Har det svenska rättsväsendet rätt personer som nämndemän? Vad avgör urvalet av nämndemän? Efter vilka kriterier väljs de? Vad gör att medelåldern bland nämndemän är så hög? Hur påverkar det dömandet?

Detta är frågeställlningar som hör hemma under vad vi här kallar "nämndemannariet".

Jan Milld intervjuar Anders Sundholm.

Efter årsskiftet 1998/99 är Anders Sundholm inte längre nämndeman. Det beror på att Miljöpartiet inte längre nominerat honom, vilket går tillbaka till att han inte längre är medlem där. Han blev som bekant utesluten., pga sitt engagemang för Blågula Frågor och sitt ifrågasättande av svensk invandrings- och flyktingpolitik.

Långt innan dess har Anders haft kritiska synpunkter på nämndemannariet. Så här säger han idag:

- Det är de politiska partierna som nominerar personer, och det har gått något av slentrian i det. Man går inte utanför det egna partiet, utan hellre dammsuger man medlemskadern. Det blir då många äldre och många passiva medlemmar, som får det här uppdraget.

- Och ditt fall visar, att har man inte partiets stöd längre, då sitter man inte kvar.
- Ja, och så ska det väl vara. Partierna nominerar bara personer, som de har förtroende för.

- Och det går inte att bli nominerad på något annat sätt, än genom partier?
- Nej. Partierna föreslår och sedan är det fullmäktigeförsamlingar som sedan röstar in. Det är kommunfullmäktige i tingsrätterna och landstingen i hovrätterna.

Anders Sundholm har för sin del, under många år, pläderat för att man skulle bredda rekryteringen, genom att inbjuda männniskor som är intresserade av rättsfrågor, till att anmäla sig för att bli nämndemän. Utan att de behöver vara medlemmar i något parti.
- Så har Sollentunapartiet gjort. De har nominerat vad de ansett vara allmänt förnuftiga människor, även om dessa inte varit medlemmar.

Det faktum att en allt lägre andel av svenska folket är medlemmar i något politiskt parti stärker rimligtvis argumentet för en sådan ny praxis.

- Vilka är det som blir nämndemän?
- Det är en mycket stark överrepresentaiton för äldre. Medelåldern är mycket hög inom den svenska nämndemannankåren.

- Gör det något?
- Ja, det är en stor brist.

- Varför då? Har man då inte hunnit få stor levnadserfarenhet och visdom?
- Jo, om det vore aktiva äldre människor, så är det väl ingen stor brist. Men det visar sig att många är passiva. Det finns nämndemän som bara sitter där, utan att någonsin uttala en egen åsikt. Och det är ändå därför det finns nämndemän, tanken är att få in synpunkter från olika delar av samhället. Om man då bara jamsar med, då bidrar man ju inte till någonting.

- Vad är förklaringen till denna snedrekrytering?
- Det är en gammal tradition, att när man trappar ned sitt politiska arbete, behåller man någon liten post. Man blir revisor, eller så blir man nämndeman. Det är inte speciellt krävande, man behöver bara infinna sig.

- Är det inte också en fråga om ersättningar och att ha praktiska möjligheter att vara med?
- Det har ingenting med ekonomi att göra. Man får 300 kronor om dagen eller ersättning för utebliven arbetsförtjänst.

- Men det förs ofta fram från nämndemannahåll, att man önskar högre ersättningar.
- Ja, precis som alla andra samhällsgrupper. För mig är de här kronorna och örena tämligen oväsentligt. Jag tycker att nämndemän bör diskutera rättssamhället, inte de egna ekonom-iska förmånerna.

- Hur kan vi få en mer allsidig rekrytering av nämndemän?
- Genom att bjuda in till allmänna möten, under rubriken "Vill du bli nämndeman?" "Du som är svensk medborgare mellan 18 och 75 år - välkommen till ett informationsmöte!" Det skulle kunna vara ett möte som arrangerades av samt-liga partier i fullmäktige.

- Det egna intresset skulle väga tyngre, det skulle ges plats för eget initiativ?
- Ja, och även om det flesta är ointresserade av politik i allmänhet har många människor åsikter kring rättsfrågor. Här skulle det vara lätt, tror jag, att få fram intresserade medborgare.

- Kriminaliteten växer?
- Kriminaliteten berör alla på något sätt.
- Många kan tro att man behöver vara expert på juridik för att sitta som nämndeman, men så är det ju inte. Jag vill påstå att de flesta som sitter som nämndemän har kunskaper under genomsnittet.

- Skulle vi få bättre domar med en mer allsidig sammansättning av nämndemannakåren?
- Det tror jag. Äldre människor är ofta auktoritetsbundna. De litar alltför mycket på juristdomaren. Sätter sig i knät på honom och har svårt att uttala en personlig åsikt. Om den avviker från juristdomarens väljer man att tiga. Och så kanske man uttalar den åsikten efter mötet istället.

- Och det gör att domar som fälls ibland blir ganska uppseendeväckande, avviker från den allmänna rättskänslan?
- Ja. Juristdomare håller väldigt mycket på med juridiska spetsfundigheter. Dom gör det till en sport ibland, att hitta något speciellt, så man glömmer bort vad saken egentligen handlar om. Lindomefallet är ett typiskt sådant fall.

- Vad tycker du om vår justitieminister?
- Jag tycker att hon är en katastrof för brottsbekämpningen i Sverige. Hon har inga ambitioner att minska brottsligheten. Hon säger att "det finns inga enkla lösningar". Jag menar att det finns väldigt enkla lösningar för att minska brottsligheten.

- Hurdå?
- Framförallt ska man döma till längre fängelsestraff för återfallsförbrytare och den organiserade brottsligheten. Då skulle brottsligheten minskas drastiskt.

- Det skulle också innebära, att man fick mer resurser över för att utreda och komma tillrätta med den brottslighet som då finns kvar.

Avslutningsvis gör Anders några reflexioner kring ambitionerna att öka andelen invandrare.

Anders själv välkomnar fler invandrare som nämndemän. Han ser detta som en naturlig utveckling. Samtidigt sätter han frågetecken för om alla invandrare skulle se detta som ett framsteg:
- Invandrare är ingen enhetlig grupp. Det är inte självklart att en kroat vill bli dömd av en serb, eller en kurd vill bli dömd av en turk.

Till detta kommer praktiska hinder eller svårigheter:
- Problemet är ju att dels måste man vara svensk medborgare och dels måste man kunna litet om det svenska samhället för att kunna bli nämndeman. Fram till idag måste man dessutom, i praktiken, vara medlem i ett politiskt parti. Det krävs alltså en viss aktivitet från invandrarna själva för att komma ifråga.

Anders tror att många invandrare skulle kunna bli bra nämndemän:
- Själv tillhör jag den kader av nämndemän, som vill markera ganska tufft mot sådana som utnyttjar samhället, och som skapar ondska och elände för sina medmänniskor.

- Där vet jag, att jag har många invandrare med mig. Man är väldigt intolerant mot invandrare som begår brott.´

- Och när du här använder ordet "intolerant", då lägger du ingen negativ valör i det?
- Nej. Det är bra att vara intolerant mot sådant som är dåligt.