Rättväsendets främsta uppgift ska vara att skipa rättvisa och skapa trygghet för medborgarna. Brottslighet ska motverkas.

Därvid har dock måluppfyllelsen varit dålig!

Ett känt exempel är Lindomefallet, där våldsbrottslingar kunde gå fria genom att skylla på varandra. Därutöver fick de skadestånd.

En upprepning av detta riskerar nu bli fallet med polismördarna i Östergötland. Det hela kan sluta med att också de får skadestånd.

En av dem, Jackie Arklöv, har en gång tidigare fått skadestånd från svenska staten. Bakgrunden till detta var hans verksamhet som legosoldat i Bosnien, där han entusiastiskt torterade fångar i olika läger. Han dömdes som krigsförbrytare i Bosnien och hade påbörjat avtjänandet av ett flerårigt fängelsestraff där. Då ingrep svenska myndigheter, som lyckades få honom utlämnad till Sverige.

I den svenska rättsprövningen ansågs dock inte bevisen tillräckligt starka. Arklöv släpptes fri.

BAKOM DET INTRÄFFADE ligger, förutom en allmän slapphet, en princip om att "hellre fri än fälla". En förklaring till mycket ligger också i föreställningen att brottslingar inte ska straffas, utan vårdas.

Antag att vi ändå lämnar strafftänkandet därhän. Låt oss istället se till vad som kan var ändamålsenligt, för att minimera ytterligare brottslighet.

När det gäller grova våldsbrottslingar o.dyl. - där det kan förutses vara bara en tidsfråga innan de på nytt ska skada andra människor - bör inriktningen vara inkapacitering.

Hade Arklöv fått sitta av sitt straff i Bosnien, då skulle de två polismännen i Östergötland nu förmodligen fortfarande vara vid liv.

Inkapacitering bör tillämpas även beträffande inbrottstjuvar som man vet är väldigt "produktiva". Bara genom att en enskild individ hålls inlåst kan antalet lägenhetsinbrott kanske mer än halveras på många orter. Det viktiga måste vara att skydda hederliga medborgare!

I tanken med inkapacitering ligger att grova brottslingar inte ska ges permission. Framförallt ska de inte ges permissioner med tillgång till eget pass...