallar manfestera vid Karl XII:s staty, något som kunde utlösa våldsamma motdemonstrationer och kravaller.

- Där fick vi, till slut, polisen att acceptera att man 24.00 på natten fick lägga ned en krans, mot löfte att ingen skulle vara ute den 30 november. Ingen var ute då, hela den händelsen dog efter att vi lyckades med det. Polis-ingripandena den 30 november brukade kosta skattebetalarna unge-fär 4 miljoner.

Det som direkt "sänkte" Fryshusets skinnskalleverksamhet och fick Stockholms kommun att fatta sitt beslut om nedläggning var en artikel i Dagens Nyheter:

- Det var två journalister, Pia Skagermark och en till. Jag är inte Jesus, vissa människor kommer jag att ha ett dåligt förhållande till hela livet.

- De kom in och ville göra ett noggrant reportage. Jag tänkte, vi ha ju ingenting att dölja. Så dom fick komma in, träffa ungdomarna. Så blev det en svinaktig jävla redogörelse. Det fällde oss.

- En hade en odalruna på sig. Odalrunan är kopplad till svenska fria bönder under årtusenden, det var väl Runeberg som skrev om "den fria odalbonden". Och då ska allt sånt kopplas ihop med nazismen! Till slut är den svenska flaggan nazistisk.

- Alla symboler som är direkt kopplade till nazismen, svastiskan och sånt, det förbjuder vi.. Men runor i allmänhet, som har varit någon slags vikingaromantik, ta hand om det istället!

Skinnskalleverksamheten hade alltså utgjort bara en bråkdel av Fryshuset totala verksamhet. Det handlade inte om en nedläggning av Fryshuset som sådant. Däremot sammanföll nedläggningen med ett byte av lokal - från Södermalm till andra sidan av Hammarbyviken, vid Gullmarsplan.

För Fryshusverksamheten innebar förändringen att man bytte upp sig, fick större ytor och fräschare lokaler. Fortfarande förekommer även skinnskallar på Fryshuset, men då som deltagare i vanlig verksamhet, typ innebandy och styrketräning. Vad som lades ned var den särskilda skinnskalleverksamheten, där skinnskallar hade en egen lokal på Fryshuset.

Även om Fryshuset bland en del journalister och politiska motståndare till Anders Carlberg har dåligt rykte, så har man hög prestige bland dem som arbetar med ung-domar, runtom i landet. När det var akut kris i t ex Tumba gymnasium, då var det ju Fryshuset man kallade in. Fryshuset fick bli räddaren i nöden.

Detta är Anders Carlberg naturligtvis väl medveten om, och han har inget emot att framhålla det:

- De enda som har en auktoritet vid sidan av de kriminella på Fittja Torg, det är vi.

Sammantaget handlar det om ett antal olika antivåldsprojekt sedan mitten av 80-talet, som Anders Carl-berg haft kontakt med, medverkat i eller initierat:

1982 Fryshuset

1985 NFG

1986 Skinnskalleverksamheten

1990 Farsor och Morsor på Stan

1995 Lugna Gatan och Brobyggarna

- Är du nationalist?

- I min bok har jag definierat nationalismen i två grenar. Det ena är chauvinism, det andra är patriotism. Jag är patriot.

- Den nationella identiteten kan användas både reaktionärt och progressivt. Reaktionärt, om man tror att de nationella rötterna är överlägsna alla andra. Men om jag är stolt över mina egna rötter, därför att de är mina, då ger det en trygghet. Då vågar man också ta in nya influenser.

- Vi hyllade det vietnamesiska folkets patriotiska kamp, det tycker jag var bra.

- Varje folk har rätt till ett eget land. Kan man säga så?

- Inte alltid. Det är svårt att hävda det i vissa länder, där det är små...

- Svenska folket har rätt till ett eget land?

- Jag förespråkar en öppen svenskhet.

- Det innebär att vissa saker är privatsaker. Det gäller religion, syn på sexualitet, och så där. Vad som inte är privatsak, det är kvinnans och barnets rättigheter, det är lagstiftning och handel,... Kökultur och tvättstuge-kultur är någonting svenskt, som man måste anpassa sig till.

- V har en gemensam plattform, alla vi som bor här, som är svensk. Hur mycket man vill ta för sig av den ... om man vill dansa runt en stång på midsommarafton, om man vill fira julafton, vilket år man räknar som nyårsafton... det är okej. Men det är inte en privatsak om du misshandlar din hustru eller inte tillåter din dotter att gifta sig med den hon vill ha.

Det finns, menar Anders Carlberg, vissa gemensamma svenska koder i samhället som alla måste kunna - åtminstone till "70 procent" - för att umgänget ska fungera.

