Invandringen till Sverige har inte upphört efter de extrema toppåren 1993-94. Den ligger kvar över den höga nivån från slutet av 80-talet. För 1998 blev antalet PUT 39.400, varav 55% anhöriginvandrade.

Det faktum att invandringen fortsätter att vara omfattande har Blågula Frågor konsekvent påpekat, i både tidskriften och på Internet. Det har också påpekats av andra invandringskritiker. Ändå känner få svenskar till hur det förhåller sig. De flesta lever i föreställningen att invandringen krympt till en "rännil".

Hur kan detta förklaras?

Vi och andra invandringskritiker har inte förmått att nå ut med våra fakta. De flesta människor är hänvisade till den bild som massmedia serverar, och den bilden har varit falsk.

Många har de medverkande varit i denna kampanj av desinformation, ofta människor med fina titlar och högt anseende. "Experter" och "sakkunniga".

Ett återkommande budskap har varit att s-regeringen bedriver en allt restriktivare flyktingpolitik. "Det kommer ju inga längre", påstod journalisten Anna-Lena Lodenius i ett radioprogram. "Sverige har aldrig haft någon massinvandring", försäkrade professor Charles Westin

Pierre Schori, invandringsminister, har aktivit medverkat i desinformationen, genom att driva en tes om "nettoinvandring". Inte desto mindre har hans kollega Ulrika Messing, på kritik från EU för misslyckad integration, anfört just att Sverige haft en så mycket större invandring än andra EU-länder...

Massmedias och politikers agerande utgör dock inte hela för-klaringen till den falska medvetenheten. Om svenska folket verkligen upplevde denna fråga som viktig och om det funnes medborgaranda - då skulle ändå sanningen sprida sig. Som en löpeld!

Våra uppgifter skulle gå från mun till mun, alla skulle själva vilja förvissa sig om det verkliga förhållandet. Ansvariga politiker skulle ställas till svars var än de visade sig.

Så har det inte fungerat. Sanningen fanns där, och vi var många som försökte föra ut den. Det hjälpte inte.

Lögnen segrade.