"Etnisk rensning". Så lyder ett av de nya begrepp som vårt språk tillförts på senare tid. Lika positivt som ett "mångkulturellt samhälle" förväntas vara, lika negativt är "etnisk rensning". Samtidigt är begreppet flertydigt:

• Dels har det en vid betydelse, av att människor med olika etnicitet - oavsett metoder - förflyttas och separeras från varandra. Man skapar geografiska områden som är etniskt homogena.

• Dels har det en snävare betydelse, av att dessa omflyttningar sker genom våldsmetoder. Omflyttningen framtvingas genom hot, mord och terror.

• Från de mest politiskt korrekta används nu begreppet "etnisk rensning" dessutom i en extremt vid betydelse, där etnisk homogenitet i sig ses som ett problem. Redan det faktum att ett område - t.ex. Danderyd eller Sjöbo - bebos helt av etniska svenskar kan rendera omdömet att kommunen ifråga är "etniskt rensad"! Därvid behöver alltså inte ha skett någon befolkningsomflyttning. Man jämför inte med hur det under generationer har varit, utan med ett tänkt idealtillstånd av mångetnicitet.

Men vad säger praktiska erfarenheter av mångetnicitet?
Vad är det som sedan ett antal år pågår i Kosovo, om inte en tävlan om att vara värst på etnisk rensning?

Andelen serber i provinsen har minskat år från år. Varför? En orsak är inflytttning av albaner och högre nativitet bland albaner, men det handlar också om en utflyttning av serber.

Varför har så många serber lämnat Kosovo? Det har inte precis lyfts fram i svensk mediarapportering, men de kände sig hotade: våldsdåden mot den serbiska lokalbefolkningen i området har varit många.

Och den serbiska sidan har inte varit "sämre". Nyligen har slagits nya rekord i etniska rensningsaktioner.

Varför kan man inte leva tillsammans? Varför ska de ha sådan betydelse, vilken sida som är i majoritet och vilken som har makten?

MÅ VARA hur som helst på Balkan, anser kanske den politiskt korrekte, för Sverige har det ingen relevans. I Sverige är allt annorlunda.

Är det verkligen så?