När Ronald Reagan var guvernör i Kalifornien gick han hårt fram mot krigsmotståndare och vänsterdemonstranter.

Han sparade knappast på "krutet" i beskrivningen av dem. De var naturligtvis "kommunister" och "pacifister", Reagan hade också egentillverkade invektiv. Som alltid har denna typ av tillmälen funktionen av att dehumanisera motståndaren och göra honom fredlös. Mentalt preparerar de allmänheten.

En enskild demonstration vid Berkelyuniversitet har särskilt fastnat i mitt minne. Vad som hände var att polisen ingrep, men inte bara för att fördriva demonstranterna från platsen. Nej, det handlade om något mer!

Kring utgångar i ena änden av området gick man på med sina batonger, sin tårgas, sina hundar och vad man i övrigt hade till förfogande - samtidigt som man i högtalare enträget manade demonstranterna att söka sig mot en viss utgång i andra änden. En maning som de nu "uppmjukade" ungdomarna desperat försökte hörsamma. Massan kom att formera en tratt, och paniken låg nära.

Men i trattens ände väntade i motsvarande uppbåd av poliser, med motsvarande utrustning. Som de använde, med än större entusiasm.

Till ingredienserna i vad som denna gång hände i Berkely hörde alltså både sadistisk utlevelse och ohederlighet från maktens män. Det övergripande syftet var uppenbart: demonstranterna skulle få "lära sig en läxa" som de aldrig kunde glömma.

Hur var ett så uppenbart övergrepp möjligt? Polisen kunde agera på detta sätt, då de hade uttrycklig sanktion från högsta ort - guvernören själv. Media var knappast heller något hot.

Demonstranterna i Kalifornien gavs alltså ingen utväg. De var fångade i en fälla. Vilken utväg de än sökte, blev de angripna.

JÄMFÖR DETTA med situationen idag i Sverige, för unga svenskar.

Sedan ett antal år har det hört till vardagen i många svenska skolor att unga invandrare trakasserat och förödmjukat etniska svenskar. Skulle någon svensk pojke sätta sig till motvärn, då väntar bara ytterligare repressalier och förföljelse. Förtryckarna uppträder nämligen i gäng.

Skulle det bli en affär i media framställs de svenska pojkarna som "främlingsfientliga" och "rasister". Från vuxenvärlden har de ingen förståelse och inget påtagligt stöd att vänta.

Där har vi motsvarigheten till de första utgångarna i Berkely, trattens vida del.

Många unga svenskar finner sig i denna orättvisa, duckar och ligger lågt. Sväljer förtreten, biter ihop och avvaktar - försöker byta miljö.

En del andra reagerar på ett annat sätt. De försöker svara politiskt. Men då de inte ser några konstruktiva politiska alternativ hamnar de ute i periferin. Börjar kalla sig själva nazister, tar Adolf Hitler till förebild.

De är nu vid andra utgången i Berkely, trattens smala ände.

Och etablissemanget sätter in sin kanonad. Det blir ett massivt kampanjande mot "Förintelsen" (53 år efter andra världskrigets slut). Dagligen öser massmedia på, i nyhetsinslag, dokumentärer och spelfilmer. Inslag om judarnas öde och nazisternas ondska.

• Vem kan rimligen förneka att detta faktiskt har hänt?

• Vem kan bestrida att det handlar om en yttersta ondska?

• Vem kan inte instämma i att detta får aldrig, aldrig hända igen?!

Men de svenska pojkarna har redan satt på sig sina nazi-symboler och gjort sina Hitler-hälsningar. De är fångade i en fälla.

Så behandlar det vuxna Sverige den unga generationen i landet. Kan ett svek bli djupare?