- Att säga till invandrarna, att dom inte behöver lära sig detta, det är att döma till evig segregation.

Han ser det samtidigt som positivt, om man kan ta till sig intryck utifrån:

- Problemet är att det mångkulturella plötsligt har blivit synonymt med tolerans. För mig är det ett fikonlöf för segregation.

En etnisk grupp som Carlberg betraktar som särskilt problematisk är somalierna, och här uttrycker han sig drastiskt:

- Det är ingen annan som gör, men vi har börjat jobba med den somaliska gruppen. För den kommer att bli livsfarlig, om vi inte gör någonting. Det är det mest rasistiska folket du kan se i världen! Muslimerna här är ju livrädda.

- För vadå?

- Att somalierna inte kommer att anpassa sig i Sverige, samtidigt som de hävdar att de är muslimer.

- Idag, om du tittar på ungdomsgrupper som är kriminella, så är det sällan du hittar turkar och greker. Dom har kommit in i vårt samhälle.

- Då attackerar vuxna somaliska män turkiska kvinnor i Rinkeby, och hävdar att de är horor. Så motsättningen i Rinkeby idag är mellan vita och svarta, där de vita inte är födda i Sverige.

Under intervjun vittnar Anders också om situationen i Fittja. En polisbil kan inte stå där obevakad i många minuter, utan att bli antingen kvaddad eller stulen.

Anders Carlberg har ett kontaktnät och kunskaper som gör att han bättre än de flesta känner till verkligheten i Stockholms förorter.

Ett av Juan Fonsecas senaste projekt går under namnet "Leva tillsammans". Runt sig har han samlat en grupp med kända invandrardebattörer och förepråkare för en generös flyktingpolitik, men där ingår även Anders Carlberg. Han säger sig hoppas att gruppen ska kunna "påverka debattklimatet på ett positivt sätt".

- Det måste väl handla om media, och att få media att öppna sig för en debatt där olika åsikter får komma fram?

På denna fråga blir svaret dock undvikande:

- Jag tycker det är bra att Juan Fonseca, jag, Sten Andersson och andra får möjlighet att samlas här i nån sorts demokratisk bredd. Jag hoppas vi ska kunna diskutera allt från invandringspolitik till assimi-lation.

- Och sedan faktiskt göra någonting. Det är en katastrof, att så många skolor idag är segregerade...

- Så din förhoppning är att ni ska kunna komma fram till gemensamma handlingslinjer, som ni sedan går ut med?

- Kanske inte det, men att vi ska i varje fall kunna föra en spännande debatt.

Blågula Frågor har räknat på brottsstatisik från Brå. Det visar sig att sedan år 1950 ligger ökningen på över 1.000 procent för både rån, skadegörelse och många andra typer av brott, anmälda brott. Hur ska man förklara detta?

- Vad är orsakerna till den ökande brottsligheten?

- Vi har aldrig haft så mycket brottslighet, som vi hade 1880. Det var ett ganska likartat samhälle, som vi har nu. Då gick vi från landsbygd till bruksort. Det var människor i åldrarna 15 till 30 som flyttade in i bruksorterna, när industrialismen utvecklades.

- Då klipptes banden mellan vuxna och ungdomar.Människor kom in i en helt ny miljö. Den gamla bondekulturens etiska regler och kyrkans ställning försvann. Där var det en fruktansvärd brottslighet. Liknande var det under stormaktstiden, när männen var ute i kriget. Det var frånvaron av manlig vuxenvärld, under olika perioder av historien.

- Sedan dalade det, fram till i mitten av 30-talet. Det var under folkrörelsernas storhetstid. Nykterhetsrörelsen, frikyrkorna, arbetarrörelsen, idrottsrörelsen. Då var människorna i fronten, vuxna som tog vuxenansvar.

- Hundratusentals människor som befolkade folkrörelserna skulle i en annan situation vara kriminella. Det är samma energi att syssla med brott som att syssla med småföretagsamhet.

- Det finns en bok om berömda svenskar. Det visar sig att nästan alla dom har haft en likartad uppväxttid som dom som hamnar på kåken.

- Svåra omständigheter?

- Precis. Skillnaden mot dom som hamnade på kåken var att de berömda svenskarna hade hittat en eller flera vuxna, som trodde på dom.

- Jag hävdar att bara människor som lidit som barn har själsstyrkan att påverka historien. Det är ingen tillfällighet att Nelson Mandelas storhet sammanhänger med hans fängelsetid.

- Men människor som svultit och haft det jobbigt kan också gå under. Det finns bara två vägar.

"Framtidens ledare" kommer, tror Anders Carlberg, nästan uteslut- ande att hämtas ur de kanske 10% av ungdomarna som ligger "i riskzonen".

