Blågula FRÅGOR, nr 2/99:
Ordförandeord
Farliga kriminella
Återigen har den svenska kultureliten haft en intensiv interndebatt i media, nu om Lars Norens senaste pjäs 7:3. Om det undgått någon så kan jag berätta att pjäsen handlar om tre interner på Tidaholmsanstalten, en av vÂra slutna anstalter som hyser de grövsta förbrytarna. Inget ovanligt kanske att några fångar får spela teater, vi har ju vant oss vid att grova brottslingar får vika ut sig i media, resa runt och hålla föredrag och som nu även agera skådespelare.
Det ingår liksom i deras återanpassningsprogram och ifrågasätts aldrig på våra ledar- eller kultursidor. Allt för att vi vanliga Svenssons ska få insikt och förståelse för de kriminellas svåra bakgrund och uppväxtvillkor. Brottsoffren förblir dock oftast anonyma och osynliga.
Men varför har just dessa tre fångars liv väckt en sådan uppmärksamhet och debatt? Jo, de har begått det stora misstaget att bruka sin yttranderätt, inom ett minerat område. De har tagit till orda i frågor som egentligen är tabubelagda för vanliga svenskar, nämligen sådant som rör det nya mångkulturella Sverige. Dessutom har de kallat sig nationalsocialister. Om dessa fångar hade nöjt sig med att bara vara grova våldsbrottslingar, så hade allt varit frid och fröjd. Då hade de aldrig behövt riskera att ställas ut i skamvrån, då hade de i stället blivit evigt förlåtna av alla liberala tjuvkramare. Annat bliur det för den som utmanar det massmediala åsiktsmonopolet, då spelar ingen roll om personen är en förvirrad tonåring eller en person med egna tragiska erfarenheter av det mångkulturella samhället. Åsikter på tvärs mot den moraliska Elitens ska bara brännmärkas. Så är det bara.
Jag tillhör den lilla skara som faktiskt har sett pjäsen 7:3. För mig var den ett befriande reningsbad. Ärliga åsikter som går på tvärs mot det som anses politiskt korrekt i dagens Sverige är en bristvara. Ärligt uttalade åsikter är som balsam för själen, även om man ogillar de stånd-punkter som framförs.
Dessa unga killar är skeptiska till det nya Sverige, de frågar sig varför det tidigare etniskt homogena Sverige skulle vara ett sämre land att leva i än det nya mångkulturella Sverige. Det är väl frågor som borde kunna diskuteras, inte förbjudas. Och om man nu anser att deras åsikter är förfärliga, då är väl ett civiliserat samtal den bästa medicinen, inte förbud. Jag är naiv nog att tro att riktigt extrema åsikter omprövas bäst i en atmosfär av respekt för varandras åsikter.
Dessa tre interner har inte själva fått deltaga i något debatt-program eller på någon kultursida. Hade de bara uttalat extrema och förfärliga åsikter, då hade de säkerligen inbjudits att deltaga, för att sedan sågas jämns med fotknölarna. Men nu framför dessa killar funderingar som många vanliga svenskar också gör och har i sina huvuden. Inte minst i den unga generationen. Om våra gymnasieelever fick möjlighet att lyssna på en debatt mellan dessa sk nationalsocialister och före-trädare för de sju riksdagspartierna, då är jag inte så övertygad om att de "godas" företrädare skulle utgå med segern.
Det är förmodligen därför vi aldrig kommer att få lyssna till en debatt mellan ex Erik Sidenblad och fångarna i Norens pjäs. De som håller i trådarna vet inte hur en sådan kasperteater skulle sluta. Säkrast då att stämpla och måla in dem i hörnen.
Anders Sundholm
|