- Finns det anledning till opitimism, vad gäller brottsutvecklingen?

- Det här kan inte lösas genom ett antal statliga åtgärder. Det kan bara lösas genom en renässans för de enskilda människornas ansvar. Vi måste få nya folkrörelser.

Som Carlberg ser det är just Farsor och Morsor på Stan, NFG och Brobyggarna embryon till sådana folkrörelser.

- Vi måste återuppväcka det medmänskliga engagemanget.

En annan sida av saken handlar om gränssättning och sanktioner. Här finns ju ett begrepp i den svenska debatten som kallas "nolltolerans", med New York som förebild. Carlberg är skeptisk och menar att det begrepp som används i New York är ett annat, nämligen "lågtolerans".

- Men själva idén, att reagera tidigt, redan på mindre föreseelser?

- Det kan inte fungera, det har polisen inte resurser till.

- Har du synpunkter på våldsfilmer i TV?

- Våldet i sig är inte farligt, det finns i Macbeth och i grekiska dramer. Det är moralen som är farlig, föreställningen att du har rätt att ta saken i egna händer. Tro inte på någon annan, inte på lagen, inte på polisen - tro bara på dig och din kompis.

- Och det blir mer och mer utbud av detta?

- Det går ju tio sådana filmer varje kväll. Man berättar myten om den ensamme hämnaren. I mitten av filmen råkar han illa ut, i slutet av filmen tar han revansch - det är dramaturgin.

- Vad kan vi göra åt dessa filmer?

- Vi lever i en öppen, fri värld. Låt folk se dom här jävla filmerna. Det gäller bara att ha en motpropaganda, vi måste ha dom enskilda samtalen.

Svaret är med andra ord: de nya folkrörelserna.

Kanske också skolan - men där är Anders Carlberg mycket kritisk. Han menar att större delen av lärarkåren består av människor som varken är bra pedagoger eller bra som vuxna förebilder.

- Du var i varje fall tidigare anhängare av svenskt medlemskap i EU. Har du ändrat uppfattning där?

- Nej, tvärtom. Ekonomin globaliseras, då måste politiken också globaliseras. EU är i Europa en garant för miljöutvecklingen, man lägger ribban rätt.

- Sen har vi utvidgningen mot Östeuropa, på ett mycket oegoistiskt sätt. Det är bra. Sverige har torskat 6.000 jobb till Tjeckien.

- Det allra viktigaste är freden. Idag löser man motsättningar genom samtal, förhandlingar och kompro-misser, istället för att gå i krig mot varandra.

- Hur ser du på den fortsatta globaliseringen av ekonomin? Hur ser du på MAI-avtalet ?

Om MAI-avtalet vet Carlberg kanske inte så mycket, men som politiker är han inte den typ som blir svarslös:

- Jag vill ha en federation av självständiga stater. Vi ska inte ha ett Europaparlament som bestämmer över Sverige, utan vi ska ha ett ministerråd, där Sverige kan säga ja eller nej.

- Finns inte en risk att detta minskar möjligheterna att komma tillrätta med arbetslösheten i Sverige?

- Sverige är ett exportland, vi har satsat på världsmarknaden. Om vi vill fortsätta att vara det kan vi inte bygga upp någon protektionism. Jag tror på en fri handel och att riva handelshinder. Jag är oerhört liberal där.

- Sedan tror jag på en kvalificerad välfärdspolitik, att vi använder detta överskott till att ta hand om människor på olika nivåer. Skola, sjukvård med mera ska vara gratis.

- Men till att riva gränserna beträffande migration, så långt går du inte?

- Nej, för det är omöjligt att klara ett sånt samhälle. Jag vill ju satsa många miljarder för att ge Afrika chansen och ge Tredje Världen chansen.

- Är du för en "Fästning Europa"?

- Vi kan gärna ta emot fler politiska flyktingar än vad som sker idag. Men vi ska ha en reglerad invandring.

- Är det rätt att vara tolerant?

- Det är ju ett relativt begrepp. Man ska vara tolerant mot vissa saker och intolerant mot andra.

- Exempelvis?

- Mot kriminalitet, oansvarighet, förtryck och förnedring. Det beror alltså på vad man menar.

- Det tillhör annars det korrekta språket, att man ska vara tolerant.

- Javisst. Jag tror bara på människor som har sett verkligheten exakt som den ser ut.

Anders berättar om vad han sa inför socialförsäkringsutskottet i riksdagen:

- Då började jag med att säga, för att chocka dem riktigt ordentligt, att "Är du 16 år idag, är svensk och åker in till Stockholms innerstad är det större chans att du får en snyting än om du är invandrare". Om du mot den bakgrunden ändå inte är rasist, då tror jag på dig